Kga 15/6

[oFFkeFF]

Precis. Men man ställer ju inte ut mer än en fyr på samma ställe och då blir det inga fel.

Har du en AIM laptimer/fyr? Ta med i så fall. Vore intressant att få mellantider.

Ingen laptimer tyvärr, bara transponder.

 

[Torkel]

Jag betalade 1.700 kr för min AIM MyChron. En "logger" som racerpelle köpte kostade ca 3.000 kr mer (möjligen mer). Även om jag hade haft pengar som gräs hade jag nog inte köpt en sådan. Vill se mina varvtider och möjligen mellantider - inget överflödigt lull-lull på en racer, tack.

Edit: vad är det för information från din Aprilia (bortsett varvtider) som du laddar över i datorn? Jag tänker att det är en hoj som inte fordrar så stor noggrannhet för att funka skapligt och att man efter några år vet ungefär hur den funkar utan att mäta allt så noga.

Varvtal på motorn och hastighet samplas med 5 alt 10 Hz. Sen kan man jämföra varv VÄLDIGT detaljerat med olika utväxling t.ex. Om det är lull-lull så har du och jag otroligt olika uppfattning om vad lull-lull är!
Sen får jag ut kylartemperatur också men det är inget jag bryr mig om så mycket, den ligger konstant på 58 grader i alla väder.
Det finns knappt en enda gokartförare av rang som inte har en riktig logger men bland rr-förare så är det tydligen helt ointressant, fattar inte riktigt logiken...

 

[Gustav O]

Det finns knappt en enda gokartförare av rang som inte har en riktig logger men bland rr-förare så är det tydligen helt ointressant, fattar inte riktigt logiken...

För mig är logiken solkar. Jag är för kass för att ha nytta av en logger just nu. Fast det skulle vara roligt.

 

[Nyteknik]

Då måste ju alla med AIM timers vara medvetna om att det sitter flera fyrar ute så att man kan ställa in den rätt för att ta mellantid också.

Det är enkelt att ställa in sin laptimer så att den igonrerar andra fyrar än den vid start/mål. Vi kommer ju vara så få att det borde vara enkelt att ge informationen vid en genomgång på morgonen.

 

[Nyteknik]

Varvtal på motorn och hastighet samplas med 5 alt 10 Hz. Sen kan man jämföra varv VÄLDIGT detaljerat med olika utväxling t.ex. Om det är lull-lull så har du och jag otroligt olika uppfattning om vad lull-lull är!
Sen får jag ut kylartemperatur också men det är inget jag bryr mig om så mycket, den ligger konstant på 58 grader i alla väder.
Det finns knappt en enda gokartförare av rang som inte har en riktig logger men bland rr-förare så är det tydligen helt ointressant, fattar inte riktigt logiken...

Jag tror som Goodstuff; att det finns mer att förbättra i huvudet på föraren - genom att försöka förbättra sin körstil och teknik - än på motorcykeln för att ekipaget ska bli snabbare. I alla fall på den nivå vi hobbyförare befinner oss. Dessutom skulle jag inte veta vad jag skulle göra med all information jag fick ur en logger.

Men jag har full förståelse för att man gillar prylar och därför har en logger på sin hoj.

 

[oFFkeFF]

Man kan ju logga på olika nivåer. Jag skulle exempelvis inte ha nån koll på fjädringsrörelser. Men däremot skulle avgastemp/detonationer, hastighet fram/bak, varvtal genom kurvor, vilken växel etc säga mig en del om min körning, särskilt om man testar olika saker. Också rätt bra för att se just vilken fart man har på olika ställen på banan, och om man kör jämnt över samma partier på banan.

Detsensorn jag har på min hoj ger en väldigt bra indikation på bestyckningen, med en logger skulle jag veta exakt vid vilket varvtal och vilket läge det är på gasreglaget precis när det detonerar, så man vet om det är på mellangas/avslag det detonerar, eller om det detonerar på fullgas/fullvarv, den lyxen har jag dock inte.

Men som sagt, inte absolut livsnödvändigt i racing, men skulle aldrig säga att det är till en nackdel, oavsett vilken nivå man är på som förare(ok man ska kunna förstå några grafer iaf).

 

[Gustav O]

Det är enkelt att ställa in sin laptimer så att den igonrerar andra fyrar än den vid start/mål. Vi kommer ju vara så få att det borde vara enkelt att ge informationen vid en genomgång på morgonen.

Tänkte bara så att man tänker på det.

Jag tror som Goodstuff; att det finns mer att förbättra i huvudet på föraren - genom att försöka förbättra sin körstil och teknik - än på motorcykeln för att ekipaget ska bli snabbare. I alla fall på den nivå vi hobbyförare befinner oss. Dessutom skulle jag inte veta vad jag skulle göra med all information jag fick ur en logger.

Men jag har full förståelse för att man gillar prylar och därför har en logger på sin hoj.

Det är ju iofs vid just utvärderandet av sin egen körning som man har nytta av en logger och att tex kunna jämföra information mot tidigare gånger på samma bana eller med andra förare på liknande maskiner. Det är ju utmärkt att ha fakta för att kunna förstå hur man kör, enbart varvtider är ju bara delvis en hjälp.
Att prioritera guldfärg på hojen och pulverlackad ram för några tusenlappar istället för en logger är nog mer tecken på fåfänga och onödiga pengar än tvärt om, om man ska vara krass.

 

[Teddy]

...Det finns knappt en enda gokartförare av rang som inte har en riktig logger men bland rr-förare så är det tydligen helt ointressant, fattar inte riktigt logiken...

De flesta RR-rookies är f d McD-posörer som lämnat vilda fredagsäventyr på gatan till förmån för tisdagskvällar på banan men fortfarande står med ett ben kvar i hårsalongen.

 

[oscar]

De flesta RR-rookies är f d McD-posörer som lämnat vilda fredagsäventyr på gatan till förmån för tisdagskvällar på banan men fortfarande står med ett ben kvar i hårsalongen.

Teddy "nailar" det som vanligt!

 

[Gustav O]

De flesta RR-rookies är f d McD-posörer som lämnat vilda fredagsäventyr på gatan till förmån för tisdagskvällar på banan men fortfarande står med ett ben kvar i hårsalongen.

 

[Nyteknik]

Att prioritera guldfärg på hojen och pulverlackad ram för några tusenlappar istället för en logger är nog mer tecken på god smak och sunda värderingar än något annat.

Kunde inte ha sagt det bättre själv.



Ses i morgon!

 

[Gustav O]

Kunde inte ha sagt det bättre själv.



Ses i morgon!

Inte ändra i inlägg.

 

[Torkel]

Gaah, varför varför skulle jag prompt ta med mig den slaktnödiga kossan a.k.a the RD350 räääser?? Sällan har en ambulans varit mer full med grejor, men det gick! Lite käk och en dusch så är man på väg!

 

[Gustav O]

Gaah, varför varför skulle jag prompt ta med mig den slaktnödiga kossan a.k.a the RD350 räääser??

Därför att det är dumt. Det är ett bra skäl.

 

[Nyteknik]

Kanonväder och obegränsat med körning en hel dag. Förutsättningarna var det verkligen inget fel på. Men jag är jättebesviken. Körde 79 varv och var inställd på att putsa mina tider från förra året med minst en sekund. Helst två. Istället var jag 0,2 sek långsammare. 1.13,1 förra året på min -94 Yamaha och 1.13,3 nu med min -97 Honda. Men tiden på Yamahan sattes på racet. På kvalet körde jag 1.15. Kanske är det mer rättvisande att jämföra kvaltiden från förra året med dagens tid. Och i så fall har jag ju förbättrat mig med två sekunder. Återstår att se om det är möjligt att putsa tiden lika mycket när det blir race - till 1.11,3. Det tror jag knappast.

Oscar såg mycket stabil, jämn och snabb ut. Axxexs var också jämn men lite trött och med huvudvärk. oFFkeFF och jag körde en del framför/bakom varandra och det finns definitivt förutsättningar för en bra fight den 31/7. Ako fick ingen fason på sin Aprilia. Goodstuffs nystylade Yamaha gick så fett att oljan droppade ur avgaspiporna. Teddy hemma med sjuka barn. Torkel stod för dagens dramatik då han plötsligt, oväntar och mitt framför ögonen på mig tar till gräset i den snabba vänstern efter Hårnålen. Resultatet av en misslyckad/avbruten omkörning av en 125 racer. Med oförminskad fart far han åter ut på asfalten i precis rätt ögonblick för att torpedera 125:an när denna lägger om riktning in i Depåböjen. Kollisionen uteblir med ett par decimeters marginal och Torkel fortsätter, med till synes nyvunnen fart, ut i det midjehöga gräset i riktning mot däcktravarna som markerar banområdets slut. Det slutade mirakulöst nog utan materiella eller kroppsliga skador. "Jävla...125...körde konstigt..." kunde man höra från Torkels depåplats.

 

[oFFkeFF]

Håller med Nyteknik, guld-dag, men fyfanken vad sliten jag är, känns som man kört ett endurance, och i stort sett varje pass efter lunch var det sirap i underarmarna. Särskilt fort gick det ju inte, kga är knepig, men åkte iaf runt på fjolårets tider utan att pressa alltför hårt. Skulle väl säga att de första passen gick åt att komma in i någon sorts rytm, och sedan var man för trött för att öka..
Man behöver fanken mer kondis, jag hade lurat mig att tro jag hade mer ork, för jag blev inte alls så trött på falkenberg i år.

Oscar har dopat sig, han blev ju inte ens trött fast han åkte fort. Han står ju för den bästa tidsförbättring på gelleråsen i 250r, från 1.17 förra året till 1.10 i år

Kul att se Filip Backlund, fanken vad han lyft sin körning i år, från helt ok, till jäkligt snygg och snabb körning.

 

[Mattias]

Min rapport, då.

Det hela började i tisdags. Jobbade sent, en massa kringelikrokar för att få fatt i den lånade skåpbilen (Stockholms Möbeltransport och -montering sponsrar Anja med skåpbil, åtminstone ibland...), vilket ledde till att vi, jag och Anja alltså, inte kom iväg förrän vid halv nio.

En högfartsresa senare landar vi i Karlskoga klockan elva. Tankar upp hojen och skitdunken (Preems 20-litersdunk i plast, köp den inte) med prima 95-oktanig bensin. Vidare ut mot banan, där ett litet taikonläger redan bildats mitt på asfaltplätten som utgör depå. Individualist som jag är ska jag dock hitta ett bättre ställe att sova på, så jag åker ner bakom Pit Stop Café. När allt är bäddat och klart och lugnet lägger sig hör vi brummet från caféets kylcontainer. Så kan man inte ha det. På med brallorna igen och kör iväg bilen till en ny plats, fritt från brum.

Kryper ner i sovsäcken. Det är trångt, hårt och... ja, jävligt obehagligt helt enkelt. Lyckas somna i alla fall. Vaknar, tittar ut. JA! Dagsljus! Kollar på klockan, som visar 05:30. Skit. Somnar om igen och vaknar klockan 06:00. Utbrister "Äh, fan. Fortfarande natt" och försöker somna om. Vid 06:59 kan jag ÄNTLIGEN lämna tortyrredskapet till sovplats och köra iväg hela ekipaget till toalettbyggnaden.

Efter avklarat kisseri och sånt, kör jag bilen till dagens depåplats. Ingen är vaken riktigt än, så Anja fixar väckning genom att öppna skjutdörren så att min kompressor välter ut och får en omdesignad flätkåpa. Mycket snyggt, väldigt luftig design. Jag bättrar på väckningsfaktorn genom att skälla lite lagom på henne, liksom för att slå an tonen för dagen.

Anja sätter fyr i gasolköket och får till frukost. Finfint delikatessknäcke med lyx-mjukost, minsann.
08:45 får det vara nog med depåtystnad, och Nyteknik drar igång sin Honda. Jag blir inspirerad och startar Ingrid. Anjas motorcykel heter så. Medan jag försöker att nolla laptimern och toppfartsnoteringen i originalinstrumenteringen ändrar jag temperaturvisningen till Fahrenheit och ställer om klockan. Det här går ju strålande!

Jag rafsar fram instruktionsboken. Den är på tyska, italienska och holländska. Lyckas ändra tillbaka allt jag pajade och faktiskt nolla laptimern och toppfartsnoteringen också!
Förarmöte hålls strax före nio, vi får veta att vi kanske inte får stå parkerade där vi gör, eftersom banägaren har specificerat depåplats för oss. Han borde fatta att hårda bikers skiter i sånt.

Klockan nio rullar Anja ut på banan. Hon försöker att hitta runt, och lyckas rätt bra. Ingen avåkning eller nånting. Hon får åka några varv, men när hon fortfarande inte får upp farten gör jag hastigt en fin depåtavla i A5-format. Jag skriver IN med fina, fyllda bokstäver. Visar den för henne, men hon ignorerar den fullständigt. Visar den nästa varv igen, men samma resultat. Tredje gången hon kommer förbi kör jag superduperövertydligt kroppsspråk, lite som i visan om stugan i skogens slut och haren som skuttar fram så fort och kom i stugan in. Ni som har småbarn vet precis. DÅ fattar hon äntligen.

Jag kör mitt vanliga förmaningstal om att hon ska köra fortare. Gasa mer, bromsa mindre osv.
Hon åker ut igen och gör nästan som jag bett henne om. Efter 50 minuters körning vinkar jag in henne igen och beordrar henne att dricka vatten och vila sig lite. Eftersom det vore synd ifall däcken stod och kallnade, drog jag snabbt på mig skinnställ, stövlar, handskar och hjälm (jo, ryggskydd också) och tog Ingrid i besittning. Torkel var på väg att åka ut, så jag tänkte att jag skulle åka ut bakom honom. Han verkar inte vara så bra på att starta sin Britney (hojen heter så), så efter att jag cirklat runt honom i hans startförsök en stund så åker jag mot depåutfarten.

Jag har cyklat ett varv på Gelleråsen en gång. Det var 1996 eller -97. Efter det har jag bara sett den från läktaren. Att påstå att jag inte hade en aning om hur fan jag skulle bära mig åt var en underdrift.
Åkte ut på banan efter att ha kollat att det var fritt, och susar ner mot det okända. Trösen i det här fallet. Gissar att tvåan blir bra och svänger in, men lämnar gott om plats på innern, utifall att nån nu skulle ha kört ikapp mig. Jag vet att det låter otänkbart, men ändå. Vidare bort mot esset. Försöker följa gummispåret så gott det går, men det känns otroligt yxigt och kantigt.

Vidare ut ur esset bort mot snabbhögern och Ejes. Ejes följer väldigt snart efter högern, vilket leder till en smärre panikbromsning, följt av en garagevändning genom kurvhelvetet. Här står en TV-fotograf, naturligtvis. Han är där för att filma bröderna Backlund, och jag hoppas innerligt att jag blir bortredigerad sen. Efter Ejes går det ner, vänster och upp. Jag petar i trean innan svackan trots att tvåan inte är utvarvad, och det verkar funka någorlunda. Bromsar fegistidigt för hårnålen som känns jättetvär. Får garagevändningskänslan igen. Tar hårnålen på tvåan och lägger i trean på den lilla bakrakan mot snabbvänstern. Tänker i mitt stilla sinne att det säkert går att hålla fullt, men som genom magi håller gashanden inte med och prutar av.

Kommer in i depåsvängen. Gissar spårval igen och det känns som jag ska braka av banan på ömsom ytterkant, ömsom innerkant. Plötsligt rätar det ut sig och jag ger fullt. Alla hästarna sparkar lös (nåja) och jag susar nerför rakan. Jag har såklart ingen aning om när jag ska bromsa, och hoppas att nån ska komma och köra om, men det händer naturligtvis inte. De följande tre varven är hyfsat identiska i upplevelse som det första, så tre flygande varv får räcka. Jag har ont i händer och underarmar och när jag tittar bakåt har jag en kö på tre-fyra hojar bakom mig. Torkel och Filip Backlund kämpar sig förbi (Ja, kämpar! I min fantasi, vafan!). Lite senare kommer nån skåning med nummer 29 på och kör om på bakhjulet.

Åker genom snabbvänstern, håller ut mot vänsterkanten och sätter upp handen. Hör att det är nån bakom och tittar bakåt. Där är en förarlös 125JR-hoj! Tittar igen, och ser att den inte alls är förarlös. Wille Backlund sitter där bakom kåpglaset nånstans. Åker in i depån, där Anja står och väntar på sin tur. Lämnar över hojen och går mot bilen. Underarmar och händer dunkar och jag beslutar mig för att ALDRIG försöka mig på roadracing igen. Jag är för kass och Gelleråsen suger späck. Blä.

Går förbi Oscar och säger åt honom att inte köra om mig på bakhjulet. Går förbi Torkel och säger åt honom att inte köra om mig. Filip Backlund har pappa med sig, så jag vågar inte säga nåt till honom.

Drar av mig skinnstället med stor möda. Svettig som fan efter tre flygande varv. Är man elit så är man.

Anja vill säkert berätta om sina eskapader själv. Jag kan avslöja att det var korta stubiner, skamkärra och gråt och tandagnisslan inblandat, dock.

Efter en luxuös middag på Pit Stop Café åkte vi hem.

På det hela taget var det kul. Heja DP#70! Fler såna här dagar.

SLUT!

 

[abstruse]

Min rapport, då.
*snip*
SLUT!

Trevlig rapport.

 

[Ninja-Lisa]

Det är nåt fel på min bakbroms. Det var bakbromsens fel att jag låste hjulet och körde av på Sviesta förra veckan. Samma jävla bakbroms skrapade i backen i svängen innan rakan på Gelleråsen. Jag fick grus i munnen, näsan, ögonen och stövlarna.

Eftersom allting var bakbromsens fel så buntbandade Mattias fast pedalen. Det gick bra ett tag. Sen blev jag så förvirrad när bakbromsen inte funkade i hårnålen, att jag råkade växla upp ända till fyran. Och eftersom imbecilla jag inte hinner tänka ut någon reservplan i tid dundrar jag rätt ut i gräset och tvärbromsar där i stället. Det fastnade gula blommor i kåpskarvarna och växelpetaren blev krokig. (Jävla skit. Det var ju bromspetaren jag ville bli av med).

Blåmärke fick jag också. Mattias sa åt mig att sätta mig i skuggan och dricka vatten, och dra av mig skinnstället. Jag gick och slängde mig i gräset bakom MTM-bussen (Stockholms möbeltransport och -montering) och skrek, tills jag hittade enkronan.

EN TURKRONA!


Jag har redan tappat bort den igen. Självförtroendet också. Ont har jag också, när jag tänker efter. Och inte ens min mamma gullar med mig mer för det.

 

[Torkel]

Jag åkte snabbare på Åsen det allra första passet jag någonsin körde där än på något av de 7 pass jag hann med i dag. Så'nt är ju bra för självförtroendet.
Tack Daniel för en mycket bra dag för övrigt! Sol fixade du också!