Kawasaki patent på navstyrning

Även yamaha GTS 1000 var ju tänkt att tävla med från början.. Jag vill ha en oavsett ändå.
 
Vad finns det att vinna med navstyrning?

Det är väl som vanligt en elegant lösning på ett icke existerande problem?

Jag vill minnas att det skulle förhindra att hojen niger vid inbromsning men vad är fördelen med en hög tyngdpunkt vid inbromsning?
En mer vertikal riktning på fjädringen men framgaffelvinkeln är ju inte så brant att det är nåt riktigt problem.

Jag ser däremot en nisch för navstyrning och det vore en tvåhjulsdriven terränghoj med kardan till framhjulet. Tänker mig typ TW200. Men intresset för tvåhjulsdrivna hojar verkar ju ha varit svalt med tanke på hur de gått för de som försökt och försöker.
KAwasaki verkar ju tro att det är en kostnadsbesparing, och sedan lite vikt då man inte behöver en lika styv ram till styret för att kunna hantera vridmomentet från gaffelns hävarm. Några fördelar med framförandet, mjaeh det är väl tveksamt om det finns någon märkbar skillnad för vandliga dödliga, förutom då att man delar upp de olika krafterna som gaffeln måste hantera, men det är ju mest akademiskt.
 
Vad finns det att vinna med navstyrning?

Det är väl som vanligt en elegant lösning på ett icke existerande problem?

Jag vill minnas att det skulle förhindra att hojen niger vid inbromsning men vad är fördelen med en hög tyngdpunkt vid inbromsning?
En mer vertikal riktning på fjädringen men framgaffelvinkeln är ju inte så brant att det är nåt riktigt problem.

Jag ser däremot en nisch för navstyrning och det vore en tvåhjulsdriven terränghoj med kardan till framhjulet. Tänker mig typ TW200. Men intresset för tvåhjulsdrivna hojar verkar ju ha varit svalt med tanke på hur de gått för de som försökt och försöker.
Googla på lefas bike
Vad finns det att vinna med navstyrning?

Det är väl som vanligt en elegant lösning på ett icke existerande problem?

Jag vill minnas att det skulle förhindra att hojen niger vid inbromsning men vad är fördelen med en hög tyngdpunkt vid inbromsning?
En mer vertikal riktning på fjädringen men framgaffelvinkeln är ju inte så brant att det är nåt riktigt problem.

Jag ser däremot en nisch för navstyrning och det vore en tvåhjulsdriven terränghoj med kardan till framhjulet. Tänker mig typ TW200. Men intresset för tvåhjulsdrivna hojar verkar ju ha varit svalt med tanke på hur de gått för de som försökt och försöker.
 
Det handlar ju också om vana och erfarenhet av ett radikalt annorlunda system. Många roadracingförare som har provat hojar med navstyrning och dylikt har klagat på avsaknad av känsla från framänden. Då det är ett okänt system för mekanikerna så blir också möjligheterna att justera fjädringen optimalt sämre, jämfört med ett system som funnits i bruk i sextio-sjuttio år eller så.
Minns jag rätt så var storyn att när Bimota utvecklade Tesin så sattes snabbaste varvtiden av den minst erfarne testföraren. De andra hade svårt med inbromsningar och känslan genom kurvorna.
 
Gissar att det kommer att kräva ganska mycket underhåll också. Blir nog inte så kul köregenskaper med glapp i länkaget.
 
Utan att ha läst alla inlägg vil jag lite snabbt kommentera frågan. Jag har en navstyrd Nico Bakker QCS från år 1988 som egentligt byggdes för endurance men fick "körförbud" och sedan konverterades till trafik. Cykeln väger in 18 - 22kg mindre än en vanlig Nico Bakker!. Jag har några såna också så jag vet definitivt! Fördelar? Överlägsen körkomfort! Mindre stöttig och nigger inte vid inbromsning mm. Tankar och bytter hjul fram och bak på under 15 sekonder vid tävling. Nackdelar? Kostsam tillverkning. Begränsad styruttslag mm. Jag vet att Acke Rising antagligen har samma uppfatning som jag i frågan och jag skulle definitivt inte tveka att köpa en navstyrd motorcykel om priset vore samma som en framgaffelmonterad båge.
 
Jag har tittat lite på en elhoj med navstyrning för racing och kan se fördelar med att det går att minimera bärande ram iom att fram och bakhjul sitter ihop via kortast möjliga väg. Det är särskilt gynnsamt på en elhoj där motorn är liten och inte lämpar sig som bärande del samtidigt som man vill ha flexibilitet i placeringen av en stor mängd batterier. Kanske vill man även ha liggande förare om det handlar om långlopp eller KERS på framhjulet om det är en tävlingsform med hårda inbromsningar och då är det klar fördel navstyrning.

På de jämna banor vi normalt förknippar med RR är nog vinsten av möjligheten att funktionsmässigt koppla isär fjädring, styrning och bromsning inte särskilt mycket värd men på de ojämna "banor" som används vid RRR tror jag det skulle vara en reel teknisk fördel. Problemet är att eftersom förarna är uppväxta med konventionell gaffel blir det en allt för stor tröskel att införa.

På gata anser jag någon Hossak-variant kombinerar flera av navstyrningens fördelar med en relativt låg teknisk komplexitet/rimligt servicebehov och minimal svängradie. Det borde vara en bra lösning även om jag personligen gärna hade haft en hoj med navstyrning.
 
Vad är det för gafflar du tänkte på inom MTB? Det finns flera med parallellogram (t.ex Lauf), men de snålar ofta på själva dämparen och kompromissar med fjädern genom att använda bladfjäder i komposit som dessutom är bärande. Det kan bli bra men är svårt att anpassa när förarens vikt går från 50-100 kg (eller mer i mitt fall). Den sista gaffeln som verkligen hade potential med denna konstruktion var AMP Research B4 på 90-talet.

Någon variant med navstyrning kommer vi aldrig se på cykel av viktskäl. En Cannondale Lefty väger 1700 gr och är styvare än allt annat på marknaden i sin klass. kan du slå det samtidigt som du har styrutslag på 180 grader så lycka till. På MC är begränsningarna gällande låg vikt, styrutslag etc. betydligt mindre.

Hej, denna jag syftade på, Trust. Men även de två andra länkarna.


 
ISR lösning : http://www.isrbrakes.se/gallery/harrier/
Finns nog många fördelar, en nackdel är högre ofjädrad vikt i gramhjulet.
Jag tror att det kommer komma fler navstyrningar i fram tiden ...
 
Den sista var lite intressant. Dock står jag fast vid att nyttan på en MTB kraftigt understiger viktökning och kostnad.

Den sista är ju mer eller mindre (eller exakt) en Hossack-gaffel. Spontant tänker jag att kunna bromsa utan att inteckna fjädringsvägen när man kör i brant terräng inte är fel?
 
Den sista är ju mer eller mindre (eller exakt) en Hossack-gaffel. Spontant tänker jag att kunna bromsa utan att inteckna fjädringsvägen när man kör i brant terräng inte är fel?

Frågan är väl om det uppväger komplexiteten och vikten?
Jag räknar till 11st leder eller lager utanför stötdämparens interna. En konventionell gaffel har jämförelsevis ett lager.
Det är ganska mycket som kan skapa friktion pga toleranser, tätningar, underhåll mm och med det tror jag att det kan vara ganska stor skillnad på teoretisk och praktisk fördel.
 
Back
Top