Ändrad bansträckning diskuteras på Isle of Man
https://motoridersuniverse.com/news...racing-the-iomtt-could-see-route-changes.html
https://motoridersuniverse.com/news...racing-the-iomtt-could-see-route-changes.html
ISLE Of MAN - racerapport!
- Thread starter bg
- Start date
bg
"Probably the best Bear in the world"
AjAj... vore trist om de gör ändringar i sträckningen med tanke på den över hundraåriga historien. Många legendariska kurvor och sektioner som alla har sin charm. Dessutom lär varvet säkert bli väsentligt kortare om de bestämmer sig för att verkligen dra om banan.
Å andra sidan så är det som det sägs i slutet av artikeln. Missnöjda grannar är en av motorsportens värsta fiender.
Vi får avvakta och se. Tack för din "heads up" BMW R90s.
På återhörande!
/Björn
bg
"Probably the best Bear in the world"
Isle of man-föreläsning i en fullsatt tele2 arena i stockholm!
Well... jag får väl tillstå att rubriken förmodligen kan misstolkas en smula. Min IoM-föreläsning förra helgen var visserligen fullsatt och den ägde faktiskt rum på Tele2 Arena. Men inte inne på stadion utan i en av O´learys konferenslokaler som råkar vara inhyst där.
Det var SMC Stockholm som hade bjudit in ett 50-tal av sina instruktörer och resurspersoner till säsongsavslutning och jag fanns med som en punkt på programmet med uppdraget att visa lite bilder och filmer från IoM och annat kul som jag hittat på med två hjul och en motor.
Jag hade nöjet att umgås med sällskapet under hela kvällen och vi hade hur trevligt som helst med väääldigt mycket MC-snack! Av olika skäl har jag inte hunnit sätta mig vid datorn och uppdatera här förrän nu, men med detta inlägg vill jag passa på att tacka Joel och alla andra som gjorde det möjligt.
Nästa föreläsning som jag ska genomföra är den redan annonserade i Örebro 23/11-19. Den är offentlig vilket innebär att alla som vill har möjlighet att köpa biljett genom Tickster. Lokalen är emellertid tyvärr begränsad till 100 st åhörare och i nuläget finns det bara 14 biljetter kvar.
Om någon läsare här har funderingar på att komma och lyssna så vill jag alltså skicka med en lite påminnelse om att det nog börjar det bli hög tid att köpa en biljett. Det står visserligen i inbjudan att eventuella överblivna biljetter kommer att säljas i dörren, men som det ser ut nu verkar det mesta alltså tala för att det blir utsålt i förväg.
På återhörande!
/Björn
Well... jag får väl tillstå att rubriken förmodligen kan misstolkas en smula. Min IoM-föreläsning förra helgen var visserligen fullsatt och den ägde faktiskt rum på Tele2 Arena. Men inte inne på stadion utan i en av O´learys konferenslokaler som råkar vara inhyst där.
Det var SMC Stockholm som hade bjudit in ett 50-tal av sina instruktörer och resurspersoner till säsongsavslutning och jag fanns med som en punkt på programmet med uppdraget att visa lite bilder och filmer från IoM och annat kul som jag hittat på med två hjul och en motor.
Jag hade nöjet att umgås med sällskapet under hela kvällen och vi hade hur trevligt som helst med väääldigt mycket MC-snack! Av olika skäl har jag inte hunnit sätta mig vid datorn och uppdatera här förrän nu, men med detta inlägg vill jag passa på att tacka Joel och alla andra som gjorde det möjligt.
Nästa föreläsning som jag ska genomföra är den redan annonserade i Örebro 23/11-19. Den är offentlig vilket innebär att alla som vill har möjlighet att köpa biljett genom Tickster. Lokalen är emellertid tyvärr begränsad till 100 st åhörare och i nuläget finns det bara 14 biljetter kvar.
Om någon läsare här har funderingar på att komma och lyssna så vill jag alltså skicka med en lite påminnelse om att det nog börjar det bli hög tid att köpa en biljett. Det står visserligen i inbjudan att eventuella överblivna biljetter kommer att säljas i dörren, men som det ser ut nu verkar det mesta alltså tala för att det blir utsålt i förväg.
På återhörande!
/Björn
Old Badger
SportHojsentusiast
Vi kommer inte på motorcykel den här gången men vi lovar att åka i 160 och inte använda säkerhetsbälte!
bg
"Probably the best Bear in the world"
View attachment 451392View attachment 451393
Vi kommer inte på motorcykel den här gången men vi lovar att åka i 160 och inte använda säkerhetsbälte!
Lovely! Blir trevligt att ses igen...
På återhörande!
/BG
bg
"Probably the best Bear in the world"
Varg-olle 90 år!
BILD1: Speedway på Kristianstads idrottsplats 1949 hämtad från framsidan på aftonens meny/sånghäfte.
BILD 2: Födelsedagsbarnet intervjuades på scen.
BILD 3: Ett axplock av 1900-talets svenska MC-världsmästare samlade på scen för att gratulera.
I lördags var jag bjuden på födelsedagskalas i Norrköping.
Det var Sveriges förste superstar inom motorcykelsporten, nämligen Varg-Olle Nygren, som fyllde 90 år och som firade i stor stil med vad som i inbjudan kallades för "Tidernas hjulfest" med gissningsvis runt 250 gäster inne på den gamla flygflottiljen F13:s område.
Om någon i den yngre generationen händelsevis inte är bekant med fenomenet Varg-Olle så kan han väl närmast liknas vid 1950-talets Zlatan ur popularitetshänseende. Varg-Olle förekom i biofilmer, i reklam, på förstasidor i veckopressen och som schlagersångare vid den här tiden. Grunden för denna berömmelse fanns i en sällsynt förmåga att köra allt på två hjul kombinerat med en stor dos charm.
Det var som Speedwayförare han framför allt gjorde sig känd med en aktiv karriär mellan 1948-1979, men han lär även ha deltagit i novemberkåsan, scramble (föregångaren till moto cross) trial, isracing och inte minst road racing. Första gången jag träffade "Vargen" på riktigt var när jag ställde ut på en mc-mässa för ett antal år sedan. Självklart passade jag vid det tillfället på att intervjua honom om hans deltagande på Isle of Man 1956 och så här skrev jag då...
..."Nu är ju det här en Isle of Man-blogg så självklart frågade jag ju Varg-Olle om hans tankar kring ön å er läsares vägnar. Han sken upp och berättade att TT-tävlingarna på Isle of Man var något av det absolut häftigaste han varit med om (och denne man har som sagt upplevt det mesta på två hjul). Olle slog tidigt igenom som speedway-åkare och nådde bevisligen otroliga framgångar inom denna sport. Själv beskrev han det dock för mig på sitt rättframma sätt som att han ganska tidigt tröttnade på de korta heaten där det mest handlade om starten och att vara först in i första kurvan. Han måste vid det här laget lagt märke till mitt förvånade ansiktsuttryck. Mannen framför mig hade ju trots allt fått sitt smeknamn "Varg-Olle" som ankare i Norrköpings speedway-lag Vargarna under mer än 30 år (48-79 med undantag för några små avbrott) och varit proffs i otaliga utländska klubbar.
Mr. Nygren förklarade därför att han under ungdomen varit en stor fantast av Gunder Hägg (den där svenske löparen som slog en massa världsrekord under kriget) och det som fascinerade mest var hur löparna lade upp sina strategier under loppen genom att ligga i rygg på varandra och rycka i rätt läge utan att visa sina kort i förväg. Detta med taktik och rävspel saknades i Speedwayen men i den tidens långa road racing-lopp (eller TT som var den allmänna benämningen förr) hade desto mer av denna vara. Jag mindes plötsligt att jag, uppvuxen med en Duccatist till pappa, sett bilder på Varg-Olle vid TT-loppen i Hedemora (som ju samlade alla världens toppförare på 50-talet) iförd en synnerligen coolt lackad röd/silverfärgad hjälm. Varg-Olle berättade att den hjälmen hade Ducati-fabriken haft med sig åt honom tillsammans med tävlingshojarna när han var fabriksförare åt dem i Hedemora.
En förare av Varg-Olles kaliber kunde ju inte heller ha världens främsta Grand Prix-tävling vid den här tiden ogjord. År 1956 gjorde han sina första och enda TT-starter på ön. Jag kan intyga att det är ett helt företag att tävla på Isle of Man i dagens läge och inte kan det ha varit särskilt mycket mindre krångel på 50-talet. Varg-Olle berättade att han hade engelska kompisar som hjälpte honom att fixa starttillståndet på ön och i gengäld så ordnade han starter åt dem i den här delen av Europa. Varg-Olle ställde upp i Junior som på den tiden var 350-klassen (idag supersport 600) och Senior som var den största 500-klassen (idag Superbike). Han fick fabriksmaskiner från AJS och Matchless för tävlingen och hans AJS 7R gick som en klocka och tog honom till 20:e plats enligt TT-databasen medan den tvåcylindriga Matchless G45.an gick sönder i Senior. Matchlessen var ett sorgebarn som vållade honom mycket bekymmer eftersom stötstängerna hoppade ur sina koppar vid minsta övervarv om jag minns vårt samtal rätt. Nåja, det var en häftig upplevelse att stå i montern tillsammans med en sådan motorlegend och få visa ombordbilderna från mina egna körningar på ön på storbildsteven och jämföra Varg-Olles erfarenheter från banan på 50-talet med mina egna något färskare. Jag förbluffades av hur mycket karln faktiskt kom ihåg av banan trots att han aldrig varit där sedan -56, och hur lite som faktiskt ändrats sedan dess av sträckningen"...
Förutom Varg-Olle firade Nordgren Racing 30 år som team i år vilket även detta firades med en fest den gångna helgen. Tyvärr var jag som sagt redan uppbokad och kunde inte närvara den här gången men passar på att rikta ett stort GRATTIS så här i efterhand!
På återhörande!
/Björn
P.S. MIN ISLE OF MAN-FÖRELÄSNING NU PÅ LÖRDAG 23/11 I ÖREBRO ÄR UTSÅLD SEDAN ETT PAR VECKOR TILLBAKA OCH INGA LÖSA BILJETTER KOMMER TYVÄRR DÄRFÖR ATT KUNNA SÄLJAS I DÖRREN D.S.
BILD1: Speedway på Kristianstads idrottsplats 1949 hämtad från framsidan på aftonens meny/sånghäfte.
BILD 2: Födelsedagsbarnet intervjuades på scen.
BILD 3: Ett axplock av 1900-talets svenska MC-världsmästare samlade på scen för att gratulera.
I lördags var jag bjuden på födelsedagskalas i Norrköping.
Det var Sveriges förste superstar inom motorcykelsporten, nämligen Varg-Olle Nygren, som fyllde 90 år och som firade i stor stil med vad som i inbjudan kallades för "Tidernas hjulfest" med gissningsvis runt 250 gäster inne på den gamla flygflottiljen F13:s område.
Om någon i den yngre generationen händelsevis inte är bekant med fenomenet Varg-Olle så kan han väl närmast liknas vid 1950-talets Zlatan ur popularitetshänseende. Varg-Olle förekom i biofilmer, i reklam, på förstasidor i veckopressen och som schlagersångare vid den här tiden. Grunden för denna berömmelse fanns i en sällsynt förmåga att köra allt på två hjul kombinerat med en stor dos charm.
Det var som Speedwayförare han framför allt gjorde sig känd med en aktiv karriär mellan 1948-1979, men han lär även ha deltagit i novemberkåsan, scramble (föregångaren till moto cross) trial, isracing och inte minst road racing. Första gången jag träffade "Vargen" på riktigt var när jag ställde ut på en mc-mässa för ett antal år sedan. Självklart passade jag vid det tillfället på att intervjua honom om hans deltagande på Isle of Man 1956 och så här skrev jag då...
..."Nu är ju det här en Isle of Man-blogg så självklart frågade jag ju Varg-Olle om hans tankar kring ön å er läsares vägnar. Han sken upp och berättade att TT-tävlingarna på Isle of Man var något av det absolut häftigaste han varit med om (och denne man har som sagt upplevt det mesta på två hjul). Olle slog tidigt igenom som speedway-åkare och nådde bevisligen otroliga framgångar inom denna sport. Själv beskrev han det dock för mig på sitt rättframma sätt som att han ganska tidigt tröttnade på de korta heaten där det mest handlade om starten och att vara först in i första kurvan. Han måste vid det här laget lagt märke till mitt förvånade ansiktsuttryck. Mannen framför mig hade ju trots allt fått sitt smeknamn "Varg-Olle" som ankare i Norrköpings speedway-lag Vargarna under mer än 30 år (48-79 med undantag för några små avbrott) och varit proffs i otaliga utländska klubbar.
Mr. Nygren förklarade därför att han under ungdomen varit en stor fantast av Gunder Hägg (den där svenske löparen som slog en massa världsrekord under kriget) och det som fascinerade mest var hur löparna lade upp sina strategier under loppen genom att ligga i rygg på varandra och rycka i rätt läge utan att visa sina kort i förväg. Detta med taktik och rävspel saknades i Speedwayen men i den tidens långa road racing-lopp (eller TT som var den allmänna benämningen förr) hade desto mer av denna vara. Jag mindes plötsligt att jag, uppvuxen med en Duccatist till pappa, sett bilder på Varg-Olle vid TT-loppen i Hedemora (som ju samlade alla världens toppförare på 50-talet) iförd en synnerligen coolt lackad röd/silverfärgad hjälm. Varg-Olle berättade att den hjälmen hade Ducati-fabriken haft med sig åt honom tillsammans med tävlingshojarna när han var fabriksförare åt dem i Hedemora.
En förare av Varg-Olles kaliber kunde ju inte heller ha världens främsta Grand Prix-tävling vid den här tiden ogjord. År 1956 gjorde han sina första och enda TT-starter på ön. Jag kan intyga att det är ett helt företag att tävla på Isle of Man i dagens läge och inte kan det ha varit särskilt mycket mindre krångel på 50-talet. Varg-Olle berättade att han hade engelska kompisar som hjälpte honom att fixa starttillståndet på ön och i gengäld så ordnade han starter åt dem i den här delen av Europa. Varg-Olle ställde upp i Junior som på den tiden var 350-klassen (idag supersport 600) och Senior som var den största 500-klassen (idag Superbike). Han fick fabriksmaskiner från AJS och Matchless för tävlingen och hans AJS 7R gick som en klocka och tog honom till 20:e plats enligt TT-databasen medan den tvåcylindriga Matchless G45.an gick sönder i Senior. Matchlessen var ett sorgebarn som vållade honom mycket bekymmer eftersom stötstängerna hoppade ur sina koppar vid minsta övervarv om jag minns vårt samtal rätt. Nåja, det var en häftig upplevelse att stå i montern tillsammans med en sådan motorlegend och få visa ombordbilderna från mina egna körningar på ön på storbildsteven och jämföra Varg-Olles erfarenheter från banan på 50-talet med mina egna något färskare. Jag förbluffades av hur mycket karln faktiskt kom ihåg av banan trots att han aldrig varit där sedan -56, och hur lite som faktiskt ändrats sedan dess av sträckningen"...
Förutom Varg-Olle firade Nordgren Racing 30 år som team i år vilket även detta firades med en fest den gångna helgen. Tyvärr var jag som sagt redan uppbokad och kunde inte närvara den här gången men passar på att rikta ett stort GRATTIS så här i efterhand!
På återhörande!
/Björn
P.S. MIN ISLE OF MAN-FÖRELÄSNING NU PÅ LÖRDAG 23/11 I ÖREBRO ÄR UTSÅLD SEDAN ETT PAR VECKOR TILLBAKA OCH INGA LÖSA BILJETTER KOMMER TYVÄRR DÄRFÖR ATT KUNNA SÄLJAS I DÖRREN D.S.
silja
Ljuset i tunneln kan vara ett tåg!
- Gick med
- 16 Jan 2006
- Ort
- Örebro
- Hoj
- Min Honda RVF400 -94 vid Point of Ayre, Isle of Man. Såld numera.
God Jul & Gott Nytt År!
Jag vill på detta sätt önska alla som hänger här på tråden en God Jul & Gott Nytt År!
Bilden är på julblomman som jag fick av Karin och Björn då de var här i Örebro för Björns Isle of Man-föreläsning i slutet av november. Titta vad fin löken blev till sist!
Klicka för förstoring!
Jag vill på detta sätt önska alla som hänger här på tråden en God Jul & Gott Nytt År!
Bilden är på julblomman som jag fick av Karin och Björn då de var här i Örebro för Björns Isle of Man-föreläsning i slutet av november. Titta vad fin löken blev till sist!
Klicka för förstoring!
Street Bandit
Gudomlig sporthojare
- Gick med
- 30 May 2013
- Hoj
- HD Street Bob,Yamaha xtz660,Yamaha SR500,Zundapp KS 125
Vem är Zlatan?
steffe
"Mannen som talar med whisky"
bg
"Probably the best Bear in the world"
Årskrönika 2019!
Gott slut på 2019 alla följare - här kommer en enkel årskrönika över mina förehavanden på banorna i år!
Förväntningarna inför 2019 var höga på den nya skönheten från Italien, en Paton GP 500 Bicilindrica. Vi var en liten delegation på fyra personer, inklusive den blivande ägaren Ingmar, som hade rest ner till fabriken Milano för att övervaka slutsammansättningen under hösten 2018. I februari -19 levererades den så äntligen till Sverige.
Så länge den gick så gick den som ett troll men "underbart är kort" som Magnus Uggla en gång sjöng. Efter 2½ timmes drifttid släppte nikasilen i ett av cylinderloppen och det fick bli reklamation av hela härligheten tillbaka till Italien. Reparationen på fabriken tog fem månader och cykeln har därför kommit tillbaka till Sverige helt nyligen. För den som undrar hur det är att gränsla en Paton med ett nypris på en dryg miljon kronor på en racerbana så hann jag emellertid få tillräckligt många intryck för att sammanställa en längre provkörningsartikel som kommer att publiceras i Allt om MC i ett kommande nummer under våren.
Turligt nog gick Martebo MR02:an som ett urverk i Supermono-klassen när nu inte Patonen var att lite på. Martebon är en "one of a kind", handbyggd av Magnus med samma efternamn och baserad på en BMW bottendel och en Ducati 1198R-topp i ett hemsvetsat chassi. Motoreffekten och hållbarheten var det inget fel på. Chassit konstrade dock en del under säsongen men med Jocke på FJ Racings hjälp blev fjädringen bättre och bättre för varje deltävling. Den sista viktiga pusselbiten för att framledes kunna pressa hojen så som den förtjänar att köras är dock en slirkoppling. Något som Martebo engineering är i full färd med att försöka hitta en lösning på till nästa säsong. Några heatsegrar, ett absolut varvrekord för klassen (på Sviestadbanan) och en total tredjeplats i Supermonocupen blev facit till slut.
I classic road racing serien hade jag dessutom vänliga vänner som gav mig möjligheter att köra både Yamaha TZ 250 och Ducati TT1 under säsongen med blandade framgångar. Segrar ibland och motorras ibland. Kul hade jag hur som helst under varje varv som grejerna höll ihop.
I Svenska Endurance Cupen, SEC, fick jag förmånen att köra Aprilia RSV4 i laget Gammeldansk från Köpenhamn. I år gick tävlingskalendrarna att kombinera så att jag kunde köra alla deltävlingar utom den sista. För egen del var höjdpunkten tävlingen på Rudskogen i Norge. Mest för att banan är fantastiskt trevlig att köra på. Placeringsmässigt gick det dock bäst på Falkenberg där laget blev tvåa. Hade det inte varit för att Aprilians elektronik bråkade med oss under hälften av de 6 deltävlingarna så hade vi kanske kunnat aspirera på en högre placering än den totala fjärdeplats som vi till slut mäktade med. Blott ett poäng bakom treorna i team Hojride.
Säsongens mest otippade framgång visade sig bli ett nordiskt mästerskapsguld som burkslav i sidvagnsklassen 8A. En klass som jag egentligen inte deltog i under säsongen men för att göra en lång historia kort: Magnus Martebo som konstruerat och mekar MR02:an kör även en BMW Sidvagn i klassen före -72 i classic serien. Han upptäckte strax innan första tävlingen att han behövde en ersättare för sin ordinarie passagerare till första tävlingen i Norge. Sagt och gjort så gjorde jag debut som burkslav åt honom eftersom jag ändå var på plats och det slutade med två heatsegrar. När så den ordinarie passageraren fick förhinder även sista helgen på Karlskoga och vi körde hem två nya heatsegrar visade det sig att jag varit med och vunnit fyra lopp medan den ordinarie bara hade burkat under tre segrar. Alltså tillföll passagerarens guldmedalj mig. Något som jag inte fattat förrän vi stod på prispallen efter sista loppet eftersom jag ju egentligen bara agerat inhoppare och inte fäst något större intresse för poängsammanställningen. Nu ska det väl i ärlighetens namn också erkännas att konkurrensen i klassen varit närmast obefintlig under säsongen. Det sportsliga värdet må kanske därför vara begränsat, men erfarenheten av att doppa axeln i asfalten i 120 km/h samtidigt som innerhjulet på sidvagnen befinner sig en decimeter över asfalten i innersvängen har varit riktigt häftig.
Under våren kommer jag att tillkännage planerna för 2020 men tills dess...
Gott Nytt År allihopa och på återseende!
/Björn
Gott slut på 2019 alla följare - här kommer en enkel årskrönika över mina förehavanden på banorna i år!
Förväntningarna inför 2019 var höga på den nya skönheten från Italien, en Paton GP 500 Bicilindrica. Vi var en liten delegation på fyra personer, inklusive den blivande ägaren Ingmar, som hade rest ner till fabriken Milano för att övervaka slutsammansättningen under hösten 2018. I februari -19 levererades den så äntligen till Sverige.
Så länge den gick så gick den som ett troll men "underbart är kort" som Magnus Uggla en gång sjöng. Efter 2½ timmes drifttid släppte nikasilen i ett av cylinderloppen och det fick bli reklamation av hela härligheten tillbaka till Italien. Reparationen på fabriken tog fem månader och cykeln har därför kommit tillbaka till Sverige helt nyligen. För den som undrar hur det är att gränsla en Paton med ett nypris på en dryg miljon kronor på en racerbana så hann jag emellertid få tillräckligt många intryck för att sammanställa en längre provkörningsartikel som kommer att publiceras i Allt om MC i ett kommande nummer under våren.
Turligt nog gick Martebo MR02:an som ett urverk i Supermono-klassen när nu inte Patonen var att lite på. Martebon är en "one of a kind", handbyggd av Magnus med samma efternamn och baserad på en BMW bottendel och en Ducati 1198R-topp i ett hemsvetsat chassi. Motoreffekten och hållbarheten var det inget fel på. Chassit konstrade dock en del under säsongen men med Jocke på FJ Racings hjälp blev fjädringen bättre och bättre för varje deltävling. Den sista viktiga pusselbiten för att framledes kunna pressa hojen så som den förtjänar att köras är dock en slirkoppling. Något som Martebo engineering är i full färd med att försöka hitta en lösning på till nästa säsong. Några heatsegrar, ett absolut varvrekord för klassen (på Sviestadbanan) och en total tredjeplats i Supermonocupen blev facit till slut.
I classic road racing serien hade jag dessutom vänliga vänner som gav mig möjligheter att köra både Yamaha TZ 250 och Ducati TT1 under säsongen med blandade framgångar. Segrar ibland och motorras ibland. Kul hade jag hur som helst under varje varv som grejerna höll ihop.
I Svenska Endurance Cupen, SEC, fick jag förmånen att köra Aprilia RSV4 i laget Gammeldansk från Köpenhamn. I år gick tävlingskalendrarna att kombinera så att jag kunde köra alla deltävlingar utom den sista. För egen del var höjdpunkten tävlingen på Rudskogen i Norge. Mest för att banan är fantastiskt trevlig att köra på. Placeringsmässigt gick det dock bäst på Falkenberg där laget blev tvåa. Hade det inte varit för att Aprilians elektronik bråkade med oss under hälften av de 6 deltävlingarna så hade vi kanske kunnat aspirera på en högre placering än den totala fjärdeplats som vi till slut mäktade med. Blott ett poäng bakom treorna i team Hojride.
Säsongens mest otippade framgång visade sig bli ett nordiskt mästerskapsguld som burkslav i sidvagnsklassen 8A. En klass som jag egentligen inte deltog i under säsongen men för att göra en lång historia kort: Magnus Martebo som konstruerat och mekar MR02:an kör även en BMW Sidvagn i klassen före -72 i classic serien. Han upptäckte strax innan första tävlingen att han behövde en ersättare för sin ordinarie passagerare till första tävlingen i Norge. Sagt och gjort så gjorde jag debut som burkslav åt honom eftersom jag ändå var på plats och det slutade med två heatsegrar. När så den ordinarie passageraren fick förhinder även sista helgen på Karlskoga och vi körde hem två nya heatsegrar visade det sig att jag varit med och vunnit fyra lopp medan den ordinarie bara hade burkat under tre segrar. Alltså tillföll passagerarens guldmedalj mig. Något som jag inte fattat förrän vi stod på prispallen efter sista loppet eftersom jag ju egentligen bara agerat inhoppare och inte fäst något större intresse för poängsammanställningen. Nu ska det väl i ärlighetens namn också erkännas att konkurrensen i klassen varit närmast obefintlig under säsongen. Det sportsliga värdet må kanske därför vara begränsat, men erfarenheten av att doppa axeln i asfalten i 120 km/h samtidigt som innerhjulet på sidvagnen befinner sig en decimeter över asfalten i innersvängen har varit riktigt häftig.
Under våren kommer jag att tillkännage planerna för 2020 men tills dess...
Gott Nytt År allihopa och på återseende!
/Björn
magnus_moss
Racing is life!
- Gick med
- 11 Aug 2003
- Ort
- västkusten
- Hoj
- Kawasaki Supersport, KTM Supermono, ISR Forgotten Era, Honda CB750
bg
"Probably the best Bear in the world"
Benträning inför RR-säsongen!
Så här års händer det ju vanligtvis inte så mycket mc-relaterat i våra liv. För en hojåkare som inte har möjlighet att balansera på två hjul vintertid måste väl då alpin skidåkning vara så nära man kan komma när det gäller att appellera till samma sinnen och känslor som vi saknar från MC-körningen?
För egen del har utförsåkningen fått stå tillbaka under åren med Isle of Man-satsningen. Orsakerna stavades föga förvånande skaderisk, tidsbrist och pengabrist. När mitt fokus i livet numera är något bredare tog jag chansen att för första gången hänga med en kompis ner till Italienska alperna eller Dolomiterna för att vara lite mer exakt.
En vecka av grymt trevlig åkning i ett skidsystem med 450 liftar och 1200 km nedfarter gav onekligen mersmak. Frånsett en fantastisk naturupplevelse och god italiensk matkultur gav veckan också en hel del flås, fartkänsla, reaktionssnabbhet och inte minst ordentligt med pump i benmusklerna. Alltså borde väl utflykten kunna bokföras som träningsläger inför road racing-säsongen istället för som nöjestripp, eller hur?
Efter att ha avstått mc-körning under ett par månader kommer min mc-säsong 2020 äntligen att dra igång nästa vecka. Någon racing gäller det visserligen tyvärr inte denna gång, men en mjukstart med förhoppningsvis lite varm asfalt under hjulen behöver inte vara helt fel det heller.
På återhörande!
/Björn
P.S. I samband med ett telefonbyte tidigare i veckan förlorade jag så gott som samtliga kontakter i telefonboken som jag sparat de senaste 20 åren. Mitt telefonnummer är det samma men om jag "aldrig hör av mig" framöver är det sannolikt att ditt nummer är bland dem som försvann för mig. D.S.
Så här års händer det ju vanligtvis inte så mycket mc-relaterat i våra liv. För en hojåkare som inte har möjlighet att balansera på två hjul vintertid måste väl då alpin skidåkning vara så nära man kan komma när det gäller att appellera till samma sinnen och känslor som vi saknar från MC-körningen?
För egen del har utförsåkningen fått stå tillbaka under åren med Isle of Man-satsningen. Orsakerna stavades föga förvånande skaderisk, tidsbrist och pengabrist. När mitt fokus i livet numera är något bredare tog jag chansen att för första gången hänga med en kompis ner till Italienska alperna eller Dolomiterna för att vara lite mer exakt.
En vecka av grymt trevlig åkning i ett skidsystem med 450 liftar och 1200 km nedfarter gav onekligen mersmak. Frånsett en fantastisk naturupplevelse och god italiensk matkultur gav veckan också en hel del flås, fartkänsla, reaktionssnabbhet och inte minst ordentligt med pump i benmusklerna. Alltså borde väl utflykten kunna bokföras som träningsläger inför road racing-säsongen istället för som nöjestripp, eller hur?
Efter att ha avstått mc-körning under ett par månader kommer min mc-säsong 2020 äntligen att dra igång nästa vecka. Någon racing gäller det visserligen tyvärr inte denna gång, men en mjukstart med förhoppningsvis lite varm asfalt under hjulen behöver inte vara helt fel det heller.
På återhörande!
/Björn
P.S. I samband med ett telefonbyte tidigare i veckan förlorade jag så gott som samtliga kontakter i telefonboken som jag sparat de senaste 20 åren. Mitt telefonnummer är det samma men om jag "aldrig hör av mig" framöver är det sannolikt att ditt nummer är bland dem som försvann för mig. D.S.
Micke R
Gudomlig sporthojare
När du nämner utförsåkning och motorcyklar, en liten anekdot.
Riksidrottsförbundet hade dragit i gång en utbildning för elitidrottare från olika grenar. Bland mycket annat fick deltagarna prova varandras idrotter. Alpinåkarna visade sig ha väldigt lätt för speedway.
Riksidrottsförbundet hade dragit i gång en utbildning för elitidrottare från olika grenar. Bland mycket annat fick deltagarna prova varandras idrotter. Alpinåkarna visade sig ha väldigt lätt för speedway.
bg
"Probably the best Bear in the world"
Kul att du nämner det. Den mångårige, numera pensionerade generalsekreteraren för SVEMO, Roffe Sundberg, som jag lärt känna genom vännerna kring Varg-Olle Nygren berättade precis det samma för mig för några år sedan. Många av kvaliteterna hos en duktig utförsåkarna premieras även i aktiv MC-körning och tvärtom. Det är jag helt övertygad om.
/BG
Nyheter
|
Seriösa mc-kläder till bra pris
Raven Moravia TX Air+: Seri... |
|
Márquez obeveklig i Misano
Misano gav Márquez hans fem... |
|
|
Yamaha R7-vinnarens rapport: ”Ett riktigt monster på kurviga landsvägar!”
På MC-mässan i vintras anor... |
|
Nisse Hedlund bortgången
Den legendariske motorkonst... |
|
En dag på dragstrippen
Efter att ha varit aktiv so... |
|
Steve McQueens Scott Squirrel till salu
Detta Scott Flying Squirrel... |
|
|
Dags för Strängnäs Bike Show!
Sista lördagen i augusti är... |
|
Bikeweekend på Kjula denna helg
Den 22-23 augusti är det da... |
|
Motorcycle Inferno #8
Den 5 september blir Laxhol... |
|
Tiotusentals körde Mälaren Runt
Lördagen den 15 augusti gen... |