Var det månne därför du hamnade i Visby? Är det inte skitläskigt att bryta upp från en värld som kanske inte är bra, men som man iaf känner till och är van med, och flytta till något helt nytt, och antagligen helt okänt, när man är deprimerad? Jag förstår att det kan vara en viktig pusselbit i lösningen i slutändan, men det måste vara ett extremt svårt steg att ta! Jag ser en viss risk att man blir ännu mer ensam när man hamnar i en helt ny stad där man inte känner en käft, inte hittar osv![]()
Det var inte nödvändigtvis min situation jag använde som exempel. Visbysvängen var en kombination av grejer och har varit grymt skönt. Många borde testa att bryta mönster lite utan att låta klyschig. Resultatet blev dessutom att jag förnyade i fallskärmsklubben här och kommer fortsätta att hoppa på ön somrarna framöver. grymt sköna människor i den.