Hur motiverar man sig till en svår manöver?

Nyteknik

Bannad
Gick med
6 Mar 2003
Ort
Bördig från Pålsboda
Hoj
Skeppshult damcykel
Det slog mig att ERF mycket väl kunde vara minst lika kul som annan roadracing. Till skillnad från en SM-deltävling får man ju köra mer än man vill och orkar. Att kämpa och arbeta tillsammans är också kul och motiverande. Och att dela på kostnader är också något bra.

Men så försökte jag föreställa mig att cirkulera 40-50-60 minuter runt en bana innan jag styr in ni depån för att överlämna till min/mina kollega/kollegor. Under så långa pass inser man troligen att det inte är enstaka sekunder/hojlängder som kommer avgöra slutplaceringen i tävlingen. Istället är det troligen de team som kan kombinera få misstag med en tillräckligt hög snittfart som placerar sig långt fram. Att klämma sig förbi en annan lika snabb förare med mycket små marginaler är troligen dumt eftersom det innebär en ökad risk att vurpa och kommer störa bådas möjlighet att hålla en jämn snittfart utan onödiga risker för båda att vurpa. Två eller flera jämna förare som ligger och byter positioner, blockerar varandra och hela tiden slåss om samma platser skulle troligen anses ha en missgynnande taktik för teamets slutplacering.

Om det stämmer undrar jag vad som motiverar en ERF-förare att göra utmanande manövrar, köra på gränsen till sin förmåga och ta risker? Får inte ERF-förare till slut tråkigt på banan?
 
Motivationen är samma som i en vanlig sprinttävling, tävlingsinstinkt. Man kombinerar den med smart körning istället för risktagning. De roligaste rejsen jag kört har varit när man haft nån annan som kör samma tempo att fightas med under körpassen. Det behöver inte nödvändigtvis hämma ens egna varvtider, tvärtom blir man sporrad att köra ännu bättre än det andra teamet, att inte göra det där dumma misstaget som tillåter honom att få en lucka. Skulle man göra ett misstag satsar man stenhårt för att komma ifatt igen. Sen lär man sej ganska snabbt hur man ska göra snygga omkörningar som inte tar tid. Testa ett rejs så får du se! :tummenupp
 
Nyteknik skrev:
Om det stämmer undrar jag vad som motiverar en ERF-förare att göra utmanande manövrar, köra på gränsen till sin förmåga och ta risker? Får inte ERF-förare till slut tråkigt på banan?
Utmanande manövrar kan iof inträffa om föraren är fysiskt/psykiskt utmattad och gör en felbedömning, inte så konstigt med tanke på dom långa körpassen, dock är det inte så ofta man blir omkörd på ett fult sätt, om man bara håller sitt spår så brukar det gå bra.
 
Jag ser det så att det brukar lösa sig genom att det oftast är temposkillnad, även en om föraren är jämnsnabb så är han inte i samma skede av sitt pass som en själv, och attackerar därför annorlunda.
Visst händer det att det är helt jämt, men inte ofta, konstigt nog.

När jag körde superbike va det alltid så att man hade en fight med en eller ett par förare loppet igenom..
Då va iofs inte omkörningar min starka sida, och det ska bli kul att jämföra i sommar när jag ska köra ett par NSB lopp.

Men hur jag motiverar mig?..
ja du.. bra fråga, man måste om bara, så snyggt det nu går.
Vet faktisk inte om jag kör om snyggt, tror det och har inte hört nått annat...
eller?
 
Last edited:
R2 skrev:
Jag ser det så att det brukar lösa sig genom att det oftast är temposkillnad, även en om föraren är jämnsnabb så är han inte i samma skede av sitt pass som en själv, och attackerar därför annorlunda.
Visst händer det att det är helt jämt, men inte ofta, konstigt nog.
Ja det finns alltid någon på banan som man kan kriga med, ERF är bra för "slowstarters" jag brukar lägga mina minst sämsta varvtider efter en timme i sadeln, förmodligen pga när jag nött runt banan en timme och börjar bli trött så orkar jag inte ta i mera och låter hojen göra jobbet istället, låter kanske konstigt men så är det.

ERF blir aldrig tråkigt, det är hysteriskt roligt att tampas med likasinnade konkurrenter i mellanstriden, att bli varvad av Kim, Miinin & co får man ta.

Alla i depån är otroligt hjälpsamma och det råder en mysig men rejsig atmosfär.
 
Nyteknik skrev:
Får inte ERF-förare till slut tråkigt på banan?
Jo, det blir lite småtråkigt på slutet. Har man haft problem i depån så kan det kännas ganska meningslöst att köra.
 
Bingo skrev:
Jo, det blir lite småtråkigt på slutet. Har man haft problem i depån så kan det kännas ganska meningslöst att köra.
säger du det..

jag tycker precis tvärtom, på slutet kommer en känsla av att det vore kul med 4-5timmar till, minst....

EDIT
sen behövs det inte så mycket motivation, det finns gott om luckor.
20-30cm är nog ju... :)
 
Last edited:
Bingo skrev:
Jo, det blir lite småtråkigt på slutet. Har man haft problem i depån så kan det kännas ganska meningslöst att köra.
Ni är snabba på banan men saknar depåstrategi, se till att ha ordning på skrotet :tungan
 
R2 skrev:
säger du det..

jag tycker precis tvärtom, på slutet kommer en känsla av att det vore kul med 4-5timmar till, minst....
Jo, men efter att ha tappat massor av tid och placeringar på en krånglande växelförare och sedan tillbringa närmare en kvart med att byta bakhjul som bara inte vill på (!!!) så känns det lite som att det kvittar.

Nr:18 skrev:
Bara frågade, tagga ner lite :confused:
Hey, tre lopp är det faktiskt. Fast under det tredje fick jag inte köra pga tidig krasch. Den tävlingen bidrar nog också till att jag inte är helt förtjust i ERF.
 
Bingo skrev:
Jo, men efter att ha tappat massor av tid och placeringar på en krånglande växelförare och sedan tillbringa närmare en kvart med att byta bakhjul som bara inte vill på (!!!) så känns det lite som att det kvittar.

Hey, tre lopp är det faktiskt. Fast under det tredje fick jag inte köra pga tidig krasch. Den tävlingen bidrar nog också till att jag inte är helt förtjust i ERF.
Ja det är lite surt att inte ens få köra ett pass, det gäller att hålla sig på hjulen, kör man för fort så riskerar man att dyka i bollhavet, har man otur kan man bli torpederad, det händer dock väldigt sällan i ERF.

Vissa hojar går perfekt på träningarna men krånglar alltid på tävlingarna :4skrika
 
Nyteknik skrev:
Det är just den inställningen som jag undrar är vanlig i ERF.
Mjae det varierar nog kraftigt precis som förarunderlaget, många som kör sprintrace i vaniga fall tar i för kung och fosterland på sitt första ERF, dock kroknar dom efter 25-30 minuter och antingen går dom i i depå eller så klotar dom av trötthet, dock brukar man snabbt lära sig att hushålla med krafterna, Oscar gillade inte tanken på ERF i början men han lärde sig mycket på Mumlans raket och fick mycket körtid i sadelen (Halländska) som gav bra träning.

Gsson däremot har svårt att ställa om sig mellan sprint och ERF, men så körde han ju STCC och där krävs det en hel del ju.
 
Bingo skrev:
Jo, men efter att ha tappat massor av tid och placeringar på en krånglande växelförare och sedan tillbringa närmare en kvart med att byta bakhjul som bara inte vill på (!!!) så känns det lite som att det kvittar.

Du ska inte ge dig på bakhjulen!! :tungan
 
CorbenDallas skrev:
Du ska inte ge dig på bakhjulen!! :tungan
Fan vad du är taskig :fatta! :D

Ajja, jag fick den nya svingen skitbilligt så det gjorde inte så mycket.
 
Man får köra om hur många gånger som helst, och ett flertal utav dem resulterar i ett stort finger år Highsider Racing! Ganska bra va...!? :banana
 
Nyheter
En vecka kvar!

Nu är det exakt en vecka kv...

Farligt vilseledande alkomätare på marknaden

Ett stort oberoende test ut...

Specialbyggd Yamaha XSR900 GP hyllar Rainey

För att fira den trefaldige...

Vi provkör Indian Sport Chief RT

I Allt om MC nummer 8 som k...

Ducati 996 SPS – fabriksny 99:a – såld för rekordsumma

När en hojfirma i Tombolo i...

Äldre än en gentleman

Vi har fotograferat en 100 ...

MV Agusta återgår till 100% eget ägande

MV Agusta Motor S.p.A. till...

MV Agusta åter självständigt

MV Agusta Motor S.p.A. till...

Kurviger – Appen som hittar vägarna du inte visste att du ville köra

Att köra motorcykel handlar...

Nya europeiska riktlinjer ska höja kvaliteten på avancerad MC-utbildning

I samband med MotoGP-racing...

Back
Top