Nyteknik
Bannad
Det slog mig att ERF mycket väl kunde vara minst lika kul som annan roadracing. Till skillnad från en SM-deltävling får man ju köra mer än man vill och orkar. Att kämpa och arbeta tillsammans är också kul och motiverande. Och att dela på kostnader är också något bra.
Men så försökte jag föreställa mig att cirkulera 40-50-60 minuter runt en bana innan jag styr in ni depån för att överlämna till min/mina kollega/kollegor. Under så långa pass inser man troligen att det inte är enstaka sekunder/hojlängder som kommer avgöra slutplaceringen i tävlingen. Istället är det troligen de team som kan kombinera få misstag med en tillräckligt hög snittfart som placerar sig långt fram. Att klämma sig förbi en annan lika snabb förare med mycket små marginaler är troligen dumt eftersom det innebär en ökad risk att vurpa och kommer störa bådas möjlighet att hålla en jämn snittfart utan onödiga risker för båda att vurpa. Två eller flera jämna förare som ligger och byter positioner, blockerar varandra och hela tiden slåss om samma platser skulle troligen anses ha en missgynnande taktik för teamets slutplacering.
Om det stämmer undrar jag vad som motiverar en ERF-förare att göra utmanande manövrar, köra på gränsen till sin förmåga och ta risker? Får inte ERF-förare till slut tråkigt på banan?
Men så försökte jag föreställa mig att cirkulera 40-50-60 minuter runt en bana innan jag styr in ni depån för att överlämna till min/mina kollega/kollegor. Under så långa pass inser man troligen att det inte är enstaka sekunder/hojlängder som kommer avgöra slutplaceringen i tävlingen. Istället är det troligen de team som kan kombinera få misstag med en tillräckligt hög snittfart som placerar sig långt fram. Att klämma sig förbi en annan lika snabb förare med mycket små marginaler är troligen dumt eftersom det innebär en ökad risk att vurpa och kommer störa bådas möjlighet att hålla en jämn snittfart utan onödiga risker för båda att vurpa. Två eller flera jämna förare som ligger och byter positioner, blockerar varandra och hela tiden slåss om samma platser skulle troligen anses ha en missgynnande taktik för teamets slutplacering.
Om det stämmer undrar jag vad som motiverar en ERF-förare att göra utmanande manövrar, köra på gränsen till sin förmåga och ta risker? Får inte ERF-förare till slut tråkigt på banan?