björn.e
hej hej
Innehåller en jävla massa särskrivning sammt stavfel bara så ni vet...
2005-05-30
Dagen efter. Det är stelt, det gör ont i nyckelbenet och den där känslan av att ha gjort något bra vill inte riktigt infinna sig. Det är inte som det brukar vara denna morgon, det har inte gått som jag velat.
SM/SO på Falkenbergs motorbana.
Tja vad ska man säga förutsättningarna kunde ju ha varit bättre. Jag har pga minna vurpor inte kunnat träna. Jag hade bara lagt ca 30 varv med hojen innan Falken skulle köras. Dessa gick i makligt tempo på Sveistad. Nu skulle det i alla fall tävlas för första gången i år. Som vanligt var det knök fullt i R600. Arrangörerna hade fått slå ihop två andra klasser för att 20-30 man inte skulle bli utkvalade. Det skulle bli en A och en B-final. Jag har ju aldrig varit på Falken förut så jag siktade helt enkelt på B-finalen. Peter Medin som jag nu mera har börjat
samåka med plockades upp kl 1330. Vi packade bussen plus släp. När vi åkte ett par mil insåg jag att jag glömt min madras men det skulle fixa sig endå. Väl nere på banan packades det upp med 3 andra hojar (Pter Strandelin Kobbe och Peppe) så det såg nästa ut som om vi visste vad vi gjorde, med tre depåtält och 5 hojar utanför i kvällssolen.
Fredag träning
Nu var det ju fullt som vanligt och vi skulle dessutom träna första passet men våra småbröderbröder i R1000. Nu slutade det ganska bra pga att man flaggade av efter 15min och släppte ut nästa gäng på banan. Jag körde utan laptimer för jag ville bara känna på banan försöka hitta någon form av ideal spår runt. På baksidan går det duktigt fort. Jag ligger och ger allt jag vågar och folk kör fortfarande om i skrämmande hastigheter. Nåja jag tyckte det gick hyfsat i alla fall. Det släppte lite men inga större incidenter.
Nästa pass var vi själva och nu hade jag kopplat på laptimern. Gick ut och körde allt jag hade. 53,6 stod svart på vitt på displayen. Inte så nedranns dåligt tänkte jag
. Dock hade det sladdat rejält runt. Jag hade ”tappat” hojen två gånger över knäppan i lång högern efter den nybyggda shikanen. Kroppen skrek att den inte vill vara med om detta. Jag var ganska trött efter 20 min träning! Då kommer Pelle Brant förbi och berättar att den tiden nog kommer att sätta mig i bakre leden i B-finalen! 
Nu började huvet gå runt, jag kunde inte hitta ett enda ställe jag kunde åka fortare. Visst min Akilles’ häl var ju inbromsningen till Shikanen. Där ev kunde jag ju hitta en halv sekund men 3 glöm det.
Lördag kval
Jag bestämde mig på fredag kväll att sätta på nya sulor. Kvalar jag inte bra är det ju skit samma om jag har nya däck i finalen. Hade också skruvat lite på min fjädring.
Hojen uppförde sig nu bra. Vi var överens (Subban och jag) att nu blir det åka av. Tog i för kung och fosterland jag misshandlade verkligen hojen runt, bröt och slet för att kapa. Självklart funkade inte laptimern heller så jag hade inte den blekaste om det gick fort eller inte. Går in efter en 8-10 varv. Där står Fredrik Bengtsson och säjer att jag ligger på 51 tider. Å satan det går alltså att åka fortare. Ut igen men orken är redan slut så jag försöker att åka endå för att få bantid. 51,46 blev det och jag låg på en 16 plats i min grupp. Nu började det hända saker. Det finns mer tid att hämta helt plötsligt så såg jag vart jag kunde åka lite fortare
.
Andra kvalet var jag taggad. Ger gas tidigare i kurvorna pressar helt enkelt mer överallt, bromsar fortfarande tidigt in i shikanen men senare än första kvalet. Provar lite nya växlar vilket bla resulterar i bakhjuls släpp på 5:ans växel ut på start och mål
. Då var jag riktigt rädd och roppade MAMMA!!! Jag körde också på ett hjul in i shikanen. Fyra bakhjulstuts på hundra meter sen var det bara att tvinga ner Hondan i shikanen 
.LOTTAK hävdar med bestämdhet att det såg livsfarligt ut och att jag skulle sluta upp med sådana dumheter 
När jag går av är jag helt slut, axeln värker. Kroppen har fått sitt. Det gör helt enkelt ont. I med piller i kroppen och får reda på att jag kör 50.8. Detta blir A-final över min förväntning alltså.
Söndag Race
Warm upp
Allt känns fel hojen sladdar jag får inget flyt på 4 varvet har fotpinnen gängat upp sig och mitt i vänster i Shikanen så tappar foten fästet. Jag far rakt mot sanden men lyckas reda ut det hela. In i depå skruvar fast fotpinnen och går ut igen men får inget flyt.
Starten
Startar i näst sista led. Enligt tiderna på minna kollegor så kommer det här att gå undan. Upp på min plats, Focus på lampan. Rätt varv i motorn. Den släcks missar lite men är i väg bra. 31 hojar rusar mot en Höger böj som är så skarp att man nog kan skära smör med den. Jag vet att min enda schans är att bromsa sent och trycka mig genom fältet i shikanen. Bromsar sent, det är folk överallt
. Tar innern pressar mig mot vänster kant. Totalt kaos råder, ger på ut och tänker ”jag lever, jag lever” tog säkerligen 10 hojar i shikanen. Ut runt lång högern som suger musten ur en när det bankar skarp uppåt. Över knäppan ner i vänstern växlar och ger fullt. Bakhjulet går ut i sladd. Hojen vobblar som en Abborre på land. Trycker ner hojen i högern. Släpper lite på gasen till snabb högern. Ger gas tidigt, nu går det med livet som insats, växlar igen i den svaga vänstern hojen går på hjulet över knäppan. Styr fladder när det slår ner igen. Tar lite för mycket höjd och någon passerar på innern går snappt in mot kanten för att blocka ev andra som vill ta samma väg förbi mig. Driver ut mot kurbsen. Ger stumt och tar sista höger knicken ut på start och mål rakan. Bromsar för tidigt någon går förbi. Sen fortsätter det så ett par varv. På 4-6 varvet bromsar jag tok tidigt och 4-5 hojar kör om inte bromsar om utan kör om .
Någon stans där tappar jag tron på det här loppet. Kroppen är redan slut vänster arm är slut och det är 19-20 varv kvar. Jag försöker använda kroppen så mycket jag kan. Men hoj efter kör om i inbromsningen till shikanen. Jag orkar inte köra ikapp dom som går om mig.
När jag ser att det är 3 varv kvar gråter jag nästan när jag försöker tvinga Hondan att svänga i vänstern efter snabb högern. Jag ligger över tanken allt tryck på fotpinnen hojen svänger sakta man får helt enkelt börja slå av. När jag ser målflagg och släpper av känner jag hur ont jag har i axeln. Glider runt men kan knappt hälsa på funktionärerna.
Just det placeringen 26 plats av 31 startande låter bättre än näst sist…
Summa summarum
Jag är nöjd med kvalet. Jag körde riktigt bra då. A-finalen var inte mycket att göra åt. Jag hade för få varv på hojen, nyckelbenet ställer till det för mig när jag ska åka länge. När jag kvalar var jag inte störd av det. Jag åkte igenkligen helt enkelt för sakta. Starten var bra men det var nog det ända också. Så ett bra kval och ett kasst race för min del. Nu väntar Sm på Sveistad och hemma bana. Hoppas att jag fått upp lite styrka i vänster arm till dess annars blir det nog samma resa
Björn E r600 no :4
2005-05-30
Dagen efter. Det är stelt, det gör ont i nyckelbenet och den där känslan av att ha gjort något bra vill inte riktigt infinna sig. Det är inte som det brukar vara denna morgon, det har inte gått som jag velat.
SM/SO på Falkenbergs motorbana.
Tja vad ska man säga förutsättningarna kunde ju ha varit bättre. Jag har pga minna vurpor inte kunnat träna. Jag hade bara lagt ca 30 varv med hojen innan Falken skulle köras. Dessa gick i makligt tempo på Sveistad. Nu skulle det i alla fall tävlas för första gången i år. Som vanligt var det knök fullt i R600. Arrangörerna hade fått slå ihop två andra klasser för att 20-30 man inte skulle bli utkvalade. Det skulle bli en A och en B-final. Jag har ju aldrig varit på Falken förut så jag siktade helt enkelt på B-finalen. Peter Medin som jag nu mera har börjat
samåka med plockades upp kl 1330. Vi packade bussen plus släp. När vi åkte ett par mil insåg jag att jag glömt min madras men det skulle fixa sig endå. Väl nere på banan packades det upp med 3 andra hojar (Pter Strandelin Kobbe och Peppe) så det såg nästa ut som om vi visste vad vi gjorde, med tre depåtält och 5 hojar utanför i kvällssolen.
Fredag träning
Nu var det ju fullt som vanligt och vi skulle dessutom träna första passet men våra småbröderbröder i R1000. Nu slutade det ganska bra pga att man flaggade av efter 15min och släppte ut nästa gäng på banan. Jag körde utan laptimer för jag ville bara känna på banan försöka hitta någon form av ideal spår runt. På baksidan går det duktigt fort. Jag ligger och ger allt jag vågar och folk kör fortfarande om i skrämmande hastigheter. Nåja jag tyckte det gick hyfsat i alla fall. Det släppte lite men inga större incidenter.
Nästa pass var vi själva och nu hade jag kopplat på laptimern. Gick ut och körde allt jag hade. 53,6 stod svart på vitt på displayen. Inte så nedranns dåligt tänkte jag
. Dock hade det sladdat rejält runt. Jag hade ”tappat” hojen två gånger över knäppan i lång högern efter den nybyggda shikanen. Kroppen skrek att den inte vill vara med om detta. Jag var ganska trött efter 20 min träning! Då kommer Pelle Brant förbi och berättar att den tiden nog kommer att sätta mig i bakre leden i B-finalen! Nu började huvet gå runt, jag kunde inte hitta ett enda ställe jag kunde åka fortare. Visst min Akilles’ häl var ju inbromsningen till Shikanen. Där ev kunde jag ju hitta en halv sekund men 3 glöm det. Lördag kval
Jag bestämde mig på fredag kväll att sätta på nya sulor. Kvalar jag inte bra är det ju skit samma om jag har nya däck i finalen. Hade också skruvat lite på min fjädring.
Hojen uppförde sig nu bra. Vi var överens (Subban och jag) att nu blir det åka av. Tog i för kung och fosterland jag misshandlade verkligen hojen runt, bröt och slet för att kapa. Självklart funkade inte laptimern heller så jag hade inte den blekaste om det gick fort eller inte. Går in efter en 8-10 varv. Där står Fredrik Bengtsson och säjer att jag ligger på 51 tider. Å satan det går alltså att åka fortare. Ut igen men orken är redan slut så jag försöker att åka endå för att få bantid. 51,46 blev det och jag låg på en 16 plats i min grupp. Nu började det hända saker. Det finns mer tid att hämta helt plötsligt så såg jag vart jag kunde åka lite fortare
.Andra kvalet var jag taggad. Ger gas tidigare i kurvorna pressar helt enkelt mer överallt, bromsar fortfarande tidigt in i shikanen men senare än första kvalet. Provar lite nya växlar vilket bla resulterar i bakhjuls släpp på 5:ans växel ut på start och mål
. Då var jag riktigt rädd och roppade MAMMA!!! Jag körde också på ett hjul in i shikanen. Fyra bakhjulstuts på hundra meter sen var det bara att tvinga ner Hondan i shikanen .LOTTAK hävdar med bestämdhet att det såg livsfarligt ut och att jag skulle sluta upp med sådana dumheter När jag går av är jag helt slut, axeln värker. Kroppen har fått sitt. Det gör helt enkelt ont. I med piller i kroppen och får reda på att jag kör 50.8. Detta blir A-final över min förväntning alltså.
Söndag Race
Warm upp
Allt känns fel hojen sladdar jag får inget flyt på 4 varvet har fotpinnen gängat upp sig och mitt i vänster i Shikanen så tappar foten fästet. Jag far rakt mot sanden men lyckas reda ut det hela. In i depå skruvar fast fotpinnen och går ut igen men får inget flyt.
Starten
Startar i näst sista led. Enligt tiderna på minna kollegor så kommer det här att gå undan. Upp på min plats, Focus på lampan. Rätt varv i motorn. Den släcks missar lite men är i väg bra. 31 hojar rusar mot en Höger böj som är så skarp att man nog kan skära smör med den. Jag vet att min enda schans är att bromsa sent och trycka mig genom fältet i shikanen. Bromsar sent, det är folk överallt
. Tar innern pressar mig mot vänster kant. Totalt kaos råder, ger på ut och tänker ”jag lever, jag lever” tog säkerligen 10 hojar i shikanen. Ut runt lång högern som suger musten ur en när det bankar skarp uppåt. Över knäppan ner i vänstern växlar och ger fullt. Bakhjulet går ut i sladd. Hojen vobblar som en Abborre på land. Trycker ner hojen i högern. Släpper lite på gasen till snabb högern. Ger gas tidigt, nu går det med livet som insats, växlar igen i den svaga vänstern hojen går på hjulet över knäppan. Styr fladder när det slår ner igen. Tar lite för mycket höjd och någon passerar på innern går snappt in mot kanten för att blocka ev andra som vill ta samma väg förbi mig. Driver ut mot kurbsen. Ger stumt och tar sista höger knicken ut på start och mål rakan. Bromsar för tidigt någon går förbi. Sen fortsätter det så ett par varv. På 4-6 varvet bromsar jag tok tidigt och 4-5 hojar kör om inte bromsar om utan kör om .Någon stans där tappar jag tron på det här loppet. Kroppen är redan slut vänster arm är slut och det är 19-20 varv kvar. Jag försöker använda kroppen så mycket jag kan. Men hoj efter kör om i inbromsningen till shikanen. Jag orkar inte köra ikapp dom som går om mig.
När jag ser att det är 3 varv kvar gråter jag nästan när jag försöker tvinga Hondan att svänga i vänstern efter snabb högern. Jag ligger över tanken allt tryck på fotpinnen hojen svänger sakta man får helt enkelt börja slå av. När jag ser målflagg och släpper av känner jag hur ont jag har i axeln. Glider runt men kan knappt hälsa på funktionärerna.
Just det placeringen 26 plats av 31 startande låter bättre än näst sist…
Summa summarum
Jag är nöjd med kvalet. Jag körde riktigt bra då. A-finalen var inte mycket att göra åt. Jag hade för få varv på hojen, nyckelbenet ställer till det för mig när jag ska åka länge. När jag kvalar var jag inte störd av det. Jag åkte igenkligen helt enkelt för sakta. Starten var bra men det var nog det ända också. Så ett bra kval och ett kasst race för min del. Nu väntar Sm på Sveistad och hemma bana. Hoppas att jag fått upp lite styrka i vänster arm till dess annars blir det nog samma resa
Björn E r600 no :4
Last edited:
