Har ni känt er som "Kungar", "Bäst", "Grymmast" etc och när kom det?

[Micke™]

sista varven på min första bandag förra helgen var jag definitivt kung, iaf i mina egna ögon. i andras lite sämre än en medelemåtta

 

[Brute Force]

Haft det där i lite olika omgångar på hoj jämfört med bil, även känts förnuftigare på hoj men det kan ju bero på att det är 10-12 år senare

Första intrycket var förmodligen ahaupplevelsen vid gruppkörningar, jag var f---n inte bäst eller sämst åtminstone. Inte för att såga någon men ibland undrar man hur en del vågat sig i stället om dagarna, med den okunskapen hade jag stannat kvar på den inhägnade parkeringen av ren självbevarelsedrift.. hade jag. När man var liten (året innan mc-kort alltså) trodde man ändå att alla som körde hoj på något vis visste vad dom höll på med även om man hade hört talas om samurajer, ninjor och självmordspiloter.

Sedan bana = damn va dålig jag är - **nöta, nöta, nöta** - nu era jeflar ligger jag bara ett halvvarv efter och ni kommer aldrig hinna varva mig igen!!1 *sjukt nöjd* Efter 2½ dag på storbana stortrivdes jag stort! Hade fått in ett flyt och kunde ta alla kurvor utan utan att konstant ligga ivägen och hålla ett moderat tempo, kanske kanske var jag inte dead last heller... kanske.

Får se vilka ahaupplevelser denna säsong erbjuder...

*Lalalalala.. "undrar vad vi får till lunch".. vissla, vissla.. lalalala*

*Åh åh nu, snart, nu nej f-n äh... åh ååååhh shit va fort det går..!*

*NEVER catch me alive!!! "ööörrrn ööörrrn ööööööööörrrnn"*

 

[Brother Wolf]

Jo, men även om du vuxit upp nu och så, så har ju även du varit en ungdom en gång eller hur? Jag skulle faktiskt våga slå vad om det med rätt stora summor ;-)

Växa upp, jag kommer aldrig att växa upp, bara bli äldre

BW

 

[X-up]

Tror iaf knappast att du "börjar känna din hojs begränsningar", det är snarare dina egna begränsningar du känner, att du är på snudd att köra över din förmåga. Oavsett hojmärke, hojtyp, effekt och årsmodell så åker hojen endast dit föraren tar den.

Kör lugnt!

 

[fezt]

Tror iaf knappast att du "börjar känna din hojs begränsningar"

Fast de e en gpz -88 vi pratar om här

 

[wdac]

trodde jag var kung tills jag börjde med SMC.. dock blir det inga SMC längre utan andra bandagar istället.. men hur som.. när man kom till SMC så insåg man hur riktigt kass man var och körskolan ha inte lärt ut ett jävla skit rent ut sagt.

 

[Stone Cold]

Dom gånger man har kännt sig som en King är: Kör kringelikrok vägar i högt tempo med frugan bakpå och leder en grupp på 10-15st. När vi stannar för en cigg, kommenterar småpågarna som kör sina nya gixxer1000/r1 mfl (Som inte riktigt hänger med) Fan vad du e grym, hur fan klarar du av att köra så med passagerare på den hojen?? (X11:an) Får den kommentaren 4-5ggr per år nu. Lika go ego kick varje gång

Första gången man körde bana och knäet skrapa i marken och blicken var mot horisonten. Då kände man sig som stålmannen som bara flög fram.

Och då måste jag säga att jag det finns sjukt mycket bättre förare än mig där ute. Men frågan var ju när man känner sig som en king på hojen.

 

[Ferspeedboy]

Ja a du när man tyckte man inga begränsningar hade typ för över 11år sen så vart de la en tjusning att ta små rondeler i över 60 o pressa sträcka efter sträcka på varvstoppet.

Nu flera år senare i dagens läge så vågar man ju knapt gå ut sängen o vågar jag de o vågar rulla ut hojen för våga starta o köra iväg så kör jag på tok för snabbt om man går efter skyltarna så ligger hastigheten ofta x 3 minst förutom 30 sträckan där jag faktist kan ligga o små glida med bilar tutandes bakom för dom tycker de går för långsamt o nästan kör om då retar jag dom o gassa på så de inte kommer om o sen ner till 30igen

Nä men helt ärligt skulle behöva strypa ner min hoj till minst 8kw, använder hojen till det den är byggd till, solen skiner, torr asfalt. Det är ju så lätt bara vrida på rullen, växla o luta lite.

Nä kung har jag inte som sakt känt mig på mängder av år, blir aldrig kung för finns alltid bätre förare

 

[eviln]

Ett par öl så är man där.
Rik, snygg och smart!

 

[Steffo_b]

trodde jag var kung tills jag börjde med SMC.. dock blir det inga SMC längre utan andra bandagar istället.. men hur som.. när man kom till SMC så insåg man hur riktigt kass man var och körskolan ha inte lärt ut ett jävla skit rent ut sagt.

Nej. Det där är en rätt nyttig närdom. När man får körkortet är man långt ifrån färdig förare. Man är bara tillräckligt bra för att få ge sig ut och övningsköra på egen hand.

 

[istvan84]

Med bilkörkortet så var jag nog ändå rätt försiktig första året eller så, med rätt försiktig menar jag inte att jag körde lagligt, men sen andra bilen som var lite sportigare blev det mkt mer busköra och köra snabbt. Race hela tiden osv.

Sen 3:e bilen köpte man en fräsch Escort Cossie på 420hk, då när man gjorde 4hjuls-släpp i starterna på race och hela publiken applåderade var det rätt härlig känsla. Eller när man med 4hjuls-släpp kom ut ur vissa kurvor på 2:an när det var lite blött. Eller när man på en tight parkering gjorde ringar runt polarens bil med bara nån dm till bilarna runtom och polarens framför tillgodo

Sen kände jag nog mig mest som kung när jag köpte mig min första M3:a. Det var DK för hela slanten, kunde köra 130 blås på motorvägen när de va blött ute så börja jag sladda fram å tillbaka. Jag lämna nästan alltid långa svarta spår efter mig på 2an i kurvor/rondeller/korsningar osv. Ska jag vara helt ärlig så var jag faktiskt rätt duktig på att sladda. Även här mitt på en parkering så drog jag ringar runt min kompis Honda S2000 med bara nån dm mellan min front och hans bil.
¨
MEN en dag precis före ja skulle ställa av den så tog jag en sista runda, hade regnat lite, jag och polaren skulle bara in till stan å köpa något. Påväg hem har vi en kurva, sen har vi en lång raka med ganska kraftig backe som blir 2filig. Här är asfalten lite speciell, då den blir väldigt hal när det är blött. Har sladdat där 100-tals ggr innan. Nu påväg hem, så börjar jag sladda ut ur kurvan på 2an, fortsätter drifta på rakan, i med 3an och såhär håller jag på några 100m. Vad jag inte tänkt på var att asfalten börjat torka för det slutat att regna. Helt plötsligt var det en torr-area på asfalten.

Bilen får grepp mitt i sladden som jag håller på att parera upp med maximalt rattutslag mot höger, greppar till i ca 110km/h. Jag försöker parera emot allt jag har för att sedan bromsa då jag märker att de går helvete. Jag drar ner i diket, rakt på 70 skylten och in i en typ bergsvägg. Bilen voltar, huven och lite annan skit ligger mitt i vägen. Hela höger hjulupphängning alltså fjäderben, bromsar, fälg m.m. ligger på ANDRA sidan vägen i det diket. Alltså en klump på säkert 50kg har lossat och med sån kraft flygit över vägen. Avgassystemet stod rakt upp jämte min förardörr. Vi klara oss jätte bra, jag fick lite skärsår på händerna, något skrapsår på axeln och en hjänrskakning. Kompisen bröt handleden. Det roliga var ett det bara var EN enda bil efter kraschen som stannade till och frågade om vi var okej. Klart vi sa ja hade ju världens adrenalin, jag börja plocka skräp från gatan och tvättade sen bort blodet från händerna när ambulansen kom. Jag sa att jag inte behövde åka med dem till akuten. Men jag hade inget val direkt..

Efter detta lugnade jag ner mig, och insåg att även fast man är en duktig förare så kan man inte förutse allt. Hade vägen varit jämnblöt där hade detta aldrig hänt. Men så är det ju alltid. Det kan vara grus i kurvorna. Osv osv.

Efter detta så började jag köra mer banträffar. Blev banträffsansvarig på HPC (Honda Performance Club) Och har ägt ett antal lite snabbare och finare bilar och kör nog ganska hyffsat snabbt med bilar på bana Säger inte att jag kör jätte lugnt nu heller, men det var nog min "Peak" i när jag trodde jag var som mest odödlig. Detta var ca 3-4år efter jag tagit körkortet. Då somsagt hade man ju ändå ett par år och några banträffar osv bakom sig.

Nu blev inlägget långt, men därför försöker jag ändå tänka lite mer med huvudet när ja kör MC. Har ganska mkt erfarenhet bakom mig och vet om konsekvenserna. Därför jag med väntat med att ta mc körkort tills nu när ja är 27 för vet att jag itne hade tillräckligt med vett i huvudet. Därför ja också köpte naket nu för att inte lockas till att köra 300 blås.. Nu är det mer bus, gillar åka bakhjul och lite sånt. Lite samma sak här, får försöka tänka efter. Bara haft MC-kortet i lite mer än 1 månad och kör redan flera hundra meter på bakhjulet. Bra eller anus, men ja försöker iaf tänka mig för att akta mig i korsningar, köra lugnare i kurvor för man vet aldrig vad som finns i eller döljer sig bakom kurvan osv.

Kör lugnt nu alla!

 

[emullo]

I lördags på mitt sista varv på Anderstorp, full gas ur opeln på 3an och en highsider med tillhörande flygtur, trasig hjälm med gummirester på, ingen tävling på söndag då ena gaffelbenet pajade, så nu står man stadigt med bägge fötterna nere på jorden, tittar ner o skrapar med ena foten och lite ont i ryggen.

 

[Road-Ragge]

De första säsongerna blev man duktigare på att köra hoj. Då ökade man farten. Sjävförtroendet steg.

Sedan kom krascherna. Eftersom jag hade tur och överlevde dem, så började förståndeet hinna ikapp.

Numera blir jag fegare för varje år jag kör hoj. Varje år känns faran allt påtagligare när man kör, i synnerhet när man ser hur andra bikers stupar runt om sig.

Hojåkarkollektivet tycks ha vant sig vid en krigsliknande situation där kamrater stupar eller skadas med jämna mellanrum. Man vet tyvärr att ett antal hojåkare kommer inte att vara bland oss längre när säsongen är slut.

Det är väldigt kul att åka hoj, men frågan är hur länge till man kan bortse från riskerna.

 

[monno]

Själv han man med en hojkarriär på två veckor i fjol...

Nytaget kort å fått lånat svågerns hoj då dem nyss fått barn. Körde jäkla massa hoj, va en gsx 750 så gick ju inte allt för fort, men man låg väl runt 160-180 i jämna mellanrum.
Hade precis börja känna hur kul de va, känna att man vågade luta lite i kurvorna, inte bromsa till 80 i varje kurva, kändes verkligen som man fått in flytet efter å vare mer eller mindre rädd/osäker i två veckor. I alla fall så åker hem från mina föräldrar och i en kurva får jag styrvobbel, gick väl typ 120-130.. Och den gången gick kanon, hjärtat i halsgropen men allt lugnt. Dagen efter kommer jag på samma väg, samma kurva, medveten om gårdagen saktar jag in till runt 100-110(skulle kört saktigare såhär i efterhand..) åker på styrvobbel igen å bäst vare är så ligger jag å glider på vägen medans hojjen seglar iväg.. Hade riktiga skydd å kläder så klarade mig med blå röv å känsliga lillfingrar som tur va

Så i väntat på att studierna ska ta slut så man får jobb å har råd att betala för sig (halvförsäkrad hoj) så sitter man å funderar på hur det kommer bli nästagång jag kör.. Inte kört sen dess(pga av ingen tillgång till hojj) och funderar på om man ens kommer våga?
Tydligen har man ju dock begåvats med ett kolugn å nerver av stål, så ärligt så skäms jag mest.. För säga vad man vill men när man strular efter 2v med en hojj man fått lånat, ja då kan ja säga att man känner sig allt annat än kung.

Däremot kände jag mig som en kung när man i 3an i Gymnasiet lyckades få bästa resultat i ett prov för blivande elektriker i hela sverige! Dock är jag ju ändå rätt ödmjuk av mig, det är lite Stenmark över mig nästan

 

[Viktor L]

Jag känner mig som en kung när det går bra på bana. Finns få saker som är så tillfredställande som att sätta kurva efter kurva perfekt och ha bra driv hela vägen.

På vägen känner jag mig sällan kung. Där känner jag mig mest dum. Speciellt i efterhand.

Tydligen har man ju dock begåvats med ett kolugn å nerver av stål, så ärligt så skäms jag mest..

Tror nog det där kolugnet och dina nerver av stål har mer med okunskap att göra än något annat. Jag skulle gå en knixkurs med SMC eller något. Sen bandagar på Mittsverige när tillfälle ges.

 

[Kryckan]

När det rätta flytet finns där - när den där extremt krokiga vägen nästan känns rak, då brukar självförtroendet sticka iväg rätt fort.

Försöker dock att ta ner mig själv på jorden igen, och tänka riskmedvetet, det är så lite som behövs för att det där flytet ska kosta en livet.

Som någon sa, det stupar alltför många hojbröder varje säsong.

 

[Hoztic]

Ett citat från Topgun dyker upp i huvudet: Son, your ego is writing checks your body can't cash.
Det försöker jag tänka på på gata, men på bana jobbar jag stenhårt på att få förmågan att leva upp till viljan

 

[monno]

Jag känner mig som en kung när det går bra på bana. Finns få saker som är så tillfredställande som att sätta kurva efter kurva perfekt och ha bra driv hela vägen.

På vägen känner jag mig sällan kung. Där känner jag mig mest dum. Speciellt i efterhand.



Tror nog det där kolugnet och dina nerver av stål har mer med okunskap att göra än något annat. Jag skulle gå en knixkurs med SMC eller något. Sen bandagar på Mittsverige när tillfälle ges.

Nja menade inte nerver när det kommer till körning, är rätt "feg" och försiktig av mig trotts allt. Syftade mer på att efter krashen så hade jag knappt hög puls, har reagerat lika förr när olyckan vare nära att jag lyckas hålla mig jävligt lugn. Men preis som du säger kan de ju bero på att jag är för trög för å fatta vad som händer
Ja om/när hoj införskaffas i framtiden blire nog till å testa bana m.m. =)

 

[Nikel]

Kände mig som en kung efter jag klarat upp mitt 250 meter lång styrslags vobbel häromdagen

Jag har dock inte åkt på bakhjulet sen dess haha.

 

[Loccone]

För min del kommer kunglighetskänslan kopplad till hög fart numera endast på caferäsern, som låter som en HA-kortege och har väghållning som en Vespa.

Allt över femtio får mig att känna mig som en racerkung (alltså, jag menar hastigheter över femtio km/h, inte femtio+ kvinnor )