Vad glad jag är! Här i Kalmar är ju säsongen i full gång, åtminstone för min del. Kört till jobbet, ute och lekt huligan efter jobbet, sopningen av gator borde väll börja nu också tycker jag så man kan ut till favoritkurvorna och göra lite fina nerlägg.
Men jösses vad trött jag blev igår då. Kom till jobbet som vanligt och så klart någon form av möte, nog aldrig känts så långsamt och allvarligt nära att somna, båda cheferna satt dock bredvid och jag tror att dom gav mig onda ögat båda två efter mitt skolk i onsdags

Väl hemma efter jobbet blev det kvällsmat, lägga barn och därefter en öl och en liten whiskey innan jag skulle börja skriva, jo tack... Som en klubbad sälunge låg jag där, hustrun dammsög tittade på tv pratade i telefon men inte minsta ryckning i mig och jag brukar vakna rätt så lätt tycker jag. Jag är dock glad att jag inte blev trött när jag var ute och körde, var ju som i extas så det fanns inte på kartan att vara trött, det sparar vi till senare tror jag hjärnan tänkte i sitt euforiska tillstånd.
Angående resan var det faktiskt en av de trevligaste jag någonsin företagit mig. Kläderna som höll mig varm var en stor del, hojen var en lite större del, men det största var nog stödet när jag väl kom igång och började köra, läsa inläggen men också alla lastbilar och bussar som tutade och vinkade längs vägen. Var som att ha en massa medtrafikanter bland alla mottrafikanter där ute. Tack för stödet.
Vägarna där uppe är något som måste ses, helt fantastiska. Var dock lite tveksam innan jag väl kommit ut på riksvägen, när jag började från Järvsö var det ett par cm is över större delen av vägen, varken grus eller salt men det ordnade ju sig så fort jag kom på dom stora vägarna, bara ta det lite lugnt i början så däcken fick upp tempen. Lyckades eventuellt hitta något litet parti med is på dom stora vägarna men styr inte på isen och kör bara som vanligt så går ju det som en dröm. Mellan Västervik och Oskarshamn åkte dock hjärtat upp i halsgropen ett par gånger då det plötsligt blev blött på vägen samtidigt som det var kallt, mörkt. Blev till att krypa fram i 70. Turen från Nyköping och neråt hade lyckats få mig en liten aning fartblind och bilarna tycktes nästan backa mot mig. Kört offroad innan och känslan att köra gathoj är en helt annan, trodde helt enkelt inte att det skulle vara så annorlunda och jag är väldigt glad att jag nu provat. Min fråga blir bara hur i hela fridens namn klarar ni med sporthoj att hålla er på en rimlig nivå med farten? Jag menar det är en Versys jag har och den är på 60-70 hk, tre gånger så många hästar på samma vikt skulle sluta i en gigantisk krash för min del när jag nu kämpar att hålla mig på jorden med denna.
Vad jag lärt mig under resan vad gäller att hålla tempen uppe är något jag gärna delar med mig av om det är någon som undrar. Bilderna ligger fortfarande hemma, skulle haft en sådan däringa hjälmkamera. Laddar upp när jag fått över dom till datorn.
Åter igen tack så mycket för stödet och gör mig nu en tjänst, ut och åk så fort det blir väder och ni känner att det är säkert, vi har mycket att ta igen.
NB, glöm det där att berätta för era mammor om dylika planer, dom är tydligen känsliga läsningen??? Men vafan är hon ute och klättrar i bergen i Nepal så kan väll jag ta mig en liten tur med hojen?