Jag ska inte skriva en massa rappakalja om hur vackert det är med kärlek och blaha blahu, utan jag går direkt på mitt problem..
Feel free att invadera tråden med era egna problem!
Jag kan vara elak och retas lite ibland på internet men egentligen är jag världens snällaste och mest kärleksfulla människa, och nu har mina hormonnivåer gått över styr.
Jag bjöd nämnligen ut en kvinna på dejt (mitt livs första riktiga "date") för 1-2v sedan. Vi sköt lite biljard och drack bärs. Hade skitkul och det slog gnistor och lågor!
Det hela slutade med att vi satt i ett hörn på krogen och drunkade i varandra, och sedan sov jag hos henne.
Vilken toppentjej
En sån där liten gosstjej som bor i sin lilla etta, tänder ljus, läser böcker och sover i sin alldeles för stora säng vars ena halva hon fyllt med gossedjur.
Allt funkade skitbra när vi väl sågs, men i efterhand så verkar intresset lite svalt. Vi pratar sporadiskt på sms och facebookchatten. Jag charmar henne, men jag känner att jag måste göra nånting stort eller släppa det helt.
Hon bor nämnlish 40 mil härifrån.
Jag vet att hon är lite ensam, ogillar jobbet och har lite av en livskris (vägval), men jag förstår ändå inte riktigt varför hon backar lite. Hon har sagt att hon vill ses igen, men tar liksom aldrig initiativet till något.
Hon är rädd för något. Distansen? Skadat gods?
Kvinnor är konstiga.
Jag vill även poängtera att jag knappast varit för pushy
Här kommer f.ö en bild på min och kvinnans tecknartävling vi hade innan den sista ölen. Behöver jag nämna att mina verk är till höger?
Vad ska jag göra bullen?
Feel free att invadera tråden med era egna problem!
Jag kan vara elak och retas lite ibland på internet men egentligen är jag världens snällaste och mest kärleksfulla människa, och nu har mina hormonnivåer gått över styr.
Jag bjöd nämnligen ut en kvinna på dejt (mitt livs första riktiga "date") för 1-2v sedan. Vi sköt lite biljard och drack bärs. Hade skitkul och det slog gnistor och lågor!
Det hela slutade med att vi satt i ett hörn på krogen och drunkade i varandra, och sedan sov jag hos henne.
Vilken toppentjej
En sån där liten gosstjej som bor i sin lilla etta, tänder ljus, läser böcker och sover i sin alldeles för stora säng vars ena halva hon fyllt med gossedjur. Allt funkade skitbra när vi väl sågs, men i efterhand så verkar intresset lite svalt. Vi pratar sporadiskt på sms och facebookchatten. Jag charmar henne, men jag känner att jag måste göra nånting stort eller släppa det helt.
Hon bor nämnlish 40 mil härifrån.
Jag vet att hon är lite ensam, ogillar jobbet och har lite av en livskris (vägval), men jag förstår ändå inte riktigt varför hon backar lite. Hon har sagt att hon vill ses igen, men tar liksom aldrig initiativet till något.
Hon är rädd för något. Distansen? Skadat gods?
Kvinnor är konstiga.
Jag vill även poängtera att jag knappast varit för pushy

Här kommer f.ö en bild på min och kvinnans tecknartävling vi hade innan den sista ölen. Behöver jag nämna att mina verk är till höger?
Vad ska jag göra bullen?
Könsligt umgänge bör således ej ingås.

