Hur tänker småbarn?

Jag ser inget konstigt med frågeställningen, förstår inte heller varför så många hetsar upp sig över frågan. Jag vet inte vad ni lever för liv men jag har många tankar om det mesta och vanligtvis frågar jag om jag undrar nånting.

Jag ser inget konkret svar någonstans i tråden (troligtvis för att det är lite svårt att ta reda på vad som försiggår inne i barnens huvud) så bevisligen är ju inte frågan så korkad ändå.

Trist med instängda personer som tydligen har svårt att vidga vyerna en aning vad gäller tankar m.m.
 
Jag ser inget konstigt med frågeställningen, förstår inte heller varför så många hetsar upp sig över frågan. Jag vet inte vad ni lever för liv men jag har många tankar om det mesta och vanligtvis frågar jag om jag undrar nånting.

Jag ser inget konkret svar någonstans i tråden (troligtvis för att det är lite svårt att ta reda på vad som försiggår inne i barnens huvud) så bevisligen är ju inte frågan så korkad ändå.

Trist med instängda personer som tydligen har svårt att vidga vyerna en aning vad gäller tankar m.m.


det ligger nånting i de du säger,
men tror att dom flesta blev lite sega i huvudet av det trådstartaren skrev,
lite svårt att sätta sig in i det han skrev om man inte fattar ett skit av vad han menar. hänger du med på det också??
 
Jag ser inget konstigt med frågeställningen, förstår inte heller varför så många hetsar upp sig över frågan. Jag vet inte vad ni lever för liv men jag har många tankar om det mesta och vanligtvis frågar jag om jag undrar nånting.

Jag ser inget konkret svar någonstans i tråden (troligtvis för att det är lite svårt att ta reda på vad som försiggår inne i barnens huvud) så bevisligen är ju inte frågan så korkad ändå.

Trist med instängda personer som tydligen har svårt att vidga vyerna en aning vad gäller tankar m.m.
Du är klok du. Kul!

det ligger nånting i de du säger,
men tror att dom flesta blev lite sega i huvudet av det trådstartaren skrev,
lite svårt att sätta sig in i det han skrev om man inte fattar ett skit av vad han menar. hänger du med på det också??
Om du inte förstår vad som menas kanske du ska fundera lite till istället för att spy ut en massa skit. Måndagstips sörru, det bjuder jag på också.

Förmodligen kanske ni redan är så pass till åren och infasade i era liv att ni inte längre tänker på livets små frågor, och det är ju trist, men för den sakens skull betyder det inte att allt ni inte förstår är korkat.
 
Om du inte hade varit så het på gröten hade du sett att jag la till ännu en brasklapp.

Pax för att vara spätta om du får tag på Daytonan förresten. :tummenupp

Va i..? Jag som trodde du var bög eftersom du är så satans obstinat :hihi
 
haha, jag ska va lite mer uppmärksam nästa gång och tänka till lite ;)

absolut :P
:pannkyss

Kikade nu på det inledande inlägget och jag förstår fortfarande vad jag menar, men för att få ett svar från bonny så skulle jag repetera frågan; så jag kan väl försöka utveckla den lite så att alla som vill kan vara delaktiga.

Du har precis kommit hem från en hemsk dag på jobbet. Du och din chef hade bråkat om nästa års budget under ett personalmöte och trots att alla där visste att er chef hade fel var det ingen som stöttade dig i frågan. Du blev gjord till åtlöje och din chef vann striden tack vare sin auktoritet.

När du kommer in i din lägenhet och sätter dig vid köksbordet sänker du ned huvudet mellan armarna och fäller några tårar samtidigt som du (för att beskriva din känslor med ord) tänker att "chefen är jävla svin och att dina kollegor är syltryggar" och strax efter det får du känslan av att du bara inte orkar mer. "Den" känslan, att du inte orkar, beskriver du med ord i huvudet. Du tänker "jag orkar inte mer" samtidigt som du drar en djup suck.

Om du då byter ut huvudpersonerna i den här dagen mot ett barn (du) som ska matas av sin mamma men har bestämt sig för att INTE äta mat. Barnet är trött, argt och uppgivet och när det sjunker ihop över bordet av ren utmattning från alla dessa känslor: Tänker det då på samma sätt som du gjorde? I ord? Hur tänker barn när de inte kan använda sig av ord? Är det bara känslorna som svallar omkring och är det kanske därför som barn är precis så som de är? Bara känslor, inte ett uns av logik eller förståelse utan bara ett enda "JAG"?

Va i..? Jag som trodde du var bög eftersom du är så satans obstinat :hihi
Bara på lördagar sörru.. :hihi

Får man tillfälle att åka trajja tar man den, oavsett hur skämmigt det blir :mattias

Eller, får man tillfälle att tajja tar man den, oavsett hur skämmigt det blir :mattias

Ah, då var dagens bottennapp fixat. Får rulla ned till fikarummet nu.
 
Last edited:
:pannkyss

Kikade nu på det inledande inlägget och jag förstår fortfarande vad jag menar, men för att få ett svar från bonny så skulle jag repetera frågan; så jag kan väl försöka utveckla den lite så att alla som vill kan vara delaktiga.

Du har precis kommit hem från en hemsk dag på jobbet. Du och din chef hade bråkat om nästa års budget under ett personalmöte och trots att alla där visste att er chef hade fel var det ingen som stöttade dig i frågan. Du blev gjord till åtlöje och din chef vann striden tack vare sin auktoritet.

När du kommer in i din lägenhet och sätter dig vid köksbordet sänker du ned huvudet mellan armarna och fäller några tårar samtidigt som du (för att beskriva din känslor med ord) tänker att "chefen är jävla svin och att dina kollegor är syltryggar" och strax efter det får du känslan av att du bara inte orkar mer. "Den" känslan, att du inte orkar, beskriver du med ord i huvudet. Du tänker "jag orkar inte mer" samtidigt som du drar en djup suck.

Om du då byter ut huvudpersonerna i den här dagen mot ett barn (du) som ska matas av sin mamma men har bestämt sig för att INTE äta mat. Barnet är trött, argt och uppgivet och när det sjunker ihop över bordet av ren utmattning från alla dessa känslor: Tänker det då på samma sätt som du gjorde? I ord? Hur tänker barn när de inte kan använda sig av ord? Är det bara känslorna som svallar omkring och är det kanske därför som barn är precis så som de är? Bara känslor, inte ett uns av logik eller förståelse utan bara ett enda "JAG"?


Barn är som sagt bara barn, de ända de känner till är känslor, de har inte tillräkligt med erfarenhet va de gäller logik osv, barn söker kärlek, får de inte kärlek så slår de bakut, de är inte så att barn är ute efter en enstaka sak eller liknanden, barn brukar klara sig med väldigt lite om de får kärlek.
 
det ligger nånting i de du säger,
men tror att dom flesta blev lite sega i huvudet av det trådstartaren skrev,
lite svårt att sätta sig in i det han skrev om man inte fattar ett skit av vad han menar. hänger du med på det också??

Klart att det är svårt att sätta sig in i det han menar om man inte förstår vad han frågar, det hänger jag med på!

Personligen tycker jag det är kul med såna här frågeställningar som gör att man får anstränga sig litegrann för att ens komma på tanken att börja fundera. Frågan han ställer är ju minst sagt svår att svara på även om många säkerligen har en aning om hur dom tror att barnet tänker, men kan dock inte riktigt sätta fingret på svaret.

Det är just detta jag uppskattade med frågan, att det får folk att tänka lite djupare. Även därför jag pikade dom personer som inte tog till sig chansen som gavs och ansåg då att dom vart instängda och allmänt tråkiga.

Nu har jrh skrivit en lite tydligare förklaring vad gäller hans fråga vilket är bra, om inte annat så kanske det underlättar för Bonny att ge ett bättre svar än det jag själv bidrar med :).

Barn är som sagt bara barn, de ända de känner till är känslor, de har inte tillräkligt med erfarenhet va de gäller logik osv, barn söker kärlek, får de inte kärlek så slår de bakut, de är inte så att barn är ute efter en enstaka sak eller liknanden, barn brukar klara sig med väldigt lite om de får kärlek.

Låter som vilken tjej som helst :tummenupp.
 
Last edited:
Klart att det är svårt att sätta sig in i det han menar om man inte förstår vad han frågar, det hänger jag med på!

Personligen tycker jag det är kul med såna här frågeställningar som gör att man får anstränga sig litegrann för att ens komma på tanken att börja fundera. Frågan han ställer är ju minst sagt svår att svara på även om många säkerligen har en aning om hur dom tror att barnet tänker, men kan dock inte riktigt sätta fingret på svaret.

Det är just detta jag uppskattade med frågan, att det får folk att tänka lite djupare. Även därför jag pikade dom personer som inte tog till sig chansen som gavs och ansåg då att dom vart instängda och allmänt tråkiga.

Nu har jrh skrivit en lite tydligare förklaring vad gäller hans fråga vilket är bra, om inte annat så kanske det underlättar för Bonny att ge ett bättre svar än det jag själv bidrar med :).



Låter som vilken tjej som helst :tummenupp.



hahaha!!! vi säger väl så da :P
 
Nu kommer det ett långt och tråkigt svar...
Först och främst så skiljer det rätt mycket på hur ett barn som är 2 månader och två år tänker/upplever världen. Men om vi ska förenkla så är nyfödda klart sensomotoriska, enkelt uttryckt de upplever mer med kroppen och impulser. Så om man ska vara helt korrekt så har de inga känslor så som vi upplever dem, de kommer inte heller att ha några minnen som de kan använda sig av när de väl har utvecklat språk.
Eftersom de är sensomotoriska har de inte heller upplevelsen av andra som personer, de saknar även det som kallas för objektskonstans vilket betyder att om du inte ser något så finns det inte heller.
Så enkelt uttryckt är de egoisitska cybariter som går helt och hållet på stimulus-respons och där det är kroppen som dominerar. Känslorna handlar mest om bra eller dåligt mer än ledsen, arg eller rädd. Logik kan du glömma fullständigt!
Efterhand som språk och motorik utvecklas kommer logiken och känslorna släpande och från ca. 3 år så börjar de få ett hum om att andra inte tänker/vill samma som dem. Det sista steget, formal-operativt tänkande, kommer strax strax innan puberteten och det är först då de klarar av abstrakta problemlösningar och formell matematisk logik fullt ut.

Så om ett spädbarn skulle slå huvudet i bordet så är det nog ingen mening att tolka det som mer än att det av en eller annan anledning inte är nöjd med hur det känns just nu och det har definitivt bara med "nuet" att göra. Så dina sista misstankar stämmer rätt bra!

Det finns ju mer att skriva men jag hoppas detta hjälper dig lite i alla fall.
 
Ett svar som iaf stillar min nyfikenhet, tack bonny!
 
Japp, trajjor är fina cyklar, även om de nya täta hojarna berövat Spermatex halva sin marknad. Jag blir orolig av de nya trajjorna, är det ingen oljepöl under en trajjamotor så fruktar jag att det inte finns olja i den och vill genast påminna ägaren om att fylla på.
Du är rolig, dig vill jag träffa. :banana :hihi

i ögat, flåt

Jag kan baka saffranskakor och negerbollar om någon bjuder på kaffet.

Klart att det är svårt att sätta sig in i det han menar om man inte förstår vad han frågar, det hänger jag med på!

Personligen tycker jag det är kul med såna här frågeställningar som gör att man får anstränga sig litegrann för att ens komma på tanken att börja fundera. Frågan han ställer är ju minst sagt svår att svara på även om många säkerligen har en aning om hur dom tror att barnet tänker, men kan dock inte riktigt sätta fingret på svaret.

Det är just detta jag uppskattade med frågan, att det får folk att tänka lite djupare. Även därför jag pikade dom personer som inte tog till sig chansen som gavs och ansåg då att dom vart instängda och allmänt tråkiga.
Du är så smart så att jag nästan blir rörd :pannkyss :klappar

Nu ska jag förkovra mig i bonnys utläggning innan jag slevar i mig dagens ko. Det blir kanelkryddad oxgryta med varma äpplen till en slev ris och en grönsallad.
 
Nu kommer det ett långt och tråkigt svar...
Först och främst så skiljer det rätt mycket på hur ett barn som är 2 månader och två år tänker/upplever världen. Men om vi ska förenkla så är nyfödda klart sensomotoriska, enkelt uttryckt de upplever mer med kroppen och impulser. Så om man ska vara helt korrekt så har de inga känslor så som vi upplever dem, de kommer inte heller att ha några minnen som de kan använda sig av när de väl har utvecklat språk.
Eftersom de är sensomotoriska har de inte heller upplevelsen av andra som personer, de saknar även det som kallas för objektskonstans vilket betyder att om du inte ser något så finns det inte heller.
Så enkelt uttryckt är de egoisitska cybariter som går helt och hållet på stimulus-respons och där det är kroppen som dominerar. Känslorna handlar mest om bra eller dåligt mer än ledsen, arg eller rädd. Logik kan du glömma fullständigt!
Efterhand som språk och motorik utvecklas kommer logiken och känslorna släpande och från ca. 3 år så börjar de få ett hum om att andra inte tänker/vill samma som dem. Det sista steget, formal-operativt tänkande, kommer strax strax innan puberteten och det är först då de klarar av abstrakta problemlösningar och formell matematisk logik fullt ut.

Så om ett spädbarn skulle slå huvudet i bordet så är det nog ingen mening att tolka det som mer än att det av en eller annan anledning inte är nöjd med hur det känns just nu och det har definitivt bara med "nuet" att göra. Så dina sista misstankar stämmer rätt bra!

Det finns ju mer att skriva men jag hoppas detta hjälper dig lite i alla fall.
:fyllisar

Om man bortser från mitt svepande resonemang i inledningen när det kommer till barnets ålder så är jag nöjd med att åtminstone ett halvt dussin har förstått och att två har intresserat sig för frågan. Ditt svar var spot-on det jag sökte tillsammans med Skrotnissens och Pinkys lite filosofiska instickare.

Barns behovstrappa och deras logiska tillkortakommanden är väl ingen nyhet för någon, men att få en förklaring till varför det är som det är tycker jag är väldigt värdefullt. Den största nyheten (som ändå var lite ovidkommande) var ändå objektkonstansen, en förklaring till barns absurda beteenden när föräldrarna försvinner utom räckhåll. Glasklart för vissa, inte för mig.

Om jag vill svepa lite till kan jag alltså påstå att barn faktiskt inte är tänkande individer utan, i brist på bättre ord, parasiter som behöver en värd för att överleva. Nu tänker några att det är ganska uppenbart, och visst; om man bara skrapar på ytan så är det en självklarhet men om man faktiskt funderar på vad det innebär så får det ett större djup.
 
Ni har missförstått det hela. Små glinen tänker alldeles för mycket, dom har inte lärt sig att lyssna på röda och gröna gubbarna som sitter på varsin axel ännu, då har man ju 50% chans att göra rätt, och verkar direkt mycket inteligentare. :tummenupp
 

Ledsen för att jag blajade ur i din tråd, men jag kände att frågan som ställdes mer handlade om att du personligen inte fattar hur barn funkar i största allmänhet, och kanske egentligen inte var så intresserad heller. Jag hade fel, I'm solly!

Men, tur att Bonny finns och kan ge svar! Lät ganska precis som förklaringen i böckerna/pamfletterna man fick när man skulle bli förstagångsförälder :) Antar dom kanske såg risken i att man skulle ta självmord om man inte förstod sej på barnets tydliga missnöje? :va :tungan
 
Ledsen för att jag blajade ur i din tråd, men jag kände att frågan som ställdes mer handlade om att du personligen inte fattar hur barn funkar i största allmänhet, och kanske egentligen inte var så intresserad heller. Jag hade fel, I'm solly!

Men, tur att Bonny finns och kan ge svar! Lät ganska precis som förklaringen i böckerna/pamfletterna man fick när man skulle bli förstagångsförälder :) Antar dom kanske såg risken i att man skulle ta självmord om man inte förstod sej på barnets tydliga missnöje? :va :tungan
Förstår din skepsism. Det är väl inte varje dag som man hoppar mellan att försvara zigenare tills ögonen blöder samtidigt som man funderar på hur barns tankemönster ser ut. Jag skyller på bristen av snö här i landet, man blir inte klok av något.

Men nu har vi utrett frågan; det finns ingen som förstår hur barn funkar eftersom barnen uppenbarligen inte ens är medvetna i vuxen mening.
 
Back
Top