Pilsner
Lägger mig gärna ner...
Varning! Följande berättelse är lång, läs på egen risk!
På söndagen (15/8) var det då dags att testa Fazern ordentligt för första gången.
Fazern hade nu gått 208 mil och fått ett nytt Michelin fram (Metzelerdäcket som satt där från början var mög, gick inte att göra stoppies med –det bara kasade). Jag tänkte köra Häckebergarundan om jag kom ihåg den ändan vägen till Sjöborakan.
Ut på E65:an, känslan av att ha racestället på sig för första gången i år var berusande –det sitter som ett andra skinn, nästan som att köra naken, fast ändå inte. Av mot Oxie, höger mot Skabersjö. Tar det lugnt eftersom hojen inte är riktigt varm ännu. I Skabersjö står det en tant som glor surt och börjar gå ut i vägen liksom för att stoppa mig. Tänker att hon nog är irriterad på alla hojar som dundrar igenom deras idylliska lilla by i motorvägshastigeter.
L´aventure commence, tänker jag när jag tar av mot Bokskogen, nu ska det jävlar bli åka av!
Kurvorna flyter på som de ska, men det är ju sören vad långsamt det går! Jag kör ryckigt och osäkert, bromsar flera gånger innan varje kurva och tittar för nära mig hela tiden.
Tar av mot Hyby, vägen är skumpig som fan här och jag jämför med sist jag körde här med TRX:en och konstaterar att Fazern fungerar mycket bättre här (-kalas, jag har köpt en offroadare!). vänster efter Pudehåla ner mot Klågerup, höger mot Assartorp. Klarar TRXkurvan OK och börjar få upp tempot lite. Fegar i Vissmarlövbacken men tänker att jag tar igen det i de vida kurvorna innan golfklubben vilket jag också gör. Märker att Fazern har grymt mycket mer kraft än TRX:en.
När jag kommer till en av mina favoritkurvor ser jag hö! Hela j**la vägen är täckt av hö och en skördetröska trumlar på ute på åkern. Fan!
Tar det lugnt genom Hässleberga och ökar tempot när jag tar av mot Häckeberga naturreservat. Hoojaa vad det går! Får till kurvorna riktigt bra! Bankörningen har gjort mig nästan helt orädd för att köra fort. Vet inte riktigt om det är bra eller dåligt.
-Varning för smal och krokig väg säger skylten. Vem? Jag? Ha! Jag saftar på som jag brukar och håller på att missa vägen som går till Rockarp (vet inte riktigt om jag bestämt mig för just den vägen då, men när jag kom dit visste jag nog). Panikbroms med sedvanlig bakhjulsstuds och upptäcker sedan att ett sporthojsgäng tar en paus precis i korningen. Pinigt! .-Ja, ja –de vet inte vem jag är och jag lär inte stöta på dem igen (hoppas jag), så jag örlar på igen.
Genom Häckeberga och ut på slätterna. Har börjat fundera på varför det går som det går..
Tar av mot Rockarp och rockar loss rejält! Två eller tre kurvor in upphör vägen gå åt det håll jag tyckte att den skulle gå. Satan i gatan, nu kraschar jag! Lyckas få ner hastigheten så jag kan svänga och gör just det. Kommer över på mötande i en skymd kurva och bannar mig för det! Jag överraskas över hur lite rädsla jag känner –det kan inte vara bra..
Full gas, över backarna med lite sexigt framhjulslyft. Känns bra, sedan ett hopp! Vad i helsifyr!?! Ett hopp till sedan slår jag av lite och hinner precis i mitt förvirrade tillstånd se 90 gradaren och bromsar som en tomte vid en glöggstuga innan jag lotsar 208 kg Yamaha genom kurvan. Två glidarnissar som rastar tittar på mig som om jag vore ett UFO (de måste hört däcken vid landningarna).
Tar det halvisigt resten av sträckan mot 102:an (tror jag den heter) och kommer på vad jag gör för fel. Jag kör fortfarande TRX!
Efter en given kurva smaskar jag på för fullt som vanligt och bromsar ungefär där jag brukar. Skillnaden är att det går hujäda mycket fortare med Fazern än med TRX:en! Alltså måste jag tänka snabbare och längre fram och bromsa annorlunda.
Med detta i åtanke går resten av rundan mycket bättre, jag fick riktigt flyt i körningen och lyckades till och med klara backen där jag hoppade med TRX:en utan att hoppa den här gången.
Sövde, Skumparp, sedan Sjöborakan och över Everlöv och Dörröd på vägen hem. Genom Häckeberga för att sedan backtracka hem (fast via Klågerup och Bara).
Hemma vid garaget skuttar jag omkring efter jag parkerat hojen och småjublar iförd skinnställ!
Jag har:
1. överlevt
2. inte vurpat
3. blivit av med skamkanten bak
4. fått känsla på gasrullen
5. lärt mig Fazern
6. haft jäkligt roligt
12,6 mil på en timme och fjorton minuter ger 110 km/t –inte illa pinkat för att inte kört fort på ett år! (tycker jag i alla fall)
yours ruefully pilsner
På söndagen (15/8) var det då dags att testa Fazern ordentligt för första gången.
Fazern hade nu gått 208 mil och fått ett nytt Michelin fram (Metzelerdäcket som satt där från början var mög, gick inte att göra stoppies med –det bara kasade). Jag tänkte köra Häckebergarundan om jag kom ihåg den ändan vägen till Sjöborakan.
Ut på E65:an, känslan av att ha racestället på sig för första gången i år var berusande –det sitter som ett andra skinn, nästan som att köra naken, fast ändå inte. Av mot Oxie, höger mot Skabersjö. Tar det lugnt eftersom hojen inte är riktigt varm ännu. I Skabersjö står det en tant som glor surt och börjar gå ut i vägen liksom för att stoppa mig. Tänker att hon nog är irriterad på alla hojar som dundrar igenom deras idylliska lilla by i motorvägshastigeter.
L´aventure commence, tänker jag när jag tar av mot Bokskogen, nu ska det jävlar bli åka av!
Kurvorna flyter på som de ska, men det är ju sören vad långsamt det går! Jag kör ryckigt och osäkert, bromsar flera gånger innan varje kurva och tittar för nära mig hela tiden.
Tar av mot Hyby, vägen är skumpig som fan här och jag jämför med sist jag körde här med TRX:en och konstaterar att Fazern fungerar mycket bättre här (-kalas, jag har köpt en offroadare!). vänster efter Pudehåla ner mot Klågerup, höger mot Assartorp. Klarar TRXkurvan OK och börjar få upp tempot lite. Fegar i Vissmarlövbacken men tänker att jag tar igen det i de vida kurvorna innan golfklubben vilket jag också gör. Märker att Fazern har grymt mycket mer kraft än TRX:en.
När jag kommer till en av mina favoritkurvor ser jag hö! Hela j**la vägen är täckt av hö och en skördetröska trumlar på ute på åkern. Fan!
Tar det lugnt genom Hässleberga och ökar tempot när jag tar av mot Häckeberga naturreservat. Hoojaa vad det går! Får till kurvorna riktigt bra! Bankörningen har gjort mig nästan helt orädd för att köra fort. Vet inte riktigt om det är bra eller dåligt.
-Varning för smal och krokig väg säger skylten. Vem? Jag? Ha! Jag saftar på som jag brukar och håller på att missa vägen som går till Rockarp (vet inte riktigt om jag bestämt mig för just den vägen då, men när jag kom dit visste jag nog). Panikbroms med sedvanlig bakhjulsstuds och upptäcker sedan att ett sporthojsgäng tar en paus precis i korningen. Pinigt! .-Ja, ja –de vet inte vem jag är och jag lär inte stöta på dem igen (hoppas jag), så jag örlar på igen.
Genom Häckeberga och ut på slätterna. Har börjat fundera på varför det går som det går..
Tar av mot Rockarp och rockar loss rejält! Två eller tre kurvor in upphör vägen gå åt det håll jag tyckte att den skulle gå. Satan i gatan, nu kraschar jag! Lyckas få ner hastigheten så jag kan svänga och gör just det. Kommer över på mötande i en skymd kurva och bannar mig för det! Jag överraskas över hur lite rädsla jag känner –det kan inte vara bra..
Full gas, över backarna med lite sexigt framhjulslyft. Känns bra, sedan ett hopp! Vad i helsifyr!?! Ett hopp till sedan slår jag av lite och hinner precis i mitt förvirrade tillstånd se 90 gradaren och bromsar som en tomte vid en glöggstuga innan jag lotsar 208 kg Yamaha genom kurvan. Två glidarnissar som rastar tittar på mig som om jag vore ett UFO (de måste hört däcken vid landningarna).
Tar det halvisigt resten av sträckan mot 102:an (tror jag den heter) och kommer på vad jag gör för fel. Jag kör fortfarande TRX!
Efter en given kurva smaskar jag på för fullt som vanligt och bromsar ungefär där jag brukar. Skillnaden är att det går hujäda mycket fortare med Fazern än med TRX:en! Alltså måste jag tänka snabbare och längre fram och bromsa annorlunda.
Med detta i åtanke går resten av rundan mycket bättre, jag fick riktigt flyt i körningen och lyckades till och med klara backen där jag hoppade med TRX:en utan att hoppa den här gången.
Sövde, Skumparp, sedan Sjöborakan och över Everlöv och Dörröd på vägen hem. Genom Häckeberga för att sedan backtracka hem (fast via Klågerup och Bara).
Hemma vid garaget skuttar jag omkring efter jag parkerat hojen och småjublar iförd skinnställ!
Jag har:
1. överlevt
2. inte vurpat
3. blivit av med skamkanten bak
4. fått känsla på gasrullen
5. lärt mig Fazern
6. haft jäkligt roligt
12,6 mil på en timme och fjorton minuter ger 110 km/t –inte illa pinkat för att inte kört fort på ett år! (tycker jag i alla fall)
yours ruefully pilsner
