Jag jobbade på fabrik i ett par år, och det är absolut inte för mig, men jag hade mycket mer energi efter jobbet än vad jag har som kodapa.För ca 40 år sedan var jag på studiebesök på Hägglunds i Övik.
Där stod en man vid en automatsvets som svetsade löphjul.
Var 10-15e miut plockade han ut ett färdigsvetsat hjul, satte i två nya plåttallrikar och tryckte på en grön knapp.
Medans den helautomatiska svetsen sakta snurrade och svetsade så petade han ibland bort lite slagg som den automatiska slagghackan inte fått bort, med en stor grön Bacho skruvmejsel.
Han hade gjort det i 15 år, när vi frågade om det inte blev enformigt så sa han, "nej, ibland står jag vid den där maskinen istället"
En exakt likadan maskin som gjorde exakt samma sak på andra sidan gången....
Sedan sa han "Man har ju nött ut några skruvmejslar"...
Han hade alltså nött ut skruvmejslarna han petade slagg med utan att själv tröttna....
Jag börjar beundra den mannen och hans arbete, med en bra ljudbok i hörlurarna och inte en enda människa att interagera med, 8.1 timmar om dagen, två fikaraster och en lunchsrast, lön den 25e och industrisemester....
Om svetsen krånglar/tråden tar slut kallar man på service, "not my circus, not my monkey"
Men monotoniciteten gjorde mig deprimerad.

