Merovingian
Guest
Kom precis att tänka på en dag då jag var fem-sex år där nånstans, var på farsans jobb och drev runt utan att ha nåt kul att göra.
Där jobbade en gammal man vid namn Leffe, om jag inte minns fel.
Plötsligt fick jag för mig att gubbdjäveln skulle ramla och slå sig.
Jag hade på bara en sekund bestämt mig att han skulle ramla, helt utan provokation eller minsta anledning. Och då ska det vara sagt att jag var ett änglabarn av rang annars.
Jag tog idén vidare genom att (efter att ha sett Ensam hemma) gillra en fälla medelst tillhyggen jag hittade i verkstaden. En oljekanna och mindre lådor.
Jag placerade ut lådorna strategiskt så man skulle bli överraskad när man kom runt hörnet, kanske vingla till eller i alla fall bli ouppmärksam en sekund. Oljan sprutade jag ut på golvet i enlighet med lådornas funktion.
Sedan satte jag mig och väntade. Gubben kom, men ramlade inte som tur var. Det gamla ruggiga betonggolvet hade för hög friktion. Men han blev i alla fall förvånad över lådorna och oljan.
Hade glömt hela händelsen, tills nu nästan 20 år senare när dagen i allmänhet kom på tal. Jag skrattar så jag gråter när jag tänker på det. Varför gjorde jag så?
En polare satt bara något år senare och klippte långsamt genom en strömkabel med sax under en lektion i skolan. Han kunde inte svara på varför.
En annan polare tog en sten och kastade in genom fönstret på en parkerad bil vid skolan. Återigen, sex år gammal. Han kunde inte svara på varför. Men han gick och berättade det för personalen på skolan. Hyvens.
Varför är man så smyg-ond? Det måste ju vara för att hjärnan är outvecklad och inte till fullo sätter stopp för infall såsom dessa. Man har ju i vuxen ålder velat vandalisera chefens bil många gånger. Men nu gör man det inte. Man skulle säkert gjort det då.
Och vad har du gjort för omotiverade dumheter som snorunge?
Där jobbade en gammal man vid namn Leffe, om jag inte minns fel.
Plötsligt fick jag för mig att gubbdjäveln skulle ramla och slå sig.
Jag hade på bara en sekund bestämt mig att han skulle ramla, helt utan provokation eller minsta anledning. Och då ska det vara sagt att jag var ett änglabarn av rang annars.
Jag tog idén vidare genom att (efter att ha sett Ensam hemma) gillra en fälla medelst tillhyggen jag hittade i verkstaden. En oljekanna och mindre lådor.
Jag placerade ut lådorna strategiskt så man skulle bli överraskad när man kom runt hörnet, kanske vingla till eller i alla fall bli ouppmärksam en sekund. Oljan sprutade jag ut på golvet i enlighet med lådornas funktion.
Sedan satte jag mig och väntade. Gubben kom, men ramlade inte som tur var. Det gamla ruggiga betonggolvet hade för hög friktion. Men han blev i alla fall förvånad över lådorna och oljan.
Hade glömt hela händelsen, tills nu nästan 20 år senare när dagen i allmänhet kom på tal. Jag skrattar så jag gråter när jag tänker på det. Varför gjorde jag så?
En polare satt bara något år senare och klippte långsamt genom en strömkabel med sax under en lektion i skolan. Han kunde inte svara på varför.
En annan polare tog en sten och kastade in genom fönstret på en parkerad bil vid skolan. Återigen, sex år gammal. Han kunde inte svara på varför. Men han gick och berättade det för personalen på skolan. Hyvens.
Varför är man så smyg-ond? Det måste ju vara för att hjärnan är outvecklad och inte till fullo sätter stopp för infall såsom dessa. Man har ju i vuxen ålder velat vandalisera chefens bil många gånger. Men nu gör man det inte. Man skulle säkert gjort det då.
Och vad har du gjort för omotiverade dumheter som snorunge?
Last edited:
:zombiebarn
Inte så jävla badass men ganska konstigt ändå. 
