En liten anekdot om hur det gick när jag besiktigade min HD en gång i forntiden...
Då den kändes trött original hade jag naturligtvis bytt kammar, förgasare och öpnnat upp utblåset (raka rör). När det var dags för besiktning satte jag på original ljuddämparna för att enkelt få igenom hojen. Det jag inte räknat med var att med den nya kammen så fick jag ändå inte ner den tillräckligt...
När det är dags att rulla in på SBP möts jag av en inspektör som direkt säger "En HD, ta fram mätutrustningen" och det utan att jag ens startat eländet. Vi mäter och konstaterar att den låter för mycket, jag får min tvåa och blir hemskickad med orden "Kom nu inte tillbaks med samma ljuddämpare fyllda medd stålull".
Men jag har ju mina öppna pipor så jag åker och köper stålull och fyller upp dem med det istället (med en Db-killer i ändan får man luddet att bli kvar), smart!
Jag byter, provstartar och det låter tystare och hojen går hyfsat. Här hade jag otur när jag tänkte IGEN, den gick bra när motorn var kall och det hann ju ändra på sig på väg till SBP. På vägen dit misständer den och går som skit...
Åter för ljudprov med positiv inställning, det låter fint på tomgång när inspektören ställer upp micken.
"Så kan du ta och varva upp den."
Jag varvar till det angivna varvtalet och... BANG, BANG BANG!!!!
Den skjuter nåt fruktansvärt och slår meterlånga lågor ur rören...
Inspektören skakar på huvudet och säger, "Ni HD-åkare e f-n likadana allihop. Här kommer du hit med 105 dB, jag ber dig gå hem och dämpa ljudet OCH DU KOMMER TILLBAKS MED 113dB... Jag skriver 103 och så försvinner du och ser till att besiktiga den nån annanstans nästa gång."
Så fyll bara med stålull så går den igenom!
