Håller på att bli sinnessjuk tror jag, klarar inte av detta länge till. Har varit hojlös i fem fina sommarveckor och separationsångesten är enorm. Går inte en dag utan att jag funderar på hur min kära maskin mår borta på hojsjukhuset. Blir nästan tårögd när jag tänker på det underbara vridet och sköna motorvrålet som brukade välkomna mig varmt om morgnarna när det var dags att ge sig av. Livet är grymt ibland...