Hur började ert übernormala mc-intresse?

[Zenit]

...MC-galning är man född till, tror man måste sakna någon gen eller nåt. Man blir aldrig hel utan två hjul och avsaknad av bilbälte.

det är nog den bästa beskrivning jag hört när man tänkte efter

 

[Hoztic]

Jag har ingen aning om när det började, men jag var nog inte gammal. Visserligen gillade jag hd från början, men blev tidigt kär i GSX-R, och nu, 20 år senare eller så har jag äntligen en sån!
Farsan körde mycket hoj när han var ung, han åkte runt på en 98-kubikare om jag inte missminner mig. Men han har inte kört nån hoj sen jag föddes, så det vette fan hur jag har lyckats bli så fanatisk Däremot har han ett genuint motor/teknikintresse som har gått i arv, och viss fallenhet för att skruva med saker å ting, han har trots allt varit mek på SJ i 35-40 år nånting

 

[KillerB]

Tyckte det kunde vara kul att se hur allt startade! Själv var jag dryga 3 år gammal när jag började tvinga min mamma att lyfta upp mig så att jag kunde se mätarna på alla hojar man gick förbi (för att inte nämna alla bakdäck man kollade in bredden på)! Lite senare när man skulle lära sig läsa, så dög det inte med sagor och serietidningar för min del! Nej, återigen fick min ömma moder offra sig och köpa dyra mc-tidningar åt mig, så att jag kunde läsa om effektsiffror, accelerationstider, toppfart mm, mm!
Som grädde på moset tillbringade jag stora delar av min barndoms sommardagar med att sitta i vår trädgård och lyssna på ljudet av de motorcyklar som körde förbi och försöka gissa vad det var för någon modell innan man kunde se dem (obs! vi hade en 400m raka utanför huset så det hände ju att en och annan hoj vred lite extra på rullen där)
Enda smolket i glädjebägaren var väl att jag aldrig fick någon motocross av mina föräldrar (trots mitt hjärntvättartjat), men å andra sidan kan jag ju ta igen detta nu, när man köper sina egna hojar
Hoppas ni andra här har någon kul story att dela med er av, för jag tror knappast att jag är ensam om att ha varit überintresserad sen barnsben!

Farsan körde hoj och på den vägen är det. var har du köpt tankpaden?

 

[crashtestdummy]

Starkaste minnet av hojfebern var när man som barn, hörde hojarna dra på motorvägen som låg någon kilometer från huset vi bodde på vårarna. (E18 i Karlskoga från OKmacken upp mot rondellen för er som känner KGA) Sen kommer jag ihåg att jag tyckte att 4-1-4 avgasrören var så snygga. Sen klimax uppnåddes med Honda CBX 1000 den hade SEX grenrör och det stod 1000 på sidan.

Helt toksåld vart jag när polaren köpte en zx9 som jag fick prova. Då gick jag till trafikskolan och tog kortet direkt.

 

[newk]

Jag var klassens MC-Guru när jag var liten, kunde alla märken och modeller. Och såg/hörde jag nåt längre bort fick jag säga vad det var, och polarna fick kontrollera när den kom närmare

Själv ville man ju ha trimmad moppe när man var runt 11 men farsan sa att jag skulle ha en cross istället, och så blev det. Crescent Compact inhandlades också senare

Sen har man bytt upp sig genom åren och min sista Husqvarna WR 250 såldes för nåt år sen. Jag har varit hojlös sen dess men nu sparas det till en KTM 660.

 

[Gsx-r Freak]

de var när jag var 11-12år gammal så var ja med mina föräldrar på semester i pragh o på ett cafe där så står luca cadoloras 500cc maskin inhägnad på uteserveringen klippte lite foto med kameran o smet innaför inhägnaden, o då kommer en äldre man fram o jag förväntade mig en utskällning, men nejdå, han lyfte upp mig på den o från den dagen var ja såld på sporthojar

 

[flyger]

Det var vid skolavslutningen i femman, sommaren 1991. En släkting som bor i skåne var på besök hos familjen och han hade med sin Yamaha FZR 1000 tror jag den hette. Han tyckte naturligtvis att jag blivit en stor kille som måste få prova på hur det är att åka motorcykel.

De satte på mig en slalomhjälm och slalomglasögon, och en av farsans gamla skinnpajar från 60-talet och det bar iväg. Vid det första riktiga accet åkte slalombrillorna ner till hakan och sedan var det bara att blunda.

Han tog sig snabbt ut på motorvägen, där han förmodligen vred rullen fullt ut på några växlar. Vände vid en avfart en bit bort och åkte tillbaka.
När vi stannade var jag ganska blek, men hade ändå förmågan att fråga hur fort det gick och han svarade att det gått drygt 200km/h.

När jag träffade honom för något år sedan så pratade vi om händelsen och naturligtvis narrades jag för den obefintliga ansiktsfärgen jag hade efter turen. Sedan bekände han att den egentliga topphastigheten hade legat ytterligare en bit över 200km/h.

Men han hade inte vågat berätta det då, med hänsyn till min mors humör och hälsa.

Men att ha åkt 200km/h räckte för att vara kung i plugget ett tag.

I sommar ska jag nog åka ner till honom och skjutsa karln på hojen så han också blir likblek.

 

[-ah]

Mitt motorcykelintresse är inte onormalt.
Det är helt normalt att vara intresserat av motorcyklar

 

[Wargen]

Farsan har alltid haft hoj. Så till skolavlsutningen i 3an tror jag så körde han mig på sin Honda CBR 1000 f -92 (han har kvar den än) Ja blev frälst och coolast

Men jag vart inte så intresserad bara lite smått som vilken grabb som helst, tills den dag jag själv fick köra en "riktig" 2-hjuling för första gången. En 80cc cross. Det var en månad innan jag fyllde 15 och jag var tvungen att skaffa moppe.

Det vart en Jawa TWS 50 bara för att ja kunde ingenting om mopeder och trodde den var bra. (HATAR JAWA dem bara pajar )

Sen så i somras fick ja prova en polares yz 250 4-t. Efter den åkturen var 125a ett måste. Nu är jag fast. Jag kan inte tänka mig ett liv utan MC och denna vintern har jag känt abstinens som sträcker sig mycket högre än många kan förstå.

 

[Poppler]

Jag fick en 50cc mini-cross i utbyte mot att jag slutade använda napp. Efter den har det blivit ett par crossar till som senare har fått nya ägare då jag inte var lika intresserad av att meka som av att köra.
Har två äldre halvbröder som körde mc. Den ena körde Harley Davidson Softtail, och den andra körde roadracing så man kan säga att det fanns två skolor som båda var inspirerande. Kommer ihåg hur stor jag tyckte den senare var, en GSX-R 750.
Några moppar i tonåren som alla trimmades. Tittat mycket på MotoGP på Eurosport och har hela tiden närt drömmen om att köra tung sporthoj.

Denna våren blir min första...

 

[zajtar]

hojintresse

hojintresse har alltid vaitr nåt för min del, när jag fyllde 18 skulle jag ta kortet i samband me b kortet ,men då körde en billist in i brosan han satte på sin moppe brött benet å flera ställen och det har lett till en del operetioner som än e inte färdigt, så jag la det på hyllan pågrund av mina föräldrar , men efter 5 år kunde jag inte hålla mig längre och jag tog kortet för tung mc förra året nu e jag mer än glad för att jag tog det beslutet ,
fastän mina föräldrar e emot det forfarande .men men det e ju mitt liv trots allt

 

[Svanen]

Det har alltid funnits motorer i familjen.

Som barn hade jag en 80cc fyrhjuling och trots strikta restriktioner om att bara köra på 1an och ge fan i att pilla på gasspärren så skruvade jag ut spärren och körde på alla växlar, var så liten att jag knappt kunde växla

Sen blev det 100cc fyrhjuling, likadant där, fullt ös medvetslös, fötterna dinglandes.

Efter den en Arctic Cat ZL500 (2T).
Sen kom monstret in i bilden, en Arctic Cat 800cc, 3cyl, 2T, egentligen pappas men han märkte inte om jag lånade den lite. Var vell ca. 13år när jag körde den som mest. Enligt mätaren så toppade den nästan 200km/h men som bekant går skotermätare fel så in i bengen, men fort gick det, för en 13åring.

Sen blidde det broderns trimmade Drac, lyckan var total när han hade glömt nycklarna i låset.

Min egna moppe var först en vespa, en riskokare som pajjade stup i ett så jag köpte en Drac istället. Den trimmades med allt jag hittade, dyrt blev det och packboxar i motorn gick.

Nu åker jag en Aprilia MX 125 med en Polini 154cc cylinder och annat roligt.

Har självklart haft en och annan Dakota också

 

[H4]

Farsan har haft hoj sedan 70 talet och det var nästan en självklarhet att jag skulle börja med hojar när åldern var inne. Vi diskuterar hojar varje dag. Det är nog den enda hobbyn som vi delar och det är både jag och han glad för.

Sen är hojen nog det enda som ger mig äkta glädje. Allt annat kan inte jämföras. Kicken, friheten och bensinlukten är kärlek

 

[Svanen]

Kicken, friheten och bensinlukten är kärlek

Flåset, trångheten och fittlukten är kärlek

Ädit: Jag har kick, har inte du elstart?

Nä, skämtåsido, du har faktiskt rätt.
Jag kan åka dag in och dag ut.
Kan knappt bärga mig tills jag får skaffa "riktig" hoj. Måste bara lära mig att behärska mig först

 

[bikerwoman]

Jag blev så utled på att åka på bönpallen så jag somnade flera ggr. (speciellt på Autobahn) och då insåg jag att det här måste jag ju göra nåt åt!
Så jag gav mig fan på att fixa körkortet(38 år gammal) trots att jag inte ens hade kört moppe som ung..
Fixade både teorin och uppkörningen på första försöket och nu är man ju totalt frälst och nördigare än gubben tom...

 

[Svanen]

Jag blev så utled på att åka på bönpallen så jag somnade flera ggr. (speciellt på Autobahn) och då insåg jag att det här måste jag ju göra nåt åt!
Så jag gav mig fan på att fixa körkortet(38 år gammal) trots att jag inte ens hade kört moppe som ung..
Fixade både teorin och uppkörningen på första försöket och nu är man ju totalt frälst och nördigare än gubben tom...

That's the shit!
Tänk min morsa, på hoj

Ja jävlar.. Hon har iof kört lite snöskoter i sina dar, men en hoj kan hon nog inte bemästra i första taget!

 

[Nursey]

Kommer från en antihojfamilj. Grannen på gården hade en hoj som jag var helt faschinerad av vid 4 års ålder. Till och med hjälmen var cool..och att snubben hette Hjälm (eller hjelm) i efternamn var beyond cool.

Fixade inte två hjul föränn jag var bortåt 15 då jag köpte moppe för min första lön, fan vad stolt jag var. Fast hjälmen var så ful att åk turerna blev få, sålde den tillslut.

Flyttade till Dublin och insåg snabbt som satan att kollektiv traffik inte var för mig. Scooter införskaffades..trimmades och krashades varpå 2 nya införskaffades i följd. Nu var jag säker på att detta med hojar var för mig men hur jag skulle komma upp till tung mc visste jag inte..känndes lite hopplöst. Hade lyckats bli kompis med gräddan av hojmekaniker i Dublin och namnet Nursey föddes eftersom hojtjänster delbetalades i form av sårtvättar/omläggningar/stygnborttagning/eviga råd om morsors venproblem bla bla etc

Krashade en till scooter och gav upp, köpte bil. Älskade min bil..gör det fortfarande..men dog av längtan varje gång jag ens kände lukten av en MC eller scooter.

Så trillade lite pengar in i form av ett arv och medan alla kusiner var "förnuftiga" så stack jag o köpte MC ala Bandit 600, innan någon hann gnälla. Och jag har inte ångrat det en minut. Känns som jag irrat runt och äntligen hittat hem.

Stället jag köpte hojen på är ett familje företag (tre syskon, två bröder o en syster)och jag blev direkt vän med hela gänget och bästa vän med syrran. Så när jag inte sitter här och pratar med likasinnade så sitter jag med dem o gaggar hojar

Gnället från släkten kom i efterhand men nu har alla insett att det som saknades för mig var en hoj och jag kommer aldrig att vilja vara utan en hoj under min rumpa

Pappa pratade inte med mig på en månad, svarade inte telefonen, vägrade prata om jag ringde hans tjej och ville prata..men tillslut fattade även han att hojen was here to stay

 

[bikerwoman]

That's the shit!
Tänk min morsa, på hoj

Ja jävlar.. Hon har iof kört lite snöskoter i sina dar, men en hoj kan hon nog inte bemästra i första taget!

Man kan allt som man bara vill tillräckligt mycket, det är min övertygelse!!

 

[X-up]

Fick min första hoj som 3-åring av farsan.
Det var en röd 50cc Bat Baby alá chopperstuk med sissy-bar & en cool Läderlappengubbe med utfällda vingar på tanken. I fram satt det en nummerskylt som det stod "1" på.

Där var jag fast, sedan den dagen har jag aldrig någonsin vart utan ett 2-hjuligt motorfordon. Efter Bat babyn följde en Puch Magnum X 50cc cross, den härjade jag runt på tills det blev dags för 80cc, med den for jag runt ute på gården & i skogen & crossbanan & härjade tills jag var 11år.

Ett kärt minne är när far hade målat om garageväggen & jag & kompisen tyckte att det vore kul att köra cross i mammas grönsaksland så det stänkte på den nymålade väggen
Far vart inget vidare imponerad....

Crossen ställdes i garaget under några år då jag provade lyckan på 4:a hjul i form av go-kart. Avverkade en F-85, en 100cc & en 250cc innan jag kom på att jag var 14 år & ville ha en moped, sagt & gjort såldes både kartar & cross & sedan inhandlades den splitt nya Yamaha DT 50 MX modellen. Den tourade jag omkring på tills 2 veckor innan jag fyllde 15, var bland annat i smögen med den över midsommar, en nätt resa på ca 20 mil? enkel resa.

Hade även polsktillverkad 2-växlad 100cc motorcykel av märket Romet.
Spygrön till färgen & var aningen mindre än mopeden Yamaha Chappy.
Nummerskylten monterades bort & så länge man körde på 1:ans växel gick den som en moped & länsman anade inget. Petade man i 2:an kom man upp i ca 70km/h.

Moppen & Rometen såldes & siktet ställdes mot den helt nya Yamaha DT 125 R, med ett år kvar till körkort för lätt beställde jag denna best med hela 23hk i smyg för familjen. Fick hem den & ställde den på mitt rum, låste sedan alltid mitt rum väldigt noggrant. Det fungerade inte vidare länge utan att de förstod vad som fanns på rummet. hehe

Tog lätt körkort & körde runt på DT:n tills det blev dags för bil, då ställdes hojen i garaget & bilen blev prioriterad.

-98 såg jag den nya R1:an & bestämde att det var dags att ta tungt körkort.
Efter att kortet klarats av beställdes en R6:a i stället eftersom jag tyckte de var grymmare än dåtidens R1:a som inte ens platsade i WSBK utan ersattes av R7:an.

-05 Beställdes så den nya R1:an, det var läge nu efter några år i sadeln på R6:an. Kände mig direkt hemma i sadeln på den och stortrivs.
R6:an finns kvar + att garaget även kompletterats med en race R1:a av -98 års modell. För att klara den värsta abstinensen över vintern inhandlades även en kina-minimoto 14E som har vart till stor glädje då säsongen känts som mest avlägsen.

Slut.

 

[jocke i köping]

dessa herrelösa fordon

Man kan allt som man bara vill tillräckligt mycket, det är min övertygelse!!