Ett fel som många "kvarboende" och andra arbetslösa också gör:
Går och väntar på att jobb bara ska dyka upp.
Aldrig att de själva ansvarar för sin egen försörjning/sysselsättning, sånt är ju nån annans (statens & företagarnas) uppgift!
En vidrig inställning enligt mej.
Alla människor är inte födda till egenföretagare, speciellt inte på en avvecklingsort, där det mesta som har gått att bedrivas läggs ner för att det är olönsamt.
Men visst, där jag har min släkt (inlandet, mina föräldrar flyttade som sagt dit jobben fanns när jag var liten) går en efter en av småföretagarna i graven, medans somliga hittar nya infallsvinklar och har hur mycket jobb som helst.
Jag har släktingar av båda sorter, både dom som jobbar ihjäl sig, och dom som sitter på rumpan och väntar på att någon ska tvinga iväg dom och arbeta.
Andra bor kvar och långpendlar till annan ort för att jobba, men det går ju inte i det här landet där privabilism rankas strax efter pedofili på skamlistan, alla ska ju åka tunnelbana/pendeltåg till jobbet.
Det är jävligt glest mellan pendeltågen i ruskträsk, det kan jag lova.
Rent generellt tror jag inte att problemet med frivilliga livstidsbidragstagare är större här än någon annan stans i landet, låt säga att det är i snitt 2% över hela landet, sen har vi lite olika antal % som verkligen försöker få jobb och den siffran är något högre här.
Det kan ju då bero på att man har 100 potentiella arbetsgivare inom en radie på 15 mil här, medans man i mera tättbefolkade områden har kanske 1000.
Chansen att hitta ett jobb på vettigt pendlingsavstån ökar ju då något.
Nej, det ska ju vara en medborgerlig rättighet att på statens bekostnad bo kvar på föräldragården i nån liten skogshåla där man kan jaga, fiska och köra skoter runt husknuten.
Jag hoppas att du tvångsförflyttas någonstans där du inte kan köra motorcykel, det är helt klart jämförbart.
Och nej, jag är inte arbetslös, nej jag har ingen snöskoter, nej jag jagar inte, men jag har förmågan att inse att andra har intressen som dom brinner för, som dom skulle måsta ge upp ute i en stockholmsförort.
Man måste få ha lite livskvalitet.
Men visst, när arbetlösheten är 0% söder om dalälven, när det inte finns en enda människa där som lever på bidrag, när ni har städat framör er egen dörr, då kan vi skicka ner några bidragstagare till er lyckade människor, så att ni får sätta dom i arbete!