Markus skrev:
2559092 Verkligen,
Långtradare välte på E4:an måste vara gräsligt.
För övrigt, av mig får ni inget. Jag ska vara intakt när jag åker in i ugnen.
Sorry länken funka visst inte....
Varje dygn i David Pettersson Westlunds liv är väntan.
Och beredskap, att när som helst flygas till Göteborg, för att där få nya lungor. Och ett nytt liv.
Det är komplikationer efter akut lymfatisk leukemi som gör att David behöver nya lungor.
2002, då David sattes upp på väntelista för transplantation, sa läkarna att det kunde ta allt från timmar till år att hitta rätt storlek, eftersom David behöver ett barns lungor.
Därför väntar David fortfarande.
– Ibland känner jag mig lite bortglömd. Som när Sahlgrenska inte ringde på hela sommaren. Fast nu i höst har dom ringt.
Samtalen är för att höra hur David mår.
– Jag får ju inte ha nån stor och kraftig infektion i kroppen när rätt lungor dyker upp, det skulle bli för jobbigt för hjärtat att klara en transplantation då.
Så i den meningen är David frisk.
Davids väntan har över tid blivit mer frånvarande än närvarande; att vänta har blivit mer ett tillstånd än en reell väntan.
Sen vi träffades senast, för ett och ett halvt år sen, har David fyllt 18, och har – parallellt med nätskolan Sofia – börjat på IV-programmet, men han studerar fortfarande hemma.
Han har också ökat användningen av sin B-pap – ett slags respirator – till närmare 90 procent av dygnet, och har intensifierat sina kortisonbehandlingar.
Men, som vanligt är David leende och vänlig, och svarar med inlevelse på alla mina frågor fast han redan fått dem ett otal gånger, även i tv.
Sedan jag ringde David och frågade om jag fick göra en ny intervju med honom har en ny fråga aktualiserats, och jag frågar om han har en bra dag. En sån dag då det är möjligt att prata om döden.
Jag tänker på den unga kvinna, som liksom David väntade på lungor, och som gick bort i veckan.
David säger att han har en bra dag och jag frågar hur hennes död påverkar hans tankar och vardag.
– Vi hade olika sjukdomar, säger David och förklarar att det är lättare att hålla tankarna på döden borta då.
– Det måste man, annars skulle man inte orka, eller vilja göra en massa saker.
Som att åka ner på stan. Spela dataspel. Se på film. Hockey. Träffa sina största supportrar efter familjen, Brynäs. Ställa upp för intervjuer (nästa vecka för Allers). Plugga. Åka ut i bilen med Micke, som är Davids personlige assistent. Rasta cockern Alice – Davids hund om dagarna, och mammas om kvällarna. Stretcha och töja. Allt sånt som håller honom i gång – och de mörka tankarna på avstånd.
– Man klarar sig bättre då. Samtidigt vet jag att jag inte kommer att klara mig om jag får vänta på transplantation för länge.
Solen lyser in genom kökspersiennerna, och brittsommaren dröjer sig generöst kvar fast det snart är november. Vilket är bra, för är hösten regnig och kall brukar Davids psyke och hälsa brytas ner ganska fort. Och skulle han få en rejäl förkylning just den här årstiden och den pågår i månader förlorar han än mer motståndskraft.
– Men tack vare den heta sommaren, och att jag inte haft några infektioner, är jag mycket starkare mentalt i år än vid den här tiden förra året. Så det ska nog gå bra i vinter.