Hinkas
Sege säger: KÖR!
Ni får ursäkta mig men jag måste verkligen få skriva av mig lite.
Jag pratade nyss med morsan som varit in på psyk med brorsan, igen... Han har haft väldiga "problem" med depressioner och allt vad fan det heter. Dom har tidigare medecinerat honom på grund av att han är manodepresiv och liknande.
Problemet är det att både mina föräldrar och jag vet att brorsan han gått ganska tungt på droger en längre tid. Han har som sagt var tidigare blivit medecinerad också, men under den perioden så tror jag att han gick på kokain eller liknande, eftersom det har liknande "symptom" som manodepresivitet så tror jag nog att brorsan bara fick en bra ursäkt att fortsätta hålla på med sitt när dom var till psyk med honom då. Han fick svart på vitt något som han kunde peka på som var en förklaring till varför han var så uppskruvad, kunde inte sova och helt plötsligt ville bygga om hela min lägenhet...
Det som tog hårdast på mig var när han för snart ett år sedan ringde mig på min födelsedag, klockan var 23 någonting och det hade alltså varit min födelsedag under 23 timmar. Jaja, han ringer, sluddrar något enormt och pratar jävligt osammanhängade om att han vill låna pengar av mig. Jag har en hel del pengar på kontot men säger: Jag har inga pengar, men vad ska du ha dom till så kanske jag kan fixa fram? Han svar var: Det är för att jag ska må bra. Efter vi hade sagt så fram och tillbaka ett tag och jag vägrade ge honom några pengar så frågade jag honom vad det var för dag. Han svara att det är väl tisdag eller nått. Jojo, men vad är det för datum var då min fråga. Han blev tyst en stund och sedan bröt han ihop och sade att han skulle ringa senare. Efter det hörde jag ingenting från honom på någon månad.
För ett tag sedan så har han börjat träffa folk på beroende enheten och bott mycket hemma hos våra föräldrar och allt har verkat bra. Men ibland så försvinner han och man hör ingenting från honom på ett par dagar eller något. Självklart har man sina aningar, men man hoppas ju att det inte är så och att han bara är "sjuk".
Jaja, till saken. Idag har dom varit på psyk igen och han har fått en ny diagnos och nya medeciner. Något nytt att peka på alltså, om det är så att han fortfarande använder. Morsan ringde för en stund sedan och ville berätta hur bra allting verkade vara, men hon hörde väl att jag inte precis var lika entusiastik som henne och vi kom in på det spåret istället varpå jag förklarade för henne att jag inte längre kommer lita på honom, det har varit likadant förut. Jag tänker inte må lika dåligt som jag gjorde för ett 1år sedan en gång till. Är det så att det inte beror på droger och han blir bättre denna gången, toppen. Men fram tills dess att han verkligen kan visa att han mår bättre och verkligen kan få mig att tro på att han inte längre använder droger så tänker jag inte lita på honom, och inte heller ta kontakt med honom. Vill han något kan han ringa mig.
Självklart blev morsan ganska ledsen över att jag känner såhär men jag har helt enkelt fått nog.
Jag har skrivit så mycket nu så nu orkar jag fasiken inte skriva mer...
//Sur, less, upprörd och allmänt ganska färdig Hinkas
PS. Det tog honom 3 månader innan han sade grattis till mig, detta trots att vi träffats vid ett flertal tillfällen efter min födelsedag.
Jag pratade nyss med morsan som varit in på psyk med brorsan, igen... Han har haft väldiga "problem" med depressioner och allt vad fan det heter. Dom har tidigare medecinerat honom på grund av att han är manodepresiv och liknande.
Problemet är det att både mina föräldrar och jag vet att brorsan han gått ganska tungt på droger en längre tid. Han har som sagt var tidigare blivit medecinerad också, men under den perioden så tror jag att han gick på kokain eller liknande, eftersom det har liknande "symptom" som manodepresivitet så tror jag nog att brorsan bara fick en bra ursäkt att fortsätta hålla på med sitt när dom var till psyk med honom då. Han fick svart på vitt något som han kunde peka på som var en förklaring till varför han var så uppskruvad, kunde inte sova och helt plötsligt ville bygga om hela min lägenhet...
Det som tog hårdast på mig var när han för snart ett år sedan ringde mig på min födelsedag, klockan var 23 någonting och det hade alltså varit min födelsedag under 23 timmar. Jaja, han ringer, sluddrar något enormt och pratar jävligt osammanhängade om att han vill låna pengar av mig. Jag har en hel del pengar på kontot men säger: Jag har inga pengar, men vad ska du ha dom till så kanske jag kan fixa fram? Han svar var: Det är för att jag ska må bra. Efter vi hade sagt så fram och tillbaka ett tag och jag vägrade ge honom några pengar så frågade jag honom vad det var för dag. Han svara att det är väl tisdag eller nått. Jojo, men vad är det för datum var då min fråga. Han blev tyst en stund och sedan bröt han ihop och sade att han skulle ringa senare. Efter det hörde jag ingenting från honom på någon månad.
För ett tag sedan så har han börjat träffa folk på beroende enheten och bott mycket hemma hos våra föräldrar och allt har verkat bra. Men ibland så försvinner han och man hör ingenting från honom på ett par dagar eller något. Självklart har man sina aningar, men man hoppas ju att det inte är så och att han bara är "sjuk".
Jaja, till saken. Idag har dom varit på psyk igen och han har fått en ny diagnos och nya medeciner. Något nytt att peka på alltså, om det är så att han fortfarande använder. Morsan ringde för en stund sedan och ville berätta hur bra allting verkade vara, men hon hörde väl att jag inte precis var lika entusiastik som henne och vi kom in på det spåret istället varpå jag förklarade för henne att jag inte längre kommer lita på honom, det har varit likadant förut. Jag tänker inte må lika dåligt som jag gjorde för ett 1år sedan en gång till. Är det så att det inte beror på droger och han blir bättre denna gången, toppen. Men fram tills dess att han verkligen kan visa att han mår bättre och verkligen kan få mig att tro på att han inte längre använder droger så tänker jag inte lita på honom, och inte heller ta kontakt med honom. Vill han något kan han ringa mig.
Självklart blev morsan ganska ledsen över att jag känner såhär men jag har helt enkelt fått nog.
Jag har skrivit så mycket nu så nu orkar jag fasiken inte skriva mer...
//Sur, less, upprörd och allmänt ganska färdig Hinkas
PS. Det tog honom 3 månader innan han sade grattis till mig, detta trots att vi träffats vid ett flertal tillfällen efter min födelsedag.