J35 Draken till salu!

Något förenklat bygger det på att tyngdpunkten ligger bakom lyftkrafternas centrum vid underljudsströmning kring flygkroppen. Detta ger alftatillväxt (anfallsvinkeln kommer att öka och flygplanet "stegra" sig i tippled) om det inte korrigeras, vilket styrsystemet gör framförallt via nosvingarna. Man kan se detta om man tittar på en uppvisning med tex 39 och jämför med 35 och 37, 39 åker liksom med bakdelen "sladdandes" och hög anfallsvinkel, det är svårt att förklara i ord men det syns. Detta är vid normala farter upp till det kritiska machtalet, vilket i 39:s fall innebär någonstans kring M 0,95. Vid det kritiska machtalet börjar luftströmmen kring flygplanet att uppnå överljudshastighet och det transsoniska fartområdet börjar, luft som strömmar i överljud börjar plötsligt uppföra sig annorlunda och det händer en hel del märkligheter i dessa farter. I värsta fall kan ett flygplan som inte är byggt för dessa farter brytas sönder. I en J35 Draken är transsoniska området mellan ca M 0,95 och 1,05 och där är det inte helt bekvämt att befinna sig, i synnerhet inte på låg höjd då nosen börjar pendla och orma sig i tippled, sk buffeting, Vid ca M 1,1 är hela strömningen i överljud och då lugnar flygplanet ner sig, dock har lyftkraftcentrum flyttat sig varför det går åt en hel del roderverkan bara för att hålla flygplanet flygande rakt fram (nosen blir s.a.s framtung) vilket bland annat ger högre luftmotstånd, 35 är därför ganska ovillig att flyga annat än rakt fram med mindre korrigeringar i överljud. 39 blir istället stabil i dessa farter, vilket gör att den blir betydligt mer lättmanövrerad i överljud och att luftmotståndet är mycket mindre.

Tack för utförligt svar! :tummenupp
 
Back
Top