Don Quixote
Nordic BoTT 2010
Jag fyller på ÖlBjörns och Mossbergs lyckorusrapporter med en till i glädjens tecken.
Åter problem med transporten till banorna fick jag denna gång Spyan att ställa upp. En mycket välpackad polo (citat "skulle inte fått plats en liter mjölk ens om man hällde in den") lämnade Stora Höga på torsdagkvällen och 3 timmar snack (vi kom in på det här med motorcyklar faktiskt) senare var man åter i Luff-land. Snyltandet fortsatte sedan med att man tog sig en plats i Mad Moose tält och bäddade sig en säng i densammes husvagn.
Solen sken och fåglarna... ?? Neh, för en stund på fredag morgon trodde vi att SMHI hade gissat kriminellt fel. Himlen var becksvart och molnen var i highsiderhöjd. Superbike gick ut och körde upp torrspår på den daggblöta banan. O sen var det vi. Yamahan hade som bekant fått sig en ordentlig genomgång efter smyghaveriet på Sviestad och den lät osedvanligt rapp denna morgon.
Man har faktiskt börjat få lite koll på det här med att köra hoj. Då det tidigare i år krävdes flera pass innan det kändes hyffsat började det flyta på efter bara några varv. Dom tidigare så omöjliga 12-orna dök upp på laptimern med en glädjande frekvens. Men den ville banne mig inte stanna på en 11 hur hårt jag än försökte. 1.12,04 blev det som bäst och andra passet gav samma utdelning. Men solen hade iaf kommit fram.
Sen skulle jag hämta mina fabriksnya däck och få ordning på allt inför lördagens viktiga kval. "Nä, vi har inte fått några däck" blev det av det. Den lite knepiga frågan vad jag skulle köra kval och rejs på lämnades till mig själv att besvara. Nåväl, efter en bra stunds hetsjakt i depån betalade jag motvilligt en ganska liten summa pengar för ett par nya Bridgestone BT-002. Verkade inte vara någon annan än mig som tänkte köra på Bridgestone i hela depån och jag undrade för mig själv om det kanske fanns en anledning till det.
Farhågorna visade sig vara obefogade. Två kurvor in i lördagens första kval hade jag fullt förtroende för däcken och började ladda på. La några varv och gick in i depån för vätska och vila. Anneli kom med det glädjande beskedet att den första 11an var avklarad, om än löjligt hög (11,97). På't igen o fortare gick det. 1.11,2!!! Weee
Hade som Webesmål att köra 1.12,99 i år så låga 11or hade man inte ens drömt om. I vanlig ordning körde Packalén, Spyan, Mats m.fl ännu lite fortare så man fick trots allt inte glädjen att känna att man var riktigt ikapp de snabbaste. Mats 1.09-tid är helt sjukt bra och första 9an i Rookie-sammanhang.
Lurade på att gå på ölet ganska hårt på kvällen men sansade mig och läskade lite diskret på en folkis samtidigt som den nu obligatoriska depåmingelrundan klarades av. Många hade kört bra och var glada och Jorpes fortsatte sitt mantra "det går inte köra fortare på min hoj" som han nu har upprepat så många gånger att t.o.m vi andra börjar tro på det. Dags för materialbyte där!
Söndagen bjöd även den på strålande väder och warm-up:en var skoj. Stack ut några varv bara för att mjuka upp och flera 12or kom utan ansträngning.
Bridgestonedäcken var kalasbra men mjuka som suddgummi samt blev överhettade efter 8-9 varv så planen att köra rejset på dessa fick läggas ned. Köpte ett Pirelliframslicks av Sköld och ett Rennsportbak av Adrian (många man är skyldig pengar nu!) och fick oväntat klart allt inför rejset med över en timme till godo. Sista timmen var bara ångest och kräkreflexer.
Stod redo att åka ut då Spyan brevid stämmer upp i "Ekorr´r satt i granen". Skrålade med en vers och det tog bort dom värsta nerverna. Hade bra utgångsläge från 7e startplats och kom iväg hyffsat. Var 6a genom första böj och från paniken och stressen under första varvet är minnet suddigt. på andra varvet highsidar olyckligt den stora talangen Jimmy Wyren i ejes och blir därpå som salt i såren påkörd varav två förare är ute ur matchen. Loppet rödflaggas och vi befann oss alla snart i depån och väntade på besked.
Ullis och Anders var fantastisk hjälpsamma och servade snabbt med vatten, depåstöd, däckvärmare och soppa. Till min glädje beslutade ledningen att starta om men bara köra 16 varv. Efter en lång väntan var det dags igen. Kom iväg som 6a och hängde på Ploppen. Kände att jag hade lite mer att ge men tog mig inte om samtidigt som jag såg en klunga på fyra man (Packalen, Spyan, Mats och den galne dalmasen Benny) dra ifrån. Lyckades till sist, efter några varv få till depåsvängen för första gången någonsin och bromsade därefter med uppspärrade ögon och skräck i blicken förbi Ploppen. Gav allt jag hade för att försöka rycka till mig en lucka. Såg snart därefter Benny promenera i sanden vid depåböjen och hans hoj liggandes på insidan (!!). Tavlan bekräftade att jag nu låg fyra. Gööööött!! Några händelserika varv senare var jag som vanligt duktigt trött men kände ändå att det nog gick ganska fort. Såg för första gången på länge en hoj framför mig som jag först trodde var en varvning men jag tog bara in lite grann per varv. Klart förvånad siktar jag i ejes en 1a på bakkutsen. Det var Packalen och en pallplats! Hittade genast nya krafter och laddade j_vlar men insåg ganska snart att han var alltför långt före och när jag för första gången vände mig om och bekräftade att jag inte hade någon bakom mig beslutades att ro iland 4e-platsen!
Riktigt rackarns nöjd med det även om en buckla hade suttit som en keps!
Nästa överraskning var varvtiden. Något av varven hade gått på 1.10,4
Kunde inte ha önskat något bättre av den här helgen och det var det sista som behövdes för att ta beslutet att klassa upp inför nästa år. Stora planer har redan smidits och det lär bli STD600.
En stor
till Penguin som gjorde Rosinante rättvisa och rattade runt henne snabbare än vad jag mäktat med. Han måste börja rejsa på riktigt nästa år! 
Tack alla som åter gjorde en rejshelg till en kalasskoj tillställning. En avrundning på Falken till helgen så är det bara att krypa in i 8 månaders vinterdepression och vänta på bättre tider!
Aye...
Åter problem med transporten till banorna fick jag denna gång Spyan att ställa upp. En mycket välpackad polo (citat "skulle inte fått plats en liter mjölk ens om man hällde in den") lämnade Stora Höga på torsdagkvällen och 3 timmar snack (vi kom in på det här med motorcyklar faktiskt) senare var man åter i Luff-land. Snyltandet fortsatte sedan med att man tog sig en plats i Mad Moose tält och bäddade sig en säng i densammes husvagn.
Solen sken och fåglarna... ?? Neh, för en stund på fredag morgon trodde vi att SMHI hade gissat kriminellt fel. Himlen var becksvart och molnen var i highsiderhöjd. Superbike gick ut och körde upp torrspår på den daggblöta banan. O sen var det vi. Yamahan hade som bekant fått sig en ordentlig genomgång efter smyghaveriet på Sviestad och den lät osedvanligt rapp denna morgon.
Man har faktiskt börjat få lite koll på det här med att köra hoj. Då det tidigare i år krävdes flera pass innan det kändes hyffsat började det flyta på efter bara några varv. Dom tidigare så omöjliga 12-orna dök upp på laptimern med en glädjande frekvens. Men den ville banne mig inte stanna på en 11 hur hårt jag än försökte. 1.12,04 blev det som bäst och andra passet gav samma utdelning. Men solen hade iaf kommit fram.
Sen skulle jag hämta mina fabriksnya däck och få ordning på allt inför lördagens viktiga kval. "Nä, vi har inte fått några däck" blev det av det. Den lite knepiga frågan vad jag skulle köra kval och rejs på lämnades till mig själv att besvara. Nåväl, efter en bra stunds hetsjakt i depån betalade jag motvilligt en ganska liten summa pengar för ett par nya Bridgestone BT-002. Verkade inte vara någon annan än mig som tänkte köra på Bridgestone i hela depån och jag undrade för mig själv om det kanske fanns en anledning till det.
Farhågorna visade sig vara obefogade. Två kurvor in i lördagens första kval hade jag fullt förtroende för däcken och började ladda på. La några varv och gick in i depån för vätska och vila. Anneli kom med det glädjande beskedet att den första 11an var avklarad, om än löjligt hög (11,97). På't igen o fortare gick det. 1.11,2!!! Weee
Hade som Webesmål att köra 1.12,99 i år så låga 11or hade man inte ens drömt om. I vanlig ordning körde Packalén, Spyan, Mats m.fl ännu lite fortare så man fick trots allt inte glädjen att känna att man var riktigt ikapp de snabbaste. Mats 1.09-tid är helt sjukt bra och första 9an i Rookie-sammanhang.Lurade på att gå på ölet ganska hårt på kvällen men sansade mig och läskade lite diskret på en folkis samtidigt som den nu obligatoriska depåmingelrundan klarades av. Många hade kört bra och var glada och Jorpes fortsatte sitt mantra "det går inte köra fortare på min hoj" som han nu har upprepat så många gånger att t.o.m vi andra börjar tro på det. Dags för materialbyte där!
Söndagen bjöd även den på strålande väder och warm-up:en var skoj. Stack ut några varv bara för att mjuka upp och flera 12or kom utan ansträngning.
Bridgestonedäcken var kalasbra men mjuka som suddgummi samt blev överhettade efter 8-9 varv så planen att köra rejset på dessa fick läggas ned. Köpte ett Pirelliframslicks av Sköld och ett Rennsportbak av Adrian (många man är skyldig pengar nu!) och fick oväntat klart allt inför rejset med över en timme till godo. Sista timmen var bara ångest och kräkreflexer.
Stod redo att åka ut då Spyan brevid stämmer upp i "Ekorr´r satt i granen". Skrålade med en vers och det tog bort dom värsta nerverna. Hade bra utgångsläge från 7e startplats och kom iväg hyffsat. Var 6a genom första böj och från paniken och stressen under första varvet är minnet suddigt. på andra varvet highsidar olyckligt den stora talangen Jimmy Wyren i ejes och blir därpå som salt i såren påkörd varav två förare är ute ur matchen. Loppet rödflaggas och vi befann oss alla snart i depån och väntade på besked.
Ullis och Anders var fantastisk hjälpsamma och servade snabbt med vatten, depåstöd, däckvärmare och soppa. Till min glädje beslutade ledningen att starta om men bara köra 16 varv. Efter en lång väntan var det dags igen. Kom iväg som 6a och hängde på Ploppen. Kände att jag hade lite mer att ge men tog mig inte om samtidigt som jag såg en klunga på fyra man (Packalen, Spyan, Mats och den galne dalmasen Benny) dra ifrån. Lyckades till sist, efter några varv få till depåsvängen för första gången någonsin och bromsade därefter med uppspärrade ögon och skräck i blicken förbi Ploppen. Gav allt jag hade för att försöka rycka till mig en lucka. Såg snart därefter Benny promenera i sanden vid depåböjen och hans hoj liggandes på insidan (!!). Tavlan bekräftade att jag nu låg fyra. Gööööött!! Några händelserika varv senare var jag som vanligt duktigt trött men kände ändå att det nog gick ganska fort. Såg för första gången på länge en hoj framför mig som jag först trodde var en varvning men jag tog bara in lite grann per varv. Klart förvånad siktar jag i ejes en 1a på bakkutsen. Det var Packalen och en pallplats! Hittade genast nya krafter och laddade j_vlar men insåg ganska snart att han var alltför långt före och när jag för första gången vände mig om och bekräftade att jag inte hade någon bakom mig beslutades att ro iland 4e-platsen!
Riktigt rackarns nöjd med det även om en buckla hade suttit som en keps!
Nästa överraskning var varvtiden. Något av varven hade gått på 1.10,4
Kunde inte ha önskat något bättre av den här helgen och det var det sista som behövdes för att ta beslutet att klassa upp inför nästa år. Stora planer har redan smidits och det lär bli STD600.En stor
till Penguin som gjorde Rosinante rättvisa och rattade runt henne snabbare än vad jag mäktat med. Han måste börja rejsa på riktigt nästa år! Tack alla som åter gjorde en rejshelg till en kalasskoj tillställning. En avrundning på Falken till helgen så är det bara att krypa in i 8 månaders vinterdepression och vänta på bättre tider!
Aye...
