Näpp, min ungar har varit jobbiga ibland, gjort mig besviken ibland, fått mig att oroa mig och varit som ungar är mest, jag har ALDRIG inte ens för en sekund ångrat att jag har skaffat dom, eller att jag skaffade barn relativt tidigt.
Om jag inte lämmnar något annat bestående efter mig här på jorden, så lämmnar jag IAF två unika och underbara människor efter mig, två människor som inte skulle finnas utan mig.
Jag hoppas och tror att man oroar sig mindre när dom blir äldre, men trots all oro och alla vakna nätter, så är dom det bästa jag har.
Är det töfft??
