Hur mycket pengar lånade du till din nuvarande hoj?

[molzzon]

Farligt behöver det inte vara. Så länge det inte spårar ur som i "Lyxfällan" vill säga..

Men man har ju råd med dyrare/finare kapitalvaror till samma månadskostnad(alternativt samma kapitalvaror till lägre månadskostnad) om man får ränta istället för att betala ränta Fast med det upplägget måste man förstås spara ihop till det första inköpet innan man startar att konsumera. Vilket många inte har tålamod till.

Håller helt med!

"Skuld" har en så negativt klang och innebörd på svenska, att tänka på är att ekonomisk skuld är det som får vårt ekorrhjul (ekonomi) att snurra. Livet är fullt av laster det gäller bara att orka bära dom alla.

 

[NoRegrets]

Jag har inte lånat något alls. Däremot så kostar ju hojarna även om man inte kör de. Jag skulle nog kunna stoltsera med något slags kvasiakademisk utläggning där jag med lite god vilja kan dra in lite av det (minimala) som jag lärt mig på skittrista kurser i NEK, men sådant är egentligen trams.

Faktum är att man är inte fri om man är skuldsatt. Så enkelt är det. Hojar, bilar, snöskoter och annat skit är inte speciellt likvida. Hur många trådar har vi där folk ojar sig över att det tar tid att sälja sin hoj...det finns säkert lika många på entusiast forum för bilar. Har man lånat - sitter man fast, så enkelt är det. Jag har inga problem med att låna, hellre det än att leva ett torftigt liv medan man gnetar ihop till en hoj eller en rebreather eller vad det nu kan vara man vill ha för leksak som kan erbjuda en upplevelser om man nu inte har cash just när man behöver det... Problemet är dock att lånar man så sitter man där och kan knappt unna sig att vara sjuk..om man inte försäkrar lånen, har en fet buffert eller extra inkomstförsäkringar. Inte heller kan man säga "fuck it" säga upp sig på kneget och sticka till Thailand för att bli dykinstruktör och leva slacker liv i 2 år.

Äga..gör oss till slavar och låna till att äga är egentligen ännu sämre eftersom man få blir ju någon annans slav. Varenda eviga månad ska man ju betala och glömmer man, då är det en riktigt trist karusell som sätter igång. Kan man sticka iväg i 4 månader utan omfattande förberedelser ? Inte en chans för många av oss...vem ska betala alla små skiträkningar, små jävla förbindelser som kan ställa till en massa problem om man missar 2 tillfällen ? Garageförsäkringar, någon jävla kabel TV abonnemang och jag vet inte vad. Lån är fan som att gifta sig. Kul i början eftersom den där lyxiga bilen är ju så ny och man uppskattar den..innan den blir till vardag och känns mest som en jävla utgift hela tiden. Först när man blir kvitt det känner man vilken lättnad det är att vara fri.

Nu har jag träffat dig och du verkar trevlig, men är du på rikt?

Finns inte en ekonom värd namnet som tror att bostadpriserna kommer hålla den dan staten slutar subventionera låga räntor.

Folk måste bo någonstans. Slutar man med avdragen, faller priserna på kort sikt, byggandet minskar och prisern börjar åka upp på nytt. Så svårt är det ju inte.

 

[_Johansson_]

...vägg med text...

Det där var svårläst...

 

[pbas]

Jag har inte....

Tungt...är du bitter?

 

[NoRegrets]

Tungt...är du bitter?

Även om man inte lånat till hojar, bil, snöskoter och annat skit så sitter man ändå fast om man inte kan leva på avskastning. Det gäller att intala sig själv att kneget är "utvecklande" ...och intala andra samma sak. Ska man vara riktigt trendig ska man ju naturligtvis dra till med skit i stil med att man "inte jobbar för lönen utan för att det är givande". Oavsett hur man vänder sig har man arslet där bak.

 

[pbas]

Även om man inte lånat till hojar, bil, snöskoter och annat skit så sitter man ändå fast om man inte kan leva på avskastning. Det gäller att intala sig själv att kneget är "utvecklande" ...och intala andra samma sak. Ska man vara riktigt trendig ska man ju naturligtvis dra till med skit i stil med att man "inte jobbar för lönen utan för att det är givande". Oavsett hur man vänder sig har man arslet där bak.

Prexis..."frihet" e relativt.
Vill man, så är det det bara att lätta ankar och dra även om
man lånat "en skvätt" till hojen.

 

[tocar]

Den här pollen är nog fruktansvärt snedvriden, i och för sig är det många i tråden som har ganska gamla hojar (läs billiga), men jag vet ju att Honda inte säljer många hojar kontant, samma med BMW som håller på och mixtrar med en form av leasing där du inte amorterar på hela hojen/beloppet osv...
Nya hojar kan bara gamla stutar (ingen nämnd) köpa kontant, för hur tusan skulle en mellan 20-30 år kunna hosta upp nästan 200´000 för hojen sen utrustning för 20-35´000. Sen försäkring 10-20´000

Man lever bara en gång har ni råd att amortera så kör på, att spara ihop pengarna tar ju för en vanlig löntagare nästan 10år

 

[Jörgen Karlsson]

Nuförtiden kan jag nog säga att jag köpt min hoj på avbetalning ändå.
Det blir ju så när man ständigt förbättrar och bygger på sin cykel. ISR- delar här och Öhlins där. Ny större motor här och ny 6 petad växellåda där osv. Summerar jag ihop mina kvitton så är det mångdubbelt mer nedlagt på hojen utöver de 120 kkr jag köpte hojen för 2003.

Men det är ju det sköna med att bygga lite om vintrarna. Helt plötsligt känner jag mig solvent och då hittar jag helt osvikligt en absolut nödvändig förbättring som precis kan finansieras av det uppståndna överskottet.

Att bygga och investera i takt med ekonomin och ha nya mål för framtiden. Isf att lösa in och byta hoj vartannat år.

 

[Agile]

Länkfel, uppdaterade inlägget över.

Är det nåt man ska veta om statistik så är det att det går att visa på i stort sett vad som helst beroende på hur man presenterar det!


I det här fallet är det ju en helt irrelevant statistik hur man än gör. Belåningsgrad mot inkomst säger ju ingenting som spelar nån reell skillnad i ett modernt samhälle. Så länge man inte visar på vilken TYP av lån det gäller, vilka VILLKOR som gäller för dem och hur belåningsgraden mot egendom ser ut.

Nya hojar kan bara gamla stutar (ingen nämnd) köpa kontant, för hur tusan skulle en mellan 20-30 år kunna hosta upp nästan 200´000 för hojen sen utrustning för 20-35´000. Sen försäkring 10-20´000

Man lever bara en gång har ni råd att amortera så kör på, att spara ihop pengarna tar ju för en vanlig löntagare nästan 10år

Vi (25 & 29) köpte bil för 250 utan lån, så visst är det möjligt. Båten ca 100 är obelånad och hojarna (värda ca 75 tillsammans idag) har en liten skvätt men inte nämnvärt. Och inga topplån på lägenheten.

Och nej, vi är inte extremt välbetalda eller superakademiker (än ). Däremot har vi nu, och båda var för sig innan varandra, haft en sund inställning där vi inte överlånat och väntat ett "tag till" innan vi köpt något. Haft ett aktivt sparande och köpt med plånboken mer än hjärtat. Den största skillnaden mot de bekanta jag/vi har som aldrig har pengar är att vi inte har några småkrediter, alls.

Sen har vi bolån, absolut. Men vi har ett värde i lägenheten också, så det gör liksom inget.

Till saken är att vi varken jobbat 90-timmarsveckor eller levt på havregrynsgröt i 10 år.. Utan helt enkelt satt en ok budget och hållt oss till den!

 

[flunk]

Lånade av mig själv. Har en stenhård återbetalningsplan, betalar av varje månad. =)

 

[Agile]

Farligt behöver det inte vara. Så länge det inte spårar ur som i "Lyxfällan" vill säga..

Men man har ju råd med dyrare/finare kapitalvaror till samma månadskostnad(alternativt samma kapitalvaror till lägre månadskostnad) om man får ränta istället för att betala ränta Fast med det upplägget måste man förstås spara ihop till det första inköpet innan man startar att konsumera. Vilket många inte har tålamod till.

Precis.. Och diskussionens sidor krigar nog inte direkt om att man ska, respektive INTE ska ha /inte ha lån öht. Utan om man ska maxbelåna sig för att överkonsumera eller inte.

Hade jag 200 ksek och behov av en bil, så skulle jag mkt väl kunna låna 40 ksek till för att då exakt den jag ville ha. Att däremot jubla över sin fantastiska kontantinsats och låna 800 ksek till en Porsche...

OM man nu MÅSTE låna för att kunna skaffa sin första hoj, och HAR råd att låna 140 ksek. Köp en beggad och låna 80 istället, sätt samma månadskostnad och dundra av lånet asap. Då kan nästa köp bli den för 140. Här kommer folk argumentera för att man kunnat ha den för 140 från början. Skillnaden uppstår efter 2 år, när det första exemplet ger att man kan byta IGEN till ännu en ny för 140. Medan den ha-galne snällt får leva med sitt gamla härke ytterligare 2-3 år tills den är helt betald för det räcker liksom inte till byta igen utan att lånet måste bli större!

 

[tocar]

Är det nåt man ska veta om statistik så är det att det går att visa på i stort sett vad som helst beroende på hur man presenterar det!


I det här fallet är det ju en helt irrelevant statistik hur man än gör. Belåningsgrad mot inkomst säger ju ingenting som spelar nån reell skillnad i ett modernt samhälle. Så länge man inte visar på vilken TYP av lån det gäller, vilka VILLKOR som gäller för dem och hur belåningsgraden mot egendom ser ut.




Vi (25 & 29) köpte bil för 250 utan lån, så visst är det möjligt. Båten ca 100 är obelånad och hojarna (värda ca 75 tillsammans idag) har en liten skvätt men inte nämnvärt. Och inga topplån på lägenheten.

Och nej, vi är inte extremt välbetalda eller superakademiker (än ). Däremot har vi nu, och båda var för sig innan varandra, haft en sund inställning där vi inte överlånat och väntat ett "tag till" innan vi köpt något. Haft ett aktivt sparande och köpt med plånboken mer än hjärtat. Den största skillnaden mot de bekanta jag/vi har som aldrig har pengar är att vi inte har några småkrediter, alls.

Sen har vi bolån, absolut. Men vi har ett värde i lägenheten också, så det gör liksom inget.

Till saken är att vi varken jobbat 90-timmarsveckor eller levt på havregrynsgröt i 10 år.. Utan helt enkelt satt en ok budget och hållt oss till den!

Det är bara att gratulera om ni lyckas spara ihop era pengar

För det innebär beroende hur länge ni varit ihop, men 250´+100´+75´och säg minst 10-15 i försäkring för allt varje år(för ni köpte väl inte allt samma år?). Då har ni klarat att avvara nästan en halv miljon på 5-7år, det klarar inte många

 

[Agile]

Det är bara att gratulera om ni lyckas spara ihop era pengar

För det innebär beroende hur länge ni varit ihop, men 250´+100´+75´och säg minst 10-15 i försäkring för allt varje år(för ni köpte väl inte allt samma år?). Då har ni klarat att avvara nästan en halv miljon på 5-7år, det klarar inte många

Förstår inte var ditt "" får sin logik ifrån. En halv mille stämmer nog ganska bra om man saltar med lite tv/stereo och möbler mm.

Jag har jobbat 10 år, hon i 4. Det ger totalt 14 år, eller 7 var för enkelhetens skull.

En halv mille blir 250 var, fördelat på 7 år är det ca 35 / år, eller 3 / månad.

Och där är skillnaden. Jag tycker inte att det borde vara ett jätteproblem att lägga undan 3 lax / månad. Och om inte lägga undan så åtminstone betala av i högre takt än värdeminskningen på belånad sak.

Sen är det inte riktigt sant, för en del av kapitalet kommer från bostadsaffärer, vilket avhandlats i en annan tråd. Sen har det mesta lagts undan de senaste åren när grundsakerna i livet liksom är "på plats".

Det som för de flesta enligt mig brister är perspektivet på pengar. Att man måste ha en ny bil för att man har råd, en stor fin lägenhet eller hus för att man kan osv. Vi bor idag helt ok, men inte i mer än vi "behöver". Marginalen från vad det kostat oss att bo i ex. hus är vad som läggs på sparande (inkl. amorteringar).

Det är lite beklagligt att många som ändå tjänar helt ok har så svårt att få råd att unna sig en utlandsresa, en dyr hobby eller någon annan lyx. Antingen för att de prompt ska åka halvmiljonsbil, köpa stört mkt dyra kläder eller bo i stora fina hus för deras sista ören.

Man får så mkt över av att ha en liiite billigare bil (än man "kan), bo liiiiite billigare (än man kan) osv.. På så sätt blir morgondagen hela tiden liiite bättre, en betydligt behagligare syn på framtiden än att kämpa för att hålla sig flytande!

 

[Scorpiojn]

Alla har ju olika förutsättningar i sin ekonomi. Men praktiskt taget alla kan spara mer eller mindre, det är en fråga om prioriteringar. Och ha tålamod/karaktär.

Som exempel kan jag nämna en bekant som jobbat i 30 år. Har bott i en hyresrätt med relativt låg hyra och haft en hyfsat bra lön(tjänar för närvarande 35000+ i månaden). Han har aldrig haft en enda krona sparad i hela sitt liv och i slutet av varje månad räcker pengarna knappt till mat på bordet. Han kör förvisso en bil för 300000+ men lånet på den är större än marknadsvärdet..

En annan bekant har jobbat i 10 år. Har inte haft speciellt bra lön(c:a 20000 i månaden). I slutet av månaden är det pengar över och han lever inte något eremitliv. Han har också sparat ihop till en fabriksny Suzuki M1800. Man kan väl säga att han haft mer tålamod/karaktär än den förstnämnde..

Men det är ju upp till var och en hur man hanterar sin ekonomi. Så länge det inte spårar ur som i "lyxfällan" behöver det som sagt inte vara farligt. Man bör dock vara medveten om att relativt stora lån/krediter begränsar hur mycket konsumtion pengarna räcker till.