Vad man ska komma ihåg är att arbetstider, lao (lagen om anställningsskydd), arbetsmiljökrav osv. styrs av lagar och är ingenting respektive fackförening styr. Dock har de Jurister som kan hjälpa en om arbetsgivaren inte följer dessa. Det som fackförbunden i praktiken förhandlar/avtalar är minimilöner enligt kollektivavtal och givetvis årsvisa löneförhandlingar samt diverse lokala förmåner/tillägg. Lagarna kan egentligen varken facket eller arbetsgivaren rå på.
Som nån skrev ovan att arbetsgivaren kanske sparkar folk för att han har lite jobb vissa tider är egentligen nånting facket inte kan stoppa, arbetsbrist är ett giltigt skäl för uppsägning och nyttjas flitigt inom många branscher där beläggningen är ojämn över året.
Jag tycker att fackförbund/lo på ett sätt gör en välgärning i det att dom "underhåller" de lagar som finns kring anställningar. Är nog så att de kanske kan luckras upp lite i smyg om ingen håller ögonen på en. Men det stora problemet är hur grymt mycket fackföreningarna sväller ut och ska helt plötsligt blanda sig i precis varenda liten sak som försigår på företagen. Man måste ju komma ihåg att de förtroendevalda inte är några experter på allt som många (jag säger inte alla) tror sig vara då de fått ett förtroendeuppdrag.
Mitt stora missnöje med facket rotar sig helt i egna erfarenheter av de förbund jag varit medlem i. Jag började min karriär i ett företag inom sågverksindustrin och blev där medlem i ett fackförbund. Jag intresserade mig för detta och gick några av förbundet anordnade kurser. Det som förvånade mig stort var hur insnöade de heltidsanställda förtroendemännen var, det var som om man var kvar i Ådalen -31! Jag diskuterade friskt med dessa personer och det jag framförallt var oense med dom om var deras sätt att dela in folk i kategorier då det gällde lön. En person på vi säger tjänst A skulle inte ha mer lön än nån annan på samma tjänst hur än jävla duktig, ambitiös och ansvarstagande han än var medan en person på tjänst B skulle ha högre lön oavsett hur jävla slö och ointresserad han var! Jag tyckte att det var rena j-vla kommunisttänkandet!

Jag blev tydligen till slut iaf ansedd som en obstinat jäkel och vart aldrig tillfrågad för nåt förtroendeuppdrag trots att intresset som vanligt var svalt för dessa!
Jag bytte för några år sen jobb och därmed fackförbund. Det som direkt slog mig på det nya arbetet var hur grymt engagerade de förtroendevalda var på den arbetsplatsen och hur grymt många dom var och hur mycket tid detta tog från det dagliga arbetet. Dom skrek högröstat och skickade runt mail och skrivelser för varenda liten grej som hände i företaget. Allt detta skedde trots att jag aldrig tidigare varit på en arbetsplats där de anställda har det så fruktansvärt bra!! Nästa sak som slog mig var att så fort jag ville utvecklas och ge mig på nya arbetsuppgifter (beredskap tex.) Var det tvärstopp från facket som krävde förhandlingar och grejer trots att de övriga anställda var positivt inställda!? Jag var från början bara visstidsanställd och när den anställningen efter ett antal förlängningar som jag själv "förhandlade" fram med chefen (fackets intresse för min framtid var ganska svalt milt utryckt) fick jag en nytillsatt tjänst på "tjänstemannanivå" vilket jag var väldigt glad för. Vad händer!? Jo ett av fackförbunden på arbetsplatsen (dock inte det jag var medlem i) överklagar tillsättandet då inte arbetsledningen annonserat ut den i förväg, iofs tycker jag att det är helt rätt att tjänsterna ska annonseras ut. Men på en arbetsplats där egentligen ingen tillsvidareabställning har tillsats de senaste 20 åren (behöver inte nämna att åldersstrukturen är katastrofal) borde facken vara överlyckliga att en ung person får komma in!?
Jag fortsätter dock vara med i samma förbund som innan och hamnar vid ett tillfälle på ett möte som en i fackets lokala styrelse håller i. Det var ju det vanliga gnället om hur hemsk arbetsgivaren är osv. men helt plötsligt säger karln nånting om hur jävla onödiga
alla tjänstemän i företaget är, dom sitter ju bara på arslet och slickar frimärken hela dagarna. Visst jag håller med om att det finns lite väl många tjänstemän högre upp i företaget men hur fan kan en facklig representant som själv sitter i stort sett på heltid på kontor på ej debiterbar tid (betald av företaget) och sysslar med diverse fackliga grejer säga att jag som då iaf med råge drar in mina egna omkostnader till förtaget är onödig......
Efter det var måttet rågat för mig och jag har gått ur facket, är dock med i A-kassan. Har av detta enbart dragit fördelar genom att kunna förhandla min egen lön och fått betydligt bättre kontakt med chefer osv.
Nu låter det som om jag är en besvärlig jävel men jag kan faktiskt utan att ljuga påstå att jag är uppskattad bland mina arbetskamrater inom alla nivåer i företaget!
Det vart långt om nu nån orkade läsa allt. Ville bara få fram att inte är negativt inställd utan anledning utan faktiskt försökt vara med och påverka föbunden men bara mötts av verklighetsfrämmande fossiler (oftast med politiska sympatier längre åt vänster än vad som är hälsosamt) som framförallt sysslar med vad dom gör för att förverkliga sig själv och få vara lite "pamp". Medlemmarna har dom glömt bort totalt iaf!