Men om man funderar vidare längs den banan så kommer man ihåg att ett däck som håller hårt likväl kan släppa plötsligt medan ett däck med mindre grepp kan vara trevligt att köra ändå om det släpper mjukt och förutsägbart. Det finns fler egenskaper än torrgrepp och livslängd att ta hänsyn till.
Historielektion:
På sextiotalet var Avons racingdäck överlägsna gällande grepp.
Samtliga körde på dessa.
Tills Dunlop började sponsra ett par förare på uppgång.
Dunlop hade sämre grepp, men släppte mjukt och fint.
När ett Avon släppte, så låg man där direkt.
Ett däck är alltid en kompromiss.
Ett chassie är alltid en kompromiss.
De av oss som åkt 70 och 80talshojjar med de beryktade "gummiramarna" vet vikten av rätt däck.
"Svenska Superbike" förstörde många gatcyklar.
Reglementet innebar att man fick ändra väligt lite på produktionscyklarna.
Bananpassningen bestod mestadels av att hissa upp fjädringen och styva till den så mycket som möjligt för markfrigångens skull, samt montera klistriga däck med så mycket bredd som möjligt.
Detta följdes naturligtvis av gatåkarna.
Men:
En vek ram med stenhård fjädring, missformade däck och för bra fäste är horribel att köra.