De värsta dagarna i mitt liv!!!!

Beklagar verkligen :(

Finns inget värre än att känna sig så hjälplös.
 
Ja vet precis hur det känns, och det känns i hela kroppen av att läsa din berättelse.

Min pappa gick bort för snart ett år sen i en hjärnblödning. Mamma ringde halv 9 på kvällen å sa att han va på väg med ambulans till sjukhuset i staden där jag bor efter att han fått en våldsam huvudvärk. Jag kom till sjukhuset ganska samtidigt som ambulansen men han var medvetslös när dom kom fram. Strax före mamma kom dit så återfick han medvetandet så han såg att vi fanns där, han log när han såg på mig, men jag såg att han hade våldsamma smärtor. Strax efteråt blev han åter medvetslös, och när dom skulle upp till röntgen med honom så slutade han andas, så dom måste vända om. En timme senare så va andningen återställd så dom kunde ta röntgenbilderna, och dom såg att det var en omfattande blödning, som inte gick att operera för tillfället.

I väntan på ett stabilare tillstånd så kördes han till ett annat sjukhus för att bli lagd i respirator över natten. När vi kom fram så låg han å andades själv och dom sa att dom inte kommer att lägga honom i respirator för att det kommer bara att skjuta upp det oundvikliga i en eller två dagar. Vi satt å vakade med honom, och när mamma gick ut på wc en sväng så såg jag när värdena började sjunka, det var en fruktansvärd upplevelse att höra honom sluta andas, och jag har svårt att hålla tårarna borta när jag tänker på det. Ca 10 minuter senare blev han dödförklarad, halv 4 på natten. Från det att han kommit hem från att varit ute på sjön å fiskat tills dess han dog tog det bara 8 timmar.

Jag beklagar verkligen.
 
Fy fan va tradit.

Jag har äntligen efter nästan 23 år fått nån liten form av kontakt med min far. Hans levnadssätt är fruktansvärd om man ser på kost&motion men han vill inte ha nån hjälp.
65 år e gubben o jävligt pigg - men när jag läste detta oroar jag mig över hans hälsa.
Känner inte nån av mina föräldrar så jag kan inte sätta mig in i hur det skulle kännas. Har dock förlorat andra närstående o vet att d e verkligen inget skoj :(
 
Kan bara beklaga sorgen! Mycket starkt att dela med dig av dessa händelser! Känns sorgset att bli påmind om hur skör den tråden som livet dinglar i egentligen är! Men det är också nödvändigt att tänka på det ibland! Då kan man prioritera det som är viktigt här i livet! Om ni fångas av en tanke som denna, passa då på att utnyttja den dagen till att tala om för dom ni älskar hur mycket de betyder för er! Det är en sak som inte kan sägas för ofta... Vi får hoppas att alla våra nära vänner/familj som gått bort är någonstans där de har det bra! I många fall på detta forum handalr väl uppfattningen om denna plats om motorcyklar och långa, kurviga och trafikkontrollfria sträckor i skyn, men alla har vi vår egen bild!

Ta vara på livet och njut! Och glöm inte bort dem som inte glömmer bort dig, det är dom som förhoppningsvis sitter där bredvid dig när den dagen kommer! Just nu hoppas jag att vi slipper trådar om att någon av våra mc bröder/systrar har kört ihäl sig så länge som möjligt!

Kämpa på och ta det lungt på vägarna!
 
Beklagar sorgen...det är hemskt när någon går bort allderles för tidigt i livet.
Pappa dog när han var 84,men då hade han ju levt ett helt liv o det var väl kanske mer eller mindre väntat så man hade förberett sig lite på det.
Låt sorgearbetet ta sin tid, gråt o prata med nära o kära, så småningom ser du ljuset i tunneln.
 
Det gjorde ont att läsa det du skrev. Visst har det funnits stunder när man har varit ursinnig på sina föräldrar, men man inser verkligen hur snabbt livet kan ta slut. Därför är det så otroligt viktigt att man försöker se det goda i varje dag och uppskattar sitt liv och sin familj. Jag ryser vid blotta tanken på att behöva se mina nära och kära gå bort. Jag känner starkt med dig!

/Andreas
 
mkt tråkigt att höra, beklagar sorgen.

även om det inte känns så nu så studsar man tillbaks efter ett tag.. prata ut med övriga familjen, det hjälper.
 
Min pappa dog i hjärtinfarkt när han var 55 år; jag var 19 år. Jag kommer ihåg hur tomt och futtigt allt runt om en kändes. Allt som dittills hade betytt nåt för en tillsdess kändes plötsligt så fruktansvärt meningslöst. Tillochmed ens favvomat smakade illa. Jag kunde inte förstå hur livet kunde fortsätta som vanligt för alla andra.

Din familj har en jobbigt tid framför sig. Ibland kommer det kännas bättre och andra gånger sämre. Ta och strunta i alla "måsten" och ta saker i ditt tempo.

Beklagar verkligen det som hänt dig
 
beklagar sorgen.
min egen far är själv illa däran efter en cancer tumör intill hjärtat, den tredje tumören nu, vem vet, hur länge? man får aldrig tappa hoppet vad som än händer,
 
Mina tanka går till er , min far gick också bort vid 57-års ålder , snart 5 år sedan .
 
Nyheter
Hydet Dirt Drag #2 – Helt enkelt skitkul

Den 2 augusti körde Hydet M...

A ride for our child, Tyra

MC-kortegen ”A ride for our...

Mälaren Runt #40 – 16 augusti

Lördagen den 16 augusti kör...

Specialbyggd Yamaha XSR900 GP

För att fira den trefaldige...

Dragracing-EM på Tierp Arena 7-10 augusti

Den 7–10 augusti 2025 förva...

Tierp Arena värd för EM i Dragracing

Den 7–10 augusti 2025 förva...

120 unga motocrosstalanger från hela världen möts i Uddevalla

Screenshot Den 16–17 aug...

En vecka kvar!

Nu är det exakt en vecka kv...

Farligt vilseledande alkomätare på marknaden

Ett stort oberoende test ut...

Specialbyggd Yamaha XSR900 GP hyllar Rainey

För att fira den trefaldige...

Back
Top