För att inte tala om bussar

Allra helst långfärdsbussar


När jag körde hem efter att ha varit på mc-mässan i sthlm ifjol så var det ganska så snöigt och slaskigt före på E4an. Strax norr om Gävle där det är 2+1 väg så låg jag i högra körfältet medan det var tvåfiligt och höll ganska så prick maximal skyltad hastighet. Då ser jag i backspegeln hur en buss är på väg att köra om, så jag släpper lite på gasen för att han ska hinna om innan det tvåfiliga tar slut. "KLAFS!" låter det när han precis lyckas klämma sig in framför mig och stänker upp en hel del av den dm slask som låg i det vänstra körfältet på min vindruta istället. Det gick inte att se ett skit genom rutan på en onyttigt lugn stund innan torkarna gjort sitt och han hunnit tillräckligt långt bort. När jag sedan hade stannat och tankat och torkat av rutan ordentligt vid Tönnebro (bara någon mil senare) och befinner mig på påfarten till E4 igen ser jag bussen stå vid värdshuset. Hade det varit lättare att vända än vad det var så hade jag gjort det. Han hade alltså riskerat ett flertal liv för att kunna äta lunch en minut tidigare.
För att inte tala om en gammal bekant som hade varit busschaufför. Han berättade om något JÄTTEroligt de brukade göra. Om det var en bil med husvagn som låg och var lite svår att köra om så brukade de gå riktigt nära med bussen. Sedan började de att sakta gå i sicksack mellan kanterna av körfältet. Detta för att det kunde störa luftströmmen bakom husvagnen så att den började wobbla. Och allt detta för att få föraren framför att stanna eller så att de kunde komma förbi.
En busschaufför är bannemig ingen man med glatt humör. Det är en idiot som har fått D-behörigheten av arbetsförmedlingen.
Bland lastbilschaufförerna så finns det iaf en hel del som har lastbilar som ett stort intresse och har drömt om att köra lastbil medan de växte upp. Men busschaffisarna skulle lika gärna kunna städa toaletter.