Gabor skrev:
2055895 Det kallas PASSION,,,

... ej att jämföras med kärlek av någotsånär vanlig art...
En passionskärlek kan ställa allt sunt förnuft och logik över ända....man tar personen med alla fel, laster och problem...utan att se klart...
Naaaa, passion vill jag definitivt inte kalla det.
Det är mycket mer än så, djupare.
Har ju kännt henne sen jag var 17år, alltså 18 år i år.
Dock kan jag inte att jag kännt henne riktigt dom sista 8 åren, visst vi har setts, fikat, pratat men inget mer. Hon verkar dock inte ha förändrats heller så mycket, bara mognat. GHon har samma värderingar som hon hade förr och hon är lika omtänksam som innan. Fel, ja hade hon fel? Klart , fast dom var så små så dom kanppt märktes, var ju trots allt med henne i 4år + 4år lösare efter det. Hon var alltid min bästa vän under dessa år och jag hennes.
Hon flyttade som sagt till stockhlm för att plugga till sjuksköterska. Hon blev kvar där, och numera så bor hon med kille där och 2 barn.
Och jag älskar verkligen min sambo, men som jag sa ibland så kommer dessa drömmar och ibland så är det nåt som påminner om henne och man bara dras iväg med tankarna tillbaka till tiden jag hade med henne.
Att blunda för hennes fel gör jag inte som sagt, och jag kan bara säga att hon är den ödmjukaste människa jag träffat. Ordet EGO verkar inte finnas hos henne och det är också en otrolig egenskap hon har.
Dom bråk vi hade berodde alltid på mig, att hon stog ut med mig så länge under den tiden kan jag bara säga är helt otroligt.
Så frågan är då, hur mycket målar jag upp och inte, ganska lätt för er att anta det då det som GAbor säger luktar passion. Jag har varit med personen alldeles för många år för att jag skulle kunna kalla det passion.
Eller vad tror ni?
Mvh R
Nursey skrev:
2056686 Rejvis och Tycon1 (skriver till båda..spar tid

)..bryt kontakten (lämna inte dörren öppen för personen att öppna när de vill utan ta ett aktivt EGET beslut)..det funkar inte att "vara vänner" om en vill mer än den andra.
För ER skull..lägg ner..ta avstånd..och mest av allt..ha inte en glorifierad bild av personen i fråga (lättare sagt än gjort..jag VET

).
Det finns inte många fler saker som kan tära på själen så som olycklig kärlek...TA BORT DET

!!
jag älskar min sambo så det är inget sånt jag vill alls, dock så undrar jag bara varför jag inte glömt henne helt utan hon poppar upp i drömmar och tankar emellanåt.....och min bild är inte glorifierad anser jag
Kia skrev:
2057027 Kan bara

och hålla med dig... Inget kan förstöra en människa lika bra som olycklig kärlek...
Har fått lära mig de den hårda och svåra vägen... och jag kan nu bara hålla tummarna att lärdomen sitter kvar i hjärnan och att styrkan finns till att undvika att hamna i sån olycka igen... Men jag har varit korkad förut...
är det olycklig kärlek jag upplever tro?