Jag ser tyvärr dagligen detta beteende och tror inte jag är ensam.
"Äh...jag hinner...."
Oftast går det bra, en ibland inte....
Jag ser tyvärr dagligen detta beteende och tror inte jag är ensam.
"Äh...jag hinner...."
Oftast går det bra, en ibland inte....
Biturbo
Min går i etthundra!
Oh.. Låter som om det skulle kunna bli ett och annat samtal det, i Peking.
Huruvida man ska åka hoj eller inte är ett personligt val som var och en måste fatta åt sig själv. Du kan inte be någon annan fatta det beslutet åt dig.
Visst man ska inte sticka under stol med att man sitter avsevärt mer oskyddad på en motorcykel än i en bil och därigenom är risken att man ska skadas vid en olycka större.
Samtidigt är risken att bli inblandad i en olycka något som du i högsta grad kan påverka själv.
Som någon skrev tidigare i tråden. Omkörningar över krön, i skymda kurvor osv ska man låta bli man leker med livet som insats. Och det är dessutom inte bara ens eget liv.
Väljer man att vara lite riskmedveten och ta det lite extra försiktigt på utsatta ställen, som till exempel korsningar med en massa bilar i och liknande, och i allmänhet kör med insidan av huvudet så är jag övertygad om att man håller risken att förolyckas eller skadas allvarligt på en ganska låg nivå.
Faktum är ju att om man kommer i 200 blås över krönet så har man inte gett den där bilisten i korsningen lite längre fram en rimlig chans att hinna upptäcka dig och lämna företräde. Och då är olyckan ett faktum. Jag är övertygad om att en hyfsat stor andel av olyckorna där folk förfasar sig över den där bilen som körde ut på huvudled framför motorcykeln beror på detta eller liknande scenarion. Det krävs oftast att två förare gör ett misstag eller en missbedömning för att en olycka skall inträffa. I mitt exempel har motorcyklisten kört i en hastighet som gjorde att han inte klarade att stanna i händelse av något oförutsett (ie kört över sin förmåga) och bilisten har missat att överväga möjligheten att den som kommer över krönet faktiskt håller 200 blås.
Om din familj oroar sig varje gång du är ute och kör och därigenom mår dåligt av din motorcykelkörning så kanske det är läge att lägga av eller åtminstone ändra på något så att det blir acceptabelt även för din familj. Om du själv oroar dig för att du kanske inte kommer att komma hem igen till din familj så kanske det inte krävs att du lägger av helt. Det kanske räcker med att lägga om körstilen lite. Eller byta hoj till något som inte toppar 300+.
Som en ansvarsfull förare så ska man anpassa sin körning så att riskerna för omgivningen är minimala och riskerna för en själv skall vara acceptabla. Dvs. Är man inte ett dugg rädd att dö så kan man gasa som en tok där man inte riskerar att skada någon annan. Vilket är nästan ingenstans men ändå.
Har man en familj och känner att man vill komma hem till den minst en gång till så har man en plikt mot sig själv och sin familj att köra på ett sådant sätt att man inte utsätter sig för helt onödiga risker och att sannolikheten är att man kommer hem helskinnad.
Om jag själv skulle ha familj så är jag tveksam till att jag skulle lägga ner motorcykelåkandet helt. Jag tillhör nog inte dom som kör fortast på gatan. Men jag skulle nog lugna ner min körstil ännu lite till tror jag. Och jag skulle nog troligen köra mindre än jag gör idag. Jag skulle köra på ett sådant sätt att jag skulle kunna säga till min fru och mina barn att "Jag lovar att jag kommer hem igen" och känna mig trygg i att jag gör mitt bästa för att faktiskt infria det löftet även om jag sitter på en motorcykel.
Visst man ska inte sticka under stol med att man sitter avsevärt mer oskyddad på en motorcykel än i en bil och därigenom är risken att man ska skadas vid en olycka större.
Samtidigt är risken att bli inblandad i en olycka något som du i högsta grad kan påverka själv.
Som någon skrev tidigare i tråden. Omkörningar över krön, i skymda kurvor osv ska man låta bli man leker med livet som insats. Och det är dessutom inte bara ens eget liv.
Väljer man att vara lite riskmedveten och ta det lite extra försiktigt på utsatta ställen, som till exempel korsningar med en massa bilar i och liknande, och i allmänhet kör med insidan av huvudet så är jag övertygad om att man håller risken att förolyckas eller skadas allvarligt på en ganska låg nivå.
Faktum är ju att om man kommer i 200 blås över krönet så har man inte gett den där bilisten i korsningen lite längre fram en rimlig chans att hinna upptäcka dig och lämna företräde. Och då är olyckan ett faktum. Jag är övertygad om att en hyfsat stor andel av olyckorna där folk förfasar sig över den där bilen som körde ut på huvudled framför motorcykeln beror på detta eller liknande scenarion. Det krävs oftast att två förare gör ett misstag eller en missbedömning för att en olycka skall inträffa. I mitt exempel har motorcyklisten kört i en hastighet som gjorde att han inte klarade att stanna i händelse av något oförutsett (ie kört över sin förmåga) och bilisten har missat att överväga möjligheten att den som kommer över krönet faktiskt håller 200 blås.
Om din familj oroar sig varje gång du är ute och kör och därigenom mår dåligt av din motorcykelkörning så kanske det är läge att lägga av eller åtminstone ändra på något så att det blir acceptabelt även för din familj. Om du själv oroar dig för att du kanske inte kommer att komma hem igen till din familj så kanske det inte krävs att du lägger av helt. Det kanske räcker med att lägga om körstilen lite. Eller byta hoj till något som inte toppar 300+.
Som en ansvarsfull förare så ska man anpassa sin körning så att riskerna för omgivningen är minimala och riskerna för en själv skall vara acceptabla. Dvs. Är man inte ett dugg rädd att dö så kan man gasa som en tok där man inte riskerar att skada någon annan. Vilket är nästan ingenstans men ändå.
Har man en familj och känner att man vill komma hem till den minst en gång till så har man en plikt mot sig själv och sin familj att köra på ett sådant sätt att man inte utsätter sig för helt onödiga risker och att sannolikheten är att man kommer hem helskinnad.
Om jag själv skulle ha familj så är jag tveksam till att jag skulle lägga ner motorcykelåkandet helt. Jag tillhör nog inte dom som kör fortast på gatan. Men jag skulle nog lugna ner min körstil ännu lite till tror jag. Och jag skulle nog troligen köra mindre än jag gör idag. Jag skulle köra på ett sådant sätt att jag skulle kunna säga till min fru och mina barn att "Jag lovar att jag kommer hem igen" och känna mig trygg i att jag gör mitt bästa för att faktiskt infria det löftet även om jag sitter på en motorcykel.
"I Stockholm"? Stackarna som inte bor/bott här och inte har läst på "Stockholmsreglerna" såsom jag inte lästa på "Svenka reglerna". För då hade jag inte haft så många idiottutare när jag "tog" (med marginaler) min "högerförtur". Inte en människa verkar fatta högerregeln här.
Nu kör jag efter "jag fattar inte heller högerregeln"-principen och livet har blivit mycket mindre tutande och säkrare, men skulle jag vilja ha en ny vänsterdörr på bilen så är det lätt fixat
Att göra rätt och sedan bli "straffat" är urtrist med tanken på att det är många som verkligen tror att den som gjorde rätt, gjorde fel.
Resonerar man så så ska man inte ha körkort, och om det vore bara de som strök med skulle jag känna mig trygg.
Jag tror det är ett ganska farligt tankesätt, lite beroende på vilken typ av körning man kombinerar det och vad mer man tänker men jag tänker i alla fall princip konstant att det är fullt med risker omkrimg mig och jag försöker anpassa mig till det, med det följer så klart en viss oro. Det där beror ju på var man kör och allt möjligt, men finns det påfarter, grus, djur och/eller möten så är det en hyfsad risk ändå tror jag.
Inte kan du hålla en grussäker fart i alla kurvor? Ha bromsmöjlighet för minsta hare? Veta vad möten kommer göra? Visst, påfarter kan man utgå ifrån att det kommer någon på men se omkring dig hur folk kör, bilar som genar i kurvor, EU-mopeder som kommer i 40 blås över övergångsställen. Alla allvarliga olyckor behöver ju inte bero på att man kört särskilt fort.
Lou siffer
officiellt lammkött
Dö kommer man alltid göra, frågan är om man levde?
Nollvision
Jag är min egen nemesis.
Jag tolkade den biten som ingen förhöjd/överdriven oro. Men det var ju som du säger inte vad hon skrev. Jag kan ju ha fel.
Dominator-Rocks
Guest
Många kloka ord!
Några 200 knyck åker jag inte då min knarr toppar 160 åas så känner jag mig inte säkrare för det då jag tror att det räcker med en smäll i 70 knyck om det vill sig illa.
Ni säger kör inom dina begränsningar ge faan i att uiila osv osv... mm det var just det!
Jag får ta mig en funderare, jag får göra ett nytt försök att ändra om min körstil, lyckats jag inte med det så får jag nog sluta upp med hojåkandet på vägen.
Man kanske skulle köpa sig en enduro istället eller en trial
Tack för era åsikter/tankar.
Några 200 knyck åker jag inte då min knarr toppar 160 åas så känner jag mig inte säkrare för det då jag tror att det räcker med en smäll i 70 knyck om det vill sig illa.
Ni säger kör inom dina begränsningar ge faan i att uiila osv osv... mm det var just det!
Jag får ta mig en funderare, jag får göra ett nytt försök att ändra om min körstil, lyckats jag inte med det så får jag nog sluta upp med hojåkandet på vägen.
Man kanske skulle köpa sig en enduro istället eller en trial
Tack för era åsikter/tankar.
Harmon Rabb
Gudomlig sporthojare
Tycker det är lika tråkigt som alla andra att läsa om dessa mc olyckor varje år. Kör man motorcykel i dagens trafikmiljö bör man ägna en tanke på hur lätt det uppstår en olycka och lämna goda marginaler varje gång man vrider om startnyckeln. Själv känner jag mig sårbar på en motorcykel på ett helt annat sätt än när jag kör bil, cyklar eller promenerar. Det är denna självbevarelsedrift som får en att tänka till en och två gånger. Trots detta så kan man aldrig vara helt säker. Själv har jag gjort ett val att försöka köra mer bana och mindre landsväg eftersom man då kör i en kontrollerad miljö till skillnad från när man kör ute i trafiken.
Vet inte varför men när jag läste tråden blev jag påmind om en text jag en gång läst. Författaren känner ni säkert igen ifall ni sett filmen Fear and Loathing in Las Vegas.
"Song of the Sausage Creature
by Hunter S. Thompson
There are some things nobody needs in this world, and a bright-red, hunch-back, warp-speed 900cc cafe racer is one of them - but I want one anyway, and on some days I actually believe I need one. That is why they are dangerous.
Everybody has fast motorcycles these days. Some people go 150 miles an hour on two-lane blacktop roads, but not often. There are too many oncoming trucks and too many radar cops and too many stupid animals in the way. You have to be a little crazy to ride these super-torque high-speed crotch rockets anywhere except a racetrack - and even there, they will scare the whimpering shit out of you... There is, after all, not a pig's eye worth of difference between going head-on into a Peterbilt or sideways into the bleachers. On some days you get what you want, and on others, you get what you need.
When Cycle World called me to ask if I would road-test the new Harley Road King, I got uppity and said I'd rather have a Ducati superbike. It seemed like a chic decision at the time, and my friends on the superbike circuit got very excited. "Hot damn," they said. "We will take it to the track and blow the bastards away."
"Balls," I said. "Never mind the track. The track is for punks. We are Road People. We are Cafe Racers."
The Cafe Racer is a different breed, and we have our own situations. Pure speed in sixth gear on a 5000-foot straightaway is one thing, but pure speed in third gear on a gravel-strewn downhill ess-turn is quite another.
But we like it. A thoroughbred Cafe Racer will ride all night through a fog storm in freeway traffic to put himself into what somebody told him was the ugliest and tightest decreasing-radius turn since Genghis Khan invented the corkscrew.
Cafe Racing is mainly a matter of taste. It is an atavistic mentality, a peculiar mix of low style, high speed, pure dumbness, and overweening commitment to the Cafe Life and all its dangerous pleasures... I am a Cafe Racer myself, on some days - and it is one of my finest addictions.
I am not without scars on my brain and my body, but I can live with them. I still feel a shudder in my spine every time I see a picture of a Vincent Black Shadow, or when I walk into a public restroom and hear crippled men whispering about the terrifying Kawasaki Triple... I have visions of compound femur-fractures and large black men in white hospital suits holding me down on a gurney while a nurse called "Bess" sews the flaps of my scalp together with a stitching drill.
Ho, ho. Thank God for these flashbacks. The brain is such a wonderful instrument (until God sinks his teeth into it). Some people hear Tiny Tim singing when they go under, and some others hear the song of the Sausage Creature.
When the Ducati turned up in my driveway, nobody knew what to do with it. I was in New York, covering a polo tournament, and people had threatened my life. My lawyer said I should give myself up and enroll in the Federal Witness Protection Program. Other people said it had something to do with the polo crowd.
The motorcycle business was the last straw. It had to be the work of my enemies, or people who wanted to hurt me. It was the vilest kind of bait, and they knew I would go for it.
Of course. You want to cripple the bastard? Send him a 130-mph cafe-racer. And include some license plates, he'll think it's a streetbike. He's queer for anything fast.
Which is true. I have been a connoisseur of fast motorcycles all my life. I bought a brand-new 650 BSA Lightning when it was billed as "the fastest motorcycle ever tested by Hot Rod magazine." I have ridden a 500-pound Vincent through traffic on the Ventura Freeway with burning oil on my legs and run the Kawa 750 Triple through Beverly Hills at night with a head full of acid... I have ridden with Sonny Barger and smoked weed in biker bars with Jack Nicholson, Grace Slick, Ron Zigler and my infamous old friend, Ken Kesey, a legendary Cafe Racer.
Some people will tell you that slow is good - and it may be, on some days - but I am here to tell you that fast is better. I've always believed this, in spite of the trouble it's caused me. Being shot out of a cannon will always be better than being squeezed out of a tube. That is why God made fast motorcycles, Bubba....
So when I got back from New York and found a fiery red rocket-style bike in my garage, I realized I was back in the road-testing business.
The brand-new Ducati 900 Campione del Mundo Desmodue Supersport double-barreled magnum Cafe Racer filled me with feelings of lust every time I looked at it. Others felt the same way. My garage quickly became a magnet for drooling superbike groupies. They quarreled and bitched at each other about who would be the first to help me evaluate my new toy... And I did, of course, need a certain spectrum of opinions, besides my own, to properly judge this motorcycle. The Woody Creek Perverse Environmental Testing Facility is a long way from Daytona or even top-fuel challenge-sprints on the Pacific Coast Highway, where teams of big-bore Kawasakis and Yamahas are said to race head-on against each other in death-defying games of "chicken" at 100 miles an hour....
No. Not everybody who buys a high-dollar torque-brute yearns to go out in a ball of fire on a public street in L.A. Some of us are decent people who want to stay out of the emergency room, but still blast through neo-gridlock traffic in residential districts whenever we feel like it... For that we need Fine Machinery.
Which we had - no doubt about that. The Ducati people in New Jersey had opted, for some reasons of their own, to send me the 900ss-sp for testing - rather than their 916 crazy-fast, state-of-the-art superbike track-racer. It was far too fast, they said - and prohibitively expensive - to farm out for testing to a gang of half-mad Colorado cowboys who think they're world-class Cafe Racers.
The Ducati 900 is a finely engineered machine. My neighbors called it beautiful and admired its racing lines. The nasty little bugger looked like it was going 90 miles an hour when it was standing still in my garage.
Taking it on the road, though, was a genuinely terrifying experience. I had no sense of speed until I was going 90 and coming up fast on a bunch of pickup trucks going into a wet curve along the river. I went for both brakes, but only the front one worked, and I almost went end over end. I was out of control staring at the tailpipe of a U.S. Mail truck, still stabbing frantically at my rear brake pedal, which I just couldn't find... I am too tall for these new-age roadracers; they are not built for any rider taller than five-nine, and the rearset brake pedal was not where I thought it would be. Mid-size Italian pimps who like to race from one cafe to another on the boulevards of Rome in a flat-line prone position might like this, but I do not.
I was hunched over the tank like a person diving into a pool that got emptied yesterday. Whacko! Bashed on the concrete bottom, flesh ripped off, a Sausage Creature with no teeth, fucked-up for the rest of its life.
We all love Torque, and some of us have taken it straight over the high side from time to time - and there is always Pain in that... But there is also Fun, the deadly element, and Fun is what you get when you screw this monster on. BOOM! Instant take-off, no screeching or squawking around like a fool with your teeth clamping down on our tongue and your mind completely empty of everything but fear.
No. This bugger digs right in and shoots you straight down the pipe, for good or ill.
On my first take-off, I hit second gear and went through the speed limit on a two-lane blacktop highway full of ranch traffic. By the time I went up to third, I was going 75 and the tach was barely above 4000 rpm....
And that's when it got its second wind. From 4000 to 6000 in third will take you from 75 mph to 95 in two seconds - and after that, Bubba, you still have fourth, fifth, and sixth. Ho, ho.
I never got to sixth gear, and I didn't get deep into fifth. This is a shameful admission for a full-bore Cafe Racer, but let me tell you something, old sport: This motorcycle is simply too goddamn fast to ride at speed in any kind of normal road traffic unless you're ready to go straight down the centerline with your nuts on fire and a silent scream in your throat.
When aimed in the right direction at high speed, though, it has unnatural capabilities. This I unwittingly discovered as I made my approach to a sharp turn across some railroad tracks, saw that I was going way too fast and that my only chance was to veer right and screw it on totally, in a desperate attempt to leapfrog the curve by going airborne.
It was a bold and reckless move, but it was necessary. And it worked: I felt like Evel Knievel as I soared across the tracks with the rain in my eyes and my jaws clamped together in fear. I tried to spit down on the tracks as I passed them, but my mouth was too dry... I landed hard on the edge of the road and lost my grip for a moment as the Ducati began fishtailing crazily into oncoming traffic. For two or three seconds I came face to face with the Sausage Creature....
But somehow the brute straightened out. I passed a schoolbus on the right and got the bike under control long enough to gear down and pull off into an abandoned gravel driveway where I stopped and turned off the engine. My hands had seized up like claws and the rest of my body was numb. I felt nauseous and I cried for my mama, but nobody heard, then I went into a trance for 30 or 40 seconds until I was finally able to light a cigarette and calm down enough to ride home. I was too hysterical to shift gears, so I went the whole way in first at 40 miles an hour.
Whoops! What am I saying? Tall stories, ho, ho... We are motorcycle people; we walk tall and we laugh at whatever's funny. We shit on the chests of the Weird....
But when we ride very fast motorcycles, we ride with immaculate sanity. We might abuse a substance here and there, but only when it's right. The final measure of any rider's skill is the inverse ratio of his preferred Traveling Speed to the number of bad scars on his body. It is that simple: If you ride fast and crash, you are a bad rider. And if you are a bad rider, you should not ride motorcycles.
The emergence of the superbike has heightened this equation drastically. Motorcycle technology has made such a great leap forward. Take the Ducati. You want optimum cruising speed on this bugger? Try 90mph in fifth at 5500 rpm - and just then, you see a bull moose in the middle of the road. WHACKO. Meet the Sausage Creature.
Or maybe not: The Ducati 900 is so finely engineered and balanced and torqued that you *can* do 90 mph in fifth through a 35-mph zone and get away with it. The bike is not just fast - it is *extremely* quick and responsive, and it *will* do amazing things... It is like riding a Vincent Black Shadow, which would outrun an F-86 jet fighter on the take-off runway, but at the end, the F-86 would go airborne and the Vincent would not, and there was no point in trying to turn it. WHAMO! The Sausage Creature strikes again.
There is a fundamental difference, however, between the old Vincents and the new breed of superbikes. If you rode the Black Shadow at top speed for any length of time, you would almost certainly die. That is why there are not many life members of the Vincent Black Shadow Society. The Vincent was like a bullet that went straight; the Ducati is like the magic bullet in Dallas that went sideways and hit JFK and the Governor of Texas at the same time.
It was impossible. But so was my terrifying sideways leap across the railroad tracks on the 900sp. The bike did it easily with the grace of a fleeing tomcat. The landing was so easy I remember thinking, goddamnit, if I had screwed it on a little more I could have gone a lot farther.
Maybe this is the new Cafe Racer macho. My bike is so much faster than yours that I dare you to ride it, you lame little turd. Do you have the balls to ride this BOTTOMLESS PIT OF TORQUE?
That is the attitude of the new-age superbike freak, and I am one of them. On some days they are about the most fun you can have with your clothes on. The Vincent just killed you a lot faster than a superbike will. A fool couldn't ride the Vincent Black Shadow more than once, but a fool can ride a Ducati 900 many times, and it will always be a bloodcurdling kind of fun. That is the Curse of Speed which has plagued me all my life. I am a slave to it. On my tombstone they will carve, "IT NEVER GOT FAST ENOUGH FOR ME.""
Vet inte varför men när jag läste tråden blev jag påmind om en text jag en gång läst. Författaren känner ni säkert igen ifall ni sett filmen Fear and Loathing in Las Vegas.
"Song of the Sausage Creature
by Hunter S. Thompson
There are some things nobody needs in this world, and a bright-red, hunch-back, warp-speed 900cc cafe racer is one of them - but I want one anyway, and on some days I actually believe I need one. That is why they are dangerous.
Everybody has fast motorcycles these days. Some people go 150 miles an hour on two-lane blacktop roads, but not often. There are too many oncoming trucks and too many radar cops and too many stupid animals in the way. You have to be a little crazy to ride these super-torque high-speed crotch rockets anywhere except a racetrack - and even there, they will scare the whimpering shit out of you... There is, after all, not a pig's eye worth of difference between going head-on into a Peterbilt or sideways into the bleachers. On some days you get what you want, and on others, you get what you need.
When Cycle World called me to ask if I would road-test the new Harley Road King, I got uppity and said I'd rather have a Ducati superbike. It seemed like a chic decision at the time, and my friends on the superbike circuit got very excited. "Hot damn," they said. "We will take it to the track and blow the bastards away."
"Balls," I said. "Never mind the track. The track is for punks. We are Road People. We are Cafe Racers."
The Cafe Racer is a different breed, and we have our own situations. Pure speed in sixth gear on a 5000-foot straightaway is one thing, but pure speed in third gear on a gravel-strewn downhill ess-turn is quite another.
But we like it. A thoroughbred Cafe Racer will ride all night through a fog storm in freeway traffic to put himself into what somebody told him was the ugliest and tightest decreasing-radius turn since Genghis Khan invented the corkscrew.
Cafe Racing is mainly a matter of taste. It is an atavistic mentality, a peculiar mix of low style, high speed, pure dumbness, and overweening commitment to the Cafe Life and all its dangerous pleasures... I am a Cafe Racer myself, on some days - and it is one of my finest addictions.
I am not without scars on my brain and my body, but I can live with them. I still feel a shudder in my spine every time I see a picture of a Vincent Black Shadow, or when I walk into a public restroom and hear crippled men whispering about the terrifying Kawasaki Triple... I have visions of compound femur-fractures and large black men in white hospital suits holding me down on a gurney while a nurse called "Bess" sews the flaps of my scalp together with a stitching drill.
Ho, ho. Thank God for these flashbacks. The brain is such a wonderful instrument (until God sinks his teeth into it). Some people hear Tiny Tim singing when they go under, and some others hear the song of the Sausage Creature.
When the Ducati turned up in my driveway, nobody knew what to do with it. I was in New York, covering a polo tournament, and people had threatened my life. My lawyer said I should give myself up and enroll in the Federal Witness Protection Program. Other people said it had something to do with the polo crowd.
The motorcycle business was the last straw. It had to be the work of my enemies, or people who wanted to hurt me. It was the vilest kind of bait, and they knew I would go for it.
Of course. You want to cripple the bastard? Send him a 130-mph cafe-racer. And include some license plates, he'll think it's a streetbike. He's queer for anything fast.
Which is true. I have been a connoisseur of fast motorcycles all my life. I bought a brand-new 650 BSA Lightning when it was billed as "the fastest motorcycle ever tested by Hot Rod magazine." I have ridden a 500-pound Vincent through traffic on the Ventura Freeway with burning oil on my legs and run the Kawa 750 Triple through Beverly Hills at night with a head full of acid... I have ridden with Sonny Barger and smoked weed in biker bars with Jack Nicholson, Grace Slick, Ron Zigler and my infamous old friend, Ken Kesey, a legendary Cafe Racer.
Some people will tell you that slow is good - and it may be, on some days - but I am here to tell you that fast is better. I've always believed this, in spite of the trouble it's caused me. Being shot out of a cannon will always be better than being squeezed out of a tube. That is why God made fast motorcycles, Bubba....
So when I got back from New York and found a fiery red rocket-style bike in my garage, I realized I was back in the road-testing business.
The brand-new Ducati 900 Campione del Mundo Desmodue Supersport double-barreled magnum Cafe Racer filled me with feelings of lust every time I looked at it. Others felt the same way. My garage quickly became a magnet for drooling superbike groupies. They quarreled and bitched at each other about who would be the first to help me evaluate my new toy... And I did, of course, need a certain spectrum of opinions, besides my own, to properly judge this motorcycle. The Woody Creek Perverse Environmental Testing Facility is a long way from Daytona or even top-fuel challenge-sprints on the Pacific Coast Highway, where teams of big-bore Kawasakis and Yamahas are said to race head-on against each other in death-defying games of "chicken" at 100 miles an hour....
No. Not everybody who buys a high-dollar torque-brute yearns to go out in a ball of fire on a public street in L.A. Some of us are decent people who want to stay out of the emergency room, but still blast through neo-gridlock traffic in residential districts whenever we feel like it... For that we need Fine Machinery.
Which we had - no doubt about that. The Ducati people in New Jersey had opted, for some reasons of their own, to send me the 900ss-sp for testing - rather than their 916 crazy-fast, state-of-the-art superbike track-racer. It was far too fast, they said - and prohibitively expensive - to farm out for testing to a gang of half-mad Colorado cowboys who think they're world-class Cafe Racers.
The Ducati 900 is a finely engineered machine. My neighbors called it beautiful and admired its racing lines. The nasty little bugger looked like it was going 90 miles an hour when it was standing still in my garage.
Taking it on the road, though, was a genuinely terrifying experience. I had no sense of speed until I was going 90 and coming up fast on a bunch of pickup trucks going into a wet curve along the river. I went for both brakes, but only the front one worked, and I almost went end over end. I was out of control staring at the tailpipe of a U.S. Mail truck, still stabbing frantically at my rear brake pedal, which I just couldn't find... I am too tall for these new-age roadracers; they are not built for any rider taller than five-nine, and the rearset brake pedal was not where I thought it would be. Mid-size Italian pimps who like to race from one cafe to another on the boulevards of Rome in a flat-line prone position might like this, but I do not.
I was hunched over the tank like a person diving into a pool that got emptied yesterday. Whacko! Bashed on the concrete bottom, flesh ripped off, a Sausage Creature with no teeth, fucked-up for the rest of its life.
We all love Torque, and some of us have taken it straight over the high side from time to time - and there is always Pain in that... But there is also Fun, the deadly element, and Fun is what you get when you screw this monster on. BOOM! Instant take-off, no screeching or squawking around like a fool with your teeth clamping down on our tongue and your mind completely empty of everything but fear.
No. This bugger digs right in and shoots you straight down the pipe, for good or ill.
On my first take-off, I hit second gear and went through the speed limit on a two-lane blacktop highway full of ranch traffic. By the time I went up to third, I was going 75 and the tach was barely above 4000 rpm....
And that's when it got its second wind. From 4000 to 6000 in third will take you from 75 mph to 95 in two seconds - and after that, Bubba, you still have fourth, fifth, and sixth. Ho, ho.
I never got to sixth gear, and I didn't get deep into fifth. This is a shameful admission for a full-bore Cafe Racer, but let me tell you something, old sport: This motorcycle is simply too goddamn fast to ride at speed in any kind of normal road traffic unless you're ready to go straight down the centerline with your nuts on fire and a silent scream in your throat.
When aimed in the right direction at high speed, though, it has unnatural capabilities. This I unwittingly discovered as I made my approach to a sharp turn across some railroad tracks, saw that I was going way too fast and that my only chance was to veer right and screw it on totally, in a desperate attempt to leapfrog the curve by going airborne.
It was a bold and reckless move, but it was necessary. And it worked: I felt like Evel Knievel as I soared across the tracks with the rain in my eyes and my jaws clamped together in fear. I tried to spit down on the tracks as I passed them, but my mouth was too dry... I landed hard on the edge of the road and lost my grip for a moment as the Ducati began fishtailing crazily into oncoming traffic. For two or three seconds I came face to face with the Sausage Creature....
But somehow the brute straightened out. I passed a schoolbus on the right and got the bike under control long enough to gear down and pull off into an abandoned gravel driveway where I stopped and turned off the engine. My hands had seized up like claws and the rest of my body was numb. I felt nauseous and I cried for my mama, but nobody heard, then I went into a trance for 30 or 40 seconds until I was finally able to light a cigarette and calm down enough to ride home. I was too hysterical to shift gears, so I went the whole way in first at 40 miles an hour.
Whoops! What am I saying? Tall stories, ho, ho... We are motorcycle people; we walk tall and we laugh at whatever's funny. We shit on the chests of the Weird....
But when we ride very fast motorcycles, we ride with immaculate sanity. We might abuse a substance here and there, but only when it's right. The final measure of any rider's skill is the inverse ratio of his preferred Traveling Speed to the number of bad scars on his body. It is that simple: If you ride fast and crash, you are a bad rider. And if you are a bad rider, you should not ride motorcycles.
The emergence of the superbike has heightened this equation drastically. Motorcycle technology has made such a great leap forward. Take the Ducati. You want optimum cruising speed on this bugger? Try 90mph in fifth at 5500 rpm - and just then, you see a bull moose in the middle of the road. WHACKO. Meet the Sausage Creature.
Or maybe not: The Ducati 900 is so finely engineered and balanced and torqued that you *can* do 90 mph in fifth through a 35-mph zone and get away with it. The bike is not just fast - it is *extremely* quick and responsive, and it *will* do amazing things... It is like riding a Vincent Black Shadow, which would outrun an F-86 jet fighter on the take-off runway, but at the end, the F-86 would go airborne and the Vincent would not, and there was no point in trying to turn it. WHAMO! The Sausage Creature strikes again.
There is a fundamental difference, however, between the old Vincents and the new breed of superbikes. If you rode the Black Shadow at top speed for any length of time, you would almost certainly die. That is why there are not many life members of the Vincent Black Shadow Society. The Vincent was like a bullet that went straight; the Ducati is like the magic bullet in Dallas that went sideways and hit JFK and the Governor of Texas at the same time.
It was impossible. But so was my terrifying sideways leap across the railroad tracks on the 900sp. The bike did it easily with the grace of a fleeing tomcat. The landing was so easy I remember thinking, goddamnit, if I had screwed it on a little more I could have gone a lot farther.
Maybe this is the new Cafe Racer macho. My bike is so much faster than yours that I dare you to ride it, you lame little turd. Do you have the balls to ride this BOTTOMLESS PIT OF TORQUE?
That is the attitude of the new-age superbike freak, and I am one of them. On some days they are about the most fun you can have with your clothes on. The Vincent just killed you a lot faster than a superbike will. A fool couldn't ride the Vincent Black Shadow more than once, but a fool can ride a Ducati 900 many times, and it will always be a bloodcurdling kind of fun. That is the Curse of Speed which has plagued me all my life. I am a slave to it. On my tombstone they will carve, "IT NEVER GOT FAST ENOUGH FOR ME.""
Biturbo
Min går i etthundra!
Kan du sammanfatta det där i 5 - 10 meningar tack. Hockeyn börjar om en par timmar..
Dominator-Rocks
Guest
KGK
1200
Man märker ju direkt när det är några lantisar ute i trafiken
Rätt
, det hjälper ju inte hur mycket man än kör efter regelböckerna ifall man blir påkörd, det gäller ju att ta sig fram utan större intermezzon
Last edited:
Jävligt kul att läsa!!
Here you go:
"Bad riders meet The Sausage Creature"
Jag ska bli pappa i oktober 
och jag har likt Dominator på allvar börjat ifrågasätta att köra mc. För även om alla har helt rätt finns det lägen som du inte kan påverka själv. Problemet är att man inte är ensam i trafiken, och vi är bara människor, ibland brister även vi i uppmärksamhet då vi ligger och tuffar i lungt tempo. Det paradoxala är att vi nog är som bäst förare då vi kör på gränsen då vi då helt går upp i körningen, men då ofta kör för fort för andra trafikanter att hänga med. Kör vi i lungt tempo upplever i alla fall jag att jag har en tendens att börja fundera på annat, och ett litet misstag kan kosta en livet. Så att säga att vi helt själva kan påverka vår framtida överlevnad själva är faktiskt att säga att alla som omkommit i år och alla tidigare år mer eller mindre är kamikazepiloter, något jag motsätter mig.
Live fast, die young, living on the edge, live to the extreme etc är coolt att ha på tröjan, jag undrar dock om våra anhöriga, barn och familj tänker på er begravning "ja men han dog i alla fall lycklig". Nej, om de älskar dig så kommer de att tycka att det var ett förbaskat slöseri, punkt.
Sitter och funderar på om jag ska sätta ut en annons på hojen eller inte, men det tar verkligen emot. FAN! Jag är verkligen så jävla kluven. Vad fan ska man göra istället? Samla frimärken?
Jag hoppas verkligen att alla dödsolyckor nu upphör, tyvärr är det inte så. Jag blev verkligen påverkad när Fabbe här på forumet omkom (han dog tillsammans med en vän för några veckor sedan), har haft många intressanta diskussioner med honom. Även om jag inte kände honom personligen blev olustkänslan oerhört påtaglig.
Nä, nu sätter jag ut hojen, nu har jag bestämt mig... Vi ses i trafiken, kanske är det jag som sitter i familjekombin och tittar avundsjukt på er när ni kör förbi
och jag har likt Dominator på allvar börjat ifrågasätta att köra mc. För även om alla har helt rätt finns det lägen som du inte kan påverka själv. Problemet är att man inte är ensam i trafiken, och vi är bara människor, ibland brister även vi i uppmärksamhet då vi ligger och tuffar i lungt tempo. Det paradoxala är att vi nog är som bäst förare då vi kör på gränsen då vi då helt går upp i körningen, men då ofta kör för fort för andra trafikanter att hänga med. Kör vi i lungt tempo upplever i alla fall jag att jag har en tendens att börja fundera på annat, och ett litet misstag kan kosta en livet. Så att säga att vi helt själva kan påverka vår framtida överlevnad själva är faktiskt att säga att alla som omkommit i år och alla tidigare år mer eller mindre är kamikazepiloter, något jag motsätter mig.Live fast, die young, living on the edge, live to the extreme etc är coolt att ha på tröjan, jag undrar dock om våra anhöriga, barn och familj tänker på er begravning "ja men han dog i alla fall lycklig". Nej, om de älskar dig så kommer de att tycka att det var ett förbaskat slöseri, punkt.
Sitter och funderar på om jag ska sätta ut en annons på hojen eller inte, men det tar verkligen emot. FAN! Jag är verkligen så jävla kluven. Vad fan ska man göra istället? Samla frimärken?
Jag hoppas verkligen att alla dödsolyckor nu upphör, tyvärr är det inte så. Jag blev verkligen påverkad när Fabbe här på forumet omkom (han dog tillsammans med en vän för några veckor sedan), har haft många intressanta diskussioner med honom. Även om jag inte kände honom personligen blev olustkänslan oerhört påtaglig.
Nä, nu sätter jag ut hojen, nu har jag bestämt mig... Vi ses i trafiken, kanske är det jag som sitter i familjekombin och tittar avundsjukt på er när ni kör förbi
-Freddy-
Guest
So what, tror jag väljer en bebis framför en löjlig r-hoj alla dagar i veckan. Köp en RS4a med lite dahlbäck lull-lull
Nursey
Utan lem
Jag känner präxis som du och det har påverkat mig så att jag slutade åka i typ Juli förra året och har inte satt min rumpa på min hoj alls i år..inte ens tittat på den. Ser hojar varje dag och det suger till i mellangärdet..jag VILL ju åka. Men alla nära döden upplevelser på slingriga vägar gör sig påminda och jag tar en promenad med hunden i stället.
Biturbo
Min går i etthundra!
So what, tror jag väljer en bebis framför en löjlig r-hoj alla dagar i veckan. Köp en RS4a med lite dahlbäck lull-lull
Ja, vill man vara säker på att bli lurad, besviken och allmänt missnöjd så är ju Dahlbäck the shit!
Nyheter
|
Mälaren Runt #40 – 16 augusti
Lördagen den 16 augusti kör... |
|
Specialbyggd Yamaha XSR900 GP
För att fira den trefaldige... |
|
Dragracing-EM på Tierp Arena 7-10 augusti
Den 7–10 augusti 2025 förva... |
|
Tierp Arena värd för EM i Dragracing
Den 7–10 augusti 2025 förva... |
|
120 unga motocrosstalanger från hela världen möts i Uddevalla
Screenshot Den 16–17 aug... |
|
|
En vecka kvar!
Nu är det exakt en vecka kv... |
|
|
Farligt vilseledande alkomätare på marknaden
Ett stort oberoende test ut... |
|
Specialbyggd Yamaha XSR900 GP hyllar Rainey
För att fira den trefaldige... |
|
Vi provkör Indian Sport Chief RT
I Allt om MC nummer 8 som k... |
|
Ducati 996 SPS – fabriksny 99:a – såld för rekordsumma
När en hojfirma i Tombolo i... |