Ditt bästa raceminne 2004

[Nyteknik]

Vilket var ditt bästa raceminne under säsongen 2004?

Mitt var på mitt andra race på Gelleråsen när jag efter några trevande 1:15-varv började köra 1:14 (och en 1:13) och mot racets sista tredjedel plötsligt såg Patrik Fredriksson ut ur Ejes när jag kom ut ur Esset. Han är A-förare och hade på den föregående tävlingen på Sviestad varit 3 sekunder snabbare än mig (0:56 mot mina 0:59) - alltså blev jag både förvånad och triggad när jag anade chansen att köra i mål före honom. Jag bestämde mig för att försöka öka takten ett snäpp - och det verkade fungera! Varje varv ut ur Esset var han lite närmare mig och efter 4-5 varv hade jag honom tillräckligt nära för att börja fundera över var jag kunde ta mig förbi. Patrik satt på en -04 TZ 250 så det fanns inte en chans i helvete att jag på min -94 skulle kunna göra det rakt fram. Det handlade alltså om att bromsa sent. Till min förtjusning hade jag sett att Patrik fått Pär Utterström framför sig för varvning och verkade ha svårt att komma förbi. Förvånad såg jag hur han körde hela vägen från Trösen till Ejes bakom Pär. Hela tiden kom jag närmare och närmare. Ut ur Ejes körde Patrik till slut om. Då var jag precis bakom och kunde göra likadant. I svackan låg jag 5-7 meter bakom och bestämde mig för att nu var det dags. Jag tyckte att jag hade bromsat hårt och sent varje varv in i Hårnålen men insåg att nu var det dags för något nytt och oprövat. Jag sket helt enkelt i att bromsa och for till slut förbi Patrik när satte sig upp och bromsade. Gaffeln kändes helt stum när jag bromsade och lade ner in i Hårnålen. Jag undrade om Patrik förstod hur stor risk han löpte att hamna tillsammans med mig ute i gruset. Men jag klarade det, satsade hårdare än något varv tidigare in i den snabba vänstern, in i Depåkurvan och ut på start och målrakan. Ingen skymt av en ljusgrön -04. Till min förvåning och glädje ser jag målflaggan och förstår att min omkörning råkade bli perfekt timad. Jag körde i mål på elfte plats, men det kändes som en seger. Trots omkörningen blev sista varvet ca 1,5 sek snabbare än de föregående. Håller tummarna för att årets säsong kommer att bjuda fler sådana upplevelser.



Först när jag såg den här bilden (har just kört om Fredriksson) förstod jag att Erik Sjöström # 30 hade närmat sig bakifrån. Han verkade dock ha bättre koll än jag på vilket varv han befann sig och om någon av betydelse var i närheten för han höll sig bakom in i mål.

 

[Berra]

Vilket var ditt bästa raceminne under säsongen 2004?

Mitt var på mitt andra race på Gelleråsen när jag efter några trevande 1:15-varv började köra 1:14 (och en 1:13) och mot racets sista tredjedel plötsligt såg Patrik Fredriksson ut ur Ejes när jag körde ut ur Esset. Han är A-förare och hade på den föregående tävlingen på Sviestad varit 3 sekunder snabbare än mig (0:56 mot mina 0:59) - alltså blev jag både förvånad och triggad när jag anade chansen att köra i mål före honom. Jag bestämde mig för att försöka öka takten ett snäpp - och det verkade fungera! Varje varv ut ur Esset var han lite närmare mig och efter 4-5 varv hade jag honom tillräckligt nära för att börja fundera över var jag kunde ta mig förbi. Patrik satt på en -04 TZ 250 så det fanns inte en chans i helvete att jag på min -94 skulle kunna göra det rakt fram. Det handlade alltså om att bromsa sent. Till min förtjusning hade jag sett att Patrik fått Pär Utterström framför sig för varvning och verkade ha svårt att komma förbi. Förvånad såg jag hur han körde hela vägen från Trösen till Ejes bakom Pär. Hela tiden kom jag närmare och närmare. Ut ur Ejes körde Patrik till slut om. Då var jag precis bakom och kunde göra likadant. I svackan låg jag 5-7 meter bakom och bestämde mig för att nu var det dags. Jag tyckte att jag hade bromsat hårt och sent varje varv in i Esset men insåg att nu var det dags för något nytt och oprövat. Jag sket helt enkelt i att bromsa och for till slut förbi Patrik när satte sig upp och bromsade. Gaffeln kändes helt stum när jag bromsade och lade ner in i Esset. Jag undrade om Patrik förstod hru stor risk han löpte att hamna tillsammans med mig ute i gruset. Men jag klarade det, satsade hårdare än något varv tidigare in i den snabba vänstern, in i Depåkurvan och ut på start och målrakan. Ingen skymt av en ljusgrön -04. Till min förvåning och glädje ser jag målflaggan och förstår att min omkörning råkade bli perfekt timad. Jag körde i mål på elfte plats, men det kändes som en seger. Håller tummarna för att årets säsong kommer att bjuda fler sådana upplevelser.

Härlig berättelse! Känner igen den där känslan...!

 

[valmers]

Vilket var ditt bästa raceminne under säsongen 2004?

Mitt var på mitt andra race på Gelleråsen när jag efter några trevande 1:15-varv började köra 1:14 (och en 1:13) och mot racets sista tredjedel plötsligt såg Patrik Fredriksson ut ur Ejes när jag körde ut ur Esset. Han är A-förare och hade på den föregående tävlingen på Sviestad varit 3 sekunder snabbare än mig (0:56 mot mina 0:59) - alltså blev jag både förvånad och triggad när jag anade chansen att köra i mål före honom. Jag bestämde mig för att försöka öka takten ett snäpp - och det verkade fungera! Varje varv ut ur Esset var han lite närmare mig och efter 4-5 varv hade jag honom tillräckligt nära för att börja fundera över var jag kunde ta mig förbi. Patrik satt på en -04 TZ 250 så det fanns inte en chans i helvete att jag på min -94 skulle kunna göra det rakt fram. Det handlade alltså om att bromsa sent. Till min förtjusning hade jag sett att Patrik fått Pär Utterström framför sig för varvning och verkade ha svårt att komma förbi. Förvånad såg jag hur han körde hela vägen från Trösen till Ejes bakom Pär. Hela tiden kom jag närmare och närmare. Ut ur Ejes körde Patrik till slut om. Då var jag precis bakom och kunde göra likadant. I svackan låg jag 5-7 meter bakom och bestämde mig för att nu var det dags. Jag tyckte att jag hade bromsat hårt och sent varje varv in i Esset men insåg att nu var det dags för något nytt och oprövat. Jag sket helt enkelt i att bromsa och for till slut förbi Patrik när satte sig upp och bromsade. Gaffeln kändes helt stum när jag bromsade och lade ner in i Esset. Jag undrade om Patrik förstod hru stor risk han löpte att hamna tillsammans med mig ute i gruset. Men jag klarade det, satsade hårdare än något varv tidigare in i den snabba vänstern, in i Depåkurvan och ut på start och målrakan. Ingen skymt av en ljusgrön -04. Till min förvåning och glädje ser jag målflaggan och förstår att min omkörning råkade bli perfekt timad. Jag körde i mål på elfte plats, men det kändes som en seger. Håller tummarna för att årets säsong kommer att bjuda fler sådana upplevelser.

Coolt. Fast du menade säkert att du bromsade om in i Hårnålen.

 

[Nyteknik]

Coolt. Fast du menade säkert att du bromsade om in i Hårnålen.

Det var förstås Hårnålen och inget annat. Ändrat.

 

[GSXR1100R]

Bästa raceminnet 2004 va när jag gick över mållinjen på Knudan efter ett sextimmars ERF, vi kom på 18:de plats av 33 team, vi körde 280 varv och det kanske inte låter speciellt bra, men då ska man tänka på att vi har både A & B förare i samma klass, GUL va snabbast i vårat team, Boxer va uthålligast, det roliga med ERF är att hela teamet samt teamchefen valmers va nöjda med insatsen.

 

[oscar]

För mig är det tveklöst 2:a-platsen i premiären på Atorp. När jag kom dit var mitt mål att inte komma sist utan att kanske tom hålla mig i mitten. Jag minns att jag under första varvet tänkte att ¨jag ligger fanimej 2:a!!! Undrar vad kompisarna på läktaren tänker!? Nåja, snart kommer dom väl förbi...¨. Körde om och blev omkörd ett antal ggr av Lind, och på långrakan vänder jag mig om för att se hur många som ligger i nacken på oss, men det syns ingen på långa håll! Tänker att om jag håller ihop det så kan jag ju faktiskt bli 3:a (hade släppt Lind med ett tiotal meter och trodde att han var long gone). Lyckas dock komma ikapp honom och vår fight fortsätter! På sista varvet har jag lyckats ta mig förbi honom och kör ett defensivt spår i karusellen eftersom han kört om mig där en gång tidigare, och sen kör jag övver mållinjen... Men var FAN är målflaggan!??!!? Nähä, bara att pressa ett varv till då... Inför vänstern innan karusellen hade jag och Lind sedan årest bromsduell där vi låg en meter bredvid varandra och drog och släppte om vart annat i bromshandtagen. Jag bestämde mig till slut för att släppa helt, vilket var ett bra drag då jag kunde sticka in framhjulet framför honom och sen även ta mig förbi målflaggen först. Jag minns att jag skrek mig hes i hjälmen över att jag var så glad, och när vi fick resultaten så blev jag även ganska glad över att ha satt loppets snabbaste varv, 2 tusendelar snabbare än Linds.....
Dessutom så hade vi lyckats jaga ikapp Rille som ett tag ledde STORT, och i mål var vi bara någon sekund efter!

Lätt årets roligaste liopp för mig iaf!

Finns för övrigt att beskåda på www.ketogan.com

 

[Don Quixote]

Det finns flera att välja på. Men lyckan var nog som störst när jag gick i mål som fyra på SM på Knudan. Hade inte varit bättre än 15e innan. Kändes overkligt att efter tre varv ha häng på tättrion istället för att vara på gång att bli varvad av dem.

 

[sunkan]

mitt var helt klart det enda racet sdom kördes. lms B-race. hade aldrig tävlat tidigare hade pricis satt på ett par supercorsadäck. Oj helt plötsligt körde man 3 sek snabbare än tidigare kvala in på en 22:a plats och låg bakom #31 stor del av racet men jag lyckades klämma mig förbi tack vare bättre utgång ur bergskurvan kunde jag ta honom på insidan innan start och mål.
jag var överlycklig och slutade då på en 18:e plats!.

 

[Nyteknik]

Kändes overkligt att efter tre varv ha häng på tättrion istället för att vara på gång att bli varvad av dem.

Det hoppas jag också att få uppleva!