Merovingian
Guest
Nå, jag skall förtälja en anekdot från den passerade helgen.
Det började med att jag beslutade mig för att åka ut till Tyresö där jag från början är uppväxt. Jag ville hälsa på min mor och far som bor på skilda platser, den senare ute i skogen där ens enda sällskap är grankottar och älgar.
Det är inte ofta jag åker ut dit. De kommer in till mig. Men nu var det så, jag ville åka ut dit. Och när jag stod med telefon i hand för att ringa en taxi så kom jag på tanken att jag skulle ta bussen istället, som för att göra ett komplett nostalgiskt paket, eftersom man innan körkort åkte den där bussen många gånger till och från stan.
Och så var det. Händelsevis hade jag glömt hörlurarna till mobilen hemma, så när jag klev av tunnelbanan vid Gullmars både hörde och såg jag allt vad folk far med i uppträdande, istället för den tilltänkta ljudboken jag skulle lyssnat på.
Någonting omedelbart slog mig när jag klev av, och det var att stämningen plötsligt blev bitter. Man hörde folk använda taskiga tonlägen. Man såg folk hasa fram med risig hållning och ihålig blick.
Värst blev det när jag ställde mig i kön till bussen. Folk som talade i telefon hade ingenting gott att säga om någonting. Man var trött, man hade ont i fötterna, bussen var sen och någon var dum i huvudet.
Jag klev på bussen och satt brevid en jämnårig läpphängare som bokstavligen uttryckte sig som så via telefon att "allt är fördjävligt".
Vet inte exakt hur många klagomål jag hörde den resan från olika människor, men det var verkligen allt som hördes.
Varför?!
Varför gnäller folk så förbannat?! Har de inget bättre för sig?!
Är det curlinguppväxten som slagit tillbaka nu när föräldrarna inte håller i hand längre?
Det började med att jag beslutade mig för att åka ut till Tyresö där jag från början är uppväxt. Jag ville hälsa på min mor och far som bor på skilda platser, den senare ute i skogen där ens enda sällskap är grankottar och älgar.
Det är inte ofta jag åker ut dit. De kommer in till mig. Men nu var det så, jag ville åka ut dit. Och när jag stod med telefon i hand för att ringa en taxi så kom jag på tanken att jag skulle ta bussen istället, som för att göra ett komplett nostalgiskt paket, eftersom man innan körkort åkte den där bussen många gånger till och från stan.
Och så var det. Händelsevis hade jag glömt hörlurarna till mobilen hemma, så när jag klev av tunnelbanan vid Gullmars både hörde och såg jag allt vad folk far med i uppträdande, istället för den tilltänkta ljudboken jag skulle lyssnat på.
Någonting omedelbart slog mig när jag klev av, och det var att stämningen plötsligt blev bitter. Man hörde folk använda taskiga tonlägen. Man såg folk hasa fram med risig hållning och ihålig blick.
Värst blev det när jag ställde mig i kön till bussen. Folk som talade i telefon hade ingenting gott att säga om någonting. Man var trött, man hade ont i fötterna, bussen var sen och någon var dum i huvudet.
Jag klev på bussen och satt brevid en jämnårig läpphängare som bokstavligen uttryckte sig som så via telefon att "allt är fördjävligt".
Vet inte exakt hur många klagomål jag hörde den resan från olika människor, men det var verkligen allt som hördes.
Varför?!
Varför gnäller folk så förbannat?! Har de inget bättre för sig?!
Är det curlinguppväxten som slagit tillbaka nu när föräldrarna inte håller i hand längre?
Last edited:
~30
