Dags att lägga av...

[engström1]

..då jag hellre är utan hoj än åker omkring på en gammal häck för 30-40k...

Jag har kört denna Yamaha RS125 fram å tillbaks på smala, kurviga och välasfalterade
kostigar på landet och alltid kommit tillbaks flinade som ett teatermongo.
Jag gav 1 000:- för den (Och sålde för 2 000:- 20år senare.)
Vissa människor är nog mer lättroade än andra.

/e

 

[Starstriker]

Jag har kört denna Yamaha RS125 fram å tillbaks på smala, kurviga och välasfalterade
kostigar på landet och alltid kommit tillbaks flinade som ett teatermongo.
Jag gav 1 000:- för den (Och sålde för 2 000:- 20år senare.)
Vissa människor är nog mer lättroade än andra.

/e

Mjo, jag kör runt med min BMWC1 ("Mongomoppen") till vardags, och det är skitkul. När det känns som om den skall tippa kan man lägga den ytterligare lite till. Lite vardagsspänning på väg till jobbet. Nöjet sitter inte i kubiken faktiskt. Eller hastigheten heller för den delen.

Storhojen står mest still nu sen jag fick barn. Sällan jag hinner med turer längre än en timme (dvs jag kommer knappt hemifrån)

 

[GuW]

Sen att ekonomin sjönk i "botten" (läs; Inga lekpengar längre) efter inköp av hus med tillhörande renovering är ju ytterligare en aspekt på det hela då jag hellre är utan hoj än åker omkring på en gammal häck för 30-40k...

Jag är precis tvärtom där, jag kan ha tillräckligt roligt på en hoj för 5 tusen för att det fortfarande ska vara värt det, men har jag tappat sugen så skulle inte en hoj för 200000:- göra det roligare....

 

[xibalba]

Jag är precis tvärtom där, jag kan ha tillräckligt roligt på en hoj för 5 tusen för att det fortfarande ska vara värt det, men har jag tappat sugen så skulle inte en hoj för 200000:- göra det roligare....

Ifrågasätt inte posörfaktorn

 

[Harmon Rabb]

Mjo, jag kör runt med min BMWC1 ("Mongomoppen") till vardags, och det är skitkul. När det känns som om den skall tippa kan man lägga den ytterligare lite till. Lite vardagsspänning på väg till jobbet. Nöjet sitter inte i kubiken faktiskt. Eller hastigheten heller för den delen.
)

När jag ser en C1, vilket inte sker så ofta brukar hushållet även ha en eller två BMW bilar på parkeringen till huset. Man har väl fått lite fördomar "ler". Lite kult att ha en C1 som transportmedel måste jag säga. Hur är kvalitén?

 

[Starstriker]

När jag ser en C1, vilket inte sker så ofta brukar hushållet även ha en eller två BMW bilar på parkeringen till huset. Man har väl fått lite fördomar "ler". Lite kult att ha en C1 som transportmedel måste jag säga. Hur är kvalitén?

Jo, vi har både BMW-bilar och hojar.
Kvaliten på C1 är som man kan förvänta sig av BMW faktiskt. Kanske inte lika bra som på de nyare åken, men helt ok.

 

[OLJEKYLD GSXR]

Är inne på tredje säsongen utan hoj efter att ha kört 1500-2000 mil per år sen mitten av 90-talet. det var en kombination av skadade och döda vänner och tidsbrist som gjorde det till ett enkelt beslut. Suget avtog, varje gång jag körde funderade jag på vad jag egentligen borde göra med tiden, samtidigt som riskerna blev lite för påtagliga. Jag har aldrig varit nån direkt vilde bakom styret, men att smyga runt i nästan lagligt tempo lämnar mig kall, då tar jag hellre bilen så man kan ratta in lagom temperatur och lyssna på musik. Hade mer än gärna ägnat mig åt enbart bankörning, men om jag inte ens hittar ordentligt med tid till att dra en repa efter jobbet, hur ska jag då kunna ta mig iväg 20 mil enkel resa till en bana liksom..
Dessutom var det bostadsköp på gång, och två hundar ( och sambo) kräver både tid och pengar. Nu sitter jag iofs utan sambo och med bara en hund men suget är inte där. Jag lägger tiden på huden och på det andra stora intresset, foto. Förra våren köpte jag en gammal Audi cab med plats för både sambo och hundar, vips blev det en kombination av att ta sig dit man ska med familjen plus få lite vind i håret och doft i näsan.
Vad vill jag då säga till trådskaparen? Tja, att det är helt ok att tappa sugen oavsett orsak, att hojar trots allt bara är en hög plast och metall och att säljer du en står dig tusen åter när du känner suget igen.

 

[Harmon Rabb]

Jo, vi har både BMW-bilar och hojar.
Kvaliten på C1 är som man kan förvänta sig av BMW faktiskt. Kanske inte lika bra som på de nyare åken, men helt ok.

Vad fan, jag hade hoppats på att någon kunde bryta mina fördomar

 

[Anndreeaas]

Är inne på tredje säsongen utan hoj efter att ha kört 1500-2000 mil per år sen mitten av 90-talet. det var en kombination av skadade och döda vänner och tidsbrist som gjorde det till ett enkelt beslut. Suget avtog, varje gång jag körde funderade jag på vad jag egentligen borde göra med tiden, samtidigt som riskerna blev lite för påtagliga. Jag har aldrig varit nån direkt vilde bakom styret, men att smyga runt i nästan lagligt tempo lämnar mig kall, då tar jag hellre bilen så man kan ratta in lagom temperatur och lyssna på musik. Hade mer än gärna ägnat mig åt enbart bankörning, men om jag inte ens hittar ordentligt med tid till att dra en repa efter jobbet, hur ska jag då kunna ta mig iväg 20 mil enkel resa till en bana liksom..
Dessutom var det bostadsköp på gång, och två hundar ( och sambo) kräver både tid och pengar. Nu sitter jag iofs utan sambo och med bara en hund men suget är inte där. Jag lägger tiden på huden och på det andra stora intresset, foto. Förra våren köpte jag en gammal Audi cab med plats för både sambo och hundar, vips blev det en kombination av att ta sig dit man ska med familjen plus få lite vind i håret och doft i näsan.
Vad vill jag då säga till trådskaparen? Tja, att det är helt ok att tappa sugen oavsett orsak, att hojar trots allt bara är en hög plast och metall och att säljer du en står dig tusen åter när du känner suget igen.

känns som du beskriver hur det kommer sluta för mig om man någonsin skaffar en fru/barnfamilj och hund,

Tycker du gjort rätt val ist för o försöka pusha fram känslan !

 

[Nailer]

känns som du beskriver hur det kommer sluta för mig om man någonsin skaffar en fru/barnfamilj och hund,

Tycker du gjort rätt val ist för o försöka pusha fram känslan !

Kan skriva under på det, åtm för mig. En bidragande anledning till att man tappat suget är att man helt enkelt inte har tid, har man en eller två timmars fritid hinner man knappt ut ur Stockholm.

Så det är ganska många saker som sammanfaller kan man väl säga. Bana hade nog varit kul, alternativt prova lite endurokörning men där sätter tidsaspekten stopp.

 

[Starstriker]

Kan skriva under på det, åtm för mig. En bidragande anledning till att man tappat suget är att man helt enkelt inte har tid, har man en eller två timmars fritid hinner man knappt ut ur Stockholm.

Så det är ganska många saker som sammanfaller kan man väl säga. Bana hade nog varit kul, alternativt prova lite endurokörning men där sätter tidsaspekten stopp.

Blir väldigt lite tid för hojåka när man fått barn. När det var bara ett så kunde det bli några timmar här och där, men med två är man rökt. Försöker köpa i jobbet. Till/från möten osv. Har dessutom lyckats utverka "ledigt" 2-6 juni. Då skall jag, hoj och tält ut på äventyr. Sen är det nog slutåkt för denna säsong

 

[Str3 R]

var sak har ju sin tid , köp ngn rolig bil tills suget kommer tbx

Faktiskt... Kan tänka mig att byta hojarna mot nån 70-tals jänkare faktiskt, helst cab

Gammal teknik äger.

Ha ha ha, känner igen mig i allt! Har haft muskelbilar under en massa år, plötsligt var jag bara sååå less på allt som heter muskelbil och V8. Bilen har jag kvar i fall jag skulle få sug efter den igen men under tiden kör jag två hjul. Förra året var ett år då jag inte hade nån direkt lust att köra mc så de stod mest i garaget och samlade damm. Totalt för alla mina fem hojar körde jag 152 mil varav 80 mil av dessa 152 mil var på den nya – Street Triple R – och det var pga inkörning. I år dock har jag sug efter att köra hoj, har redan avverkat flertalet mil så mitt råd är: följ ditt hjärta och gör vad som faller dig in.

 

[Cliff Barnes]

Kan skriva under på det, åtm för mig. En bidragande anledning till att man tappat suget är att man helt enkelt inte har tid, har man en eller två timmars fritid hinner man knappt ut ur Stockholm.

Så det är ganska många saker som sammanfaller kan man väl säga. Bana hade nog varit kul, alternativt prova lite endurokörning men där sätter tidsaspekten stopp.

Enduro är en jäkligt bra ersättning för gata / bana, kul, fartkänsla motion och relativt billigt jämfört med annat

 

[JJ(CBR)JJ]

Sluta ej!
Bara för du och folk du känner går om kull ska du inte sluta!
Alla ramlar vi nån gång!

 

[Fotrally]

Även jag ska lägga av på obestämd tid när jag fått hojen såld.
...återkommer kanske om något år vem vet...

 

[Carnivore]

Blir väldigt lite tid för hojåka när man fått barn. När det var bara ett så kunde det bli några timmar här och där, men med två är man rökt. Försöker köpa i jobbet. Till/från möten osv. Har dessutom lyckats utverka "ledigt" 2-6 juni. Då skall jag, hoj och tält ut på äventyr. Sen är det nog slutåkt för denna säsong

Eller så får båda föräldrar inse vikten av att få tillgång till egen tid.
Jag kommer i år ha varit iväg MINST e helg varje månad på bankörning, bara i maj kommer jag ha varit borta 4 helger av 5 på olika SMC-evenemang.
Detsamma gäller frugan, hon får tid borta till ridläger och dylikt också.

Och jo, vi har två småttingar här hemma på 2,5år respektive 1år.

Den med att lägga hojåkat på hyllan för att man fått barn och då inte har tid att vara borta... well, då kommer man förmodligen få problem senare då man blir "kvävd" av familjelivet.
Det är i alla fall vad jag och min fru tror... finns ju en anledning till varför det är så oerhört vanligt med skilsmässa när barnen är 1-3år.

 

[Knegoff]

Har också haft mina funderingar på att ge upp mc-körandet. Jag har alltid varit intresserad av motorcycklar och hela mc-kulturen, men tog inte kortet förrän efter 30 och innan första knodden kom. Hade nog förväntningar att det skulle bli som på moppe-tiden...ack så fel jag hade! Den friheten och oförnuftet man hade när man var 14-15 var nu som bortblåst! Och med ungarna kom villa, vovve och audi och helt plötsligt har man aldrig tid att ta en liten nöjesrunda ens, känns liksom som att man alltid har en tid att passa eller nåt. Mc-körning ska (enligt mig) handla om frihetskänsla, att bara kunna hoppa upp på bågen när man känner för det. Jag har provat bankörning, och det var jävligt kul, men nuförtiden funkar det inte att vara borta en hel dag. Så nu återstår bara jobbpendling och det ger mig.....ingenting! Köpte en annan hoj i februari och hoppades att den glädjen jag hade när jag köpte första hojen skulle infinna sig...men det varade en vecka ungefär. Så jag ger det denna sommaren också sen får det nog vara!

 

[Harmon Rabb]

Eller så får båda föräldrar inse vikten av att få tillgång till egen tid.

Den med att lägga hojåkat på hyllan för att man fått barn och då inte har tid att vara borta... well, då kommer man förmodligen få problem senare då man blir "kvävd" av familjelivet.
Det är i alla fall vad jag och min fru tror... finns ju en anledning till varför det är så oerhört vanligt med skilsmässa när barnen är 1-3år.

Allt har sin tid som det heter. I sak tror jag att du har rätt. Det är viktigt med egen tid även i relationer även efter att man fått barn. Livet blir mer komplicerat när man måste ta hänsyn till fler än en själv samtidigt som man gör egna prioriteringar med vad man vill göra av den tiden man har själv. De som väljer bort mc åkningen gör nog det för att de inte anser att det är prioriterat i den situationen de befinner sig i. De kan lämna livet med bandagar och gruppkörningar bakom sig för att jaga andra mål och intressen. Huvudsaken är att man gör det av egen fri vilja och att det inte är påtvingat från sambon eller andra närstående. Då kommer man nog att ångra sig en dag. Särskilt om man inte ersatt intresset med något annat.

Jag tror inte att det finns något rätt eller fel i dessa frågor. Har själv inga barn, men har märkt att bara att vara i en relation för att man gör lite andra prioriteringar av sin tid än när man levde singelliv. Samma sak har man ju märkt på ens vänner sedan de skaffade sig stadiga relationer. Några har fått barn och man ser dem i princip aldrig. När man pratar med dem så märker man att de har fått helt andra prioriteringar än tidigare även när det gäller att umgås med sina vänner. Verkar vara livets gång. Det är mycket svårare att vara spontan.

Att bara sätta sig på motorcykeln en fin lördag förmiddag och köra iväg utan mål och tid att passa. Det är det som är frihet. Inte att sätta sig på motorcykeln utan att kunna tillåta sig att inte ha något mål eller tid att anpassa sig efter. Ni som är unga och läser detta ha det i åtanke.

Jag är glad att jag tagit tillfället akt att skaffa mig mc-kort och motorcykel. Känner många som talat om det i alla år, men verkar ha gett upp drömmen efter att de har fått sambo och små barn. Alla säger att de ska köra ihjäl sig direkt, men om sanningen ska fram så tror jag att de inser att det är mycket svårare att få in motorcykelkörningen i sitt liv utan att det påverkar familjefriden.

Samma sak gäller de som talat om att köpa en tvåsitsig sportbil som heller aldrig förverkligat trots att de haft alla möjligheter både när det gäller ekonomi och tid. Sedan sitter de där med familj och barn där bostadssituationen ska lösa sig med sin familjebil.

Jag kan ibland höra viss bitterhet från dem att de aldrig tillät sig att leva lite medan de hade möjligheten till det. Nu får de istället leva genom sina barn och försöka få dem att inte göra om deras egna misstag. Några av dem säger sig spara allt det här tills barnen blir gamla nog, men hur roligt är det att åka ut och resa på äldre dagar eller skaffa sig en sportbil eller motorcykel när man egentligen ville ha det som ung med hela livet framför sig istället för bakom sig? Jag tror att prioriteringarna har förändrats ytterligare när man kommer upp i den åldern. Skjut inte upp saker och ting på framtiden är väl det jag vill få sagt. Inte den typen av saker som man vill göra när man fortfarande är nyfiken på vad livet har att erbjuda.

 

[Carnivore]

Allt har sin tid som det heter. I sak tror jag att du har rätt. Det är viktigt med egen tid även i relationer även efter att man fått barn. Livet blir mer komplicerat när man måste ta hänsyn till fler än en själv samtidigt som man gör egna prioriteringar med vad man vill göra av den tiden man har själv. De som väljer bort mc åkningen gör nog det för att de inte anser att det är prioriterat i den situationen de befinner sig i. De kan lämna livet med bandagar och gruppkörningar bakom sig för att jaga andra mål och intressen. Huvudsaken är att man gör det av egen fri vilja och att det inte är påtvingat från sambon eller andra närstående. Då kommer man nog att ångra sig en dag. Särskilt om man inte ersatt intresset med något annat.

Jag tror inte att det finns något rätt eller fel i dessa frågor. Har själv inga barn, men har märkt att bara att vara i en relation för att man gör lite andra prioriteringar av sin tid än när man levde singelliv. Samma sak har man ju märkt på ens vänner sedan de skaffade sig stadiga relationer. Några har fått barn och man ser dem i princip aldrig. När man pratar med dem så märker man att de har fått helt andra prioriteringar än tidigare även när det gäller att umgås med sina vänner. Verkar vara livets gång. Det är mycket svårare att vara spontan.

Att bara sätta sig på motorcykeln en fin lördag förmiddag och köra iväg utan mål och tid att passa. Det är det som är frihet. Inte att sätta sig på motorcykeln utan att kunna tillåta sig att inte ha något mål eller tid att anpassa sig efter. Ni som är unga och läser detta ha det i åtanke.

Jag är glad att jag tagit tillfället akt att skaffa mig mc-kort och motorcykel. Känner många som talat om det i alla år, men verkar ha gett upp drömmen efter att de har fått sambo och små barn. Alla säger att de ska köra ihjäl sig direkt, men om sanningen ska fram så tror jag att de inser att det är mycket svårare att få in motorcykelkörningen i sitt liv utan att det påverkar familjefriden.

Samma sak gäller de som talat om att köpa en tvåsitsig sportbil som heller aldrig förverkligat trots att de haft alla möjligheter både när det gäller ekonomi och tid. Sedan sitter de där med familj och barn där bostadssituationen ska lösa sig med sin familjebil.

Jag kan ibland höra viss bitterhet från dem att de aldrig tillät sig att leva lite medan de hade möjligheten till det. Nu får de istället leva genom sina barn och försöka få dem att inte göra om deras egna misstag. Några av dem säger sig spara allt det här tills barnen blir gamla nog, men hur roligt är det att åka ut och resa på äldre dagar eller skaffa sig en sportbil eller motorcykel när man egentligen ville ha det som ung med hela livet framför sig istället för bakom sig? Jag tror att prioriteringarna har förändrats ytterligare när man kommer upp i den åldern. Skjut inte upp saker och ting på framtiden är väl det jag vill få sagt. Inte den typen av saker som man vill göra när man fortfarande är nyfiken på vad livet har att erbjuda.

Många rätt i det inlägget och själva poängen är att när man läser om hur folk med ledsna miner lägger ned hojåkandet för att de fått barn, ja då ser jag inget annat än ett tvingande från annat håll och när det sker så är nog själva förhållandet som sådant ganska dömt... sen om det handlar om spela tv-spel, hojåka, bokläsning eller att träffa polare spelar inte så stor roll egentligen... kontentan är att ett förhållande/familjeliv som kväver individen är inget annat än skadligt för alla inblandade.

Själv har jag alltid drömt om att köra hoj men gjorde inte slag i saken förräns när vi väl fick första knodden... var ute och gick med han i barnvagn när han var nån vecka gammal så såg jag en tjej som var ute och övningskörde i villaområdet och då sa jag till frugan "åååh, det där skulle jag vilja..." varpå hon svarade "men varför gör du inte det då?"... sagt och gjort, 1,5mån senare hade jag kortet och hojen följde snart därefter.
Jag har därefter snittat ca 1000mil per säsong och kommer ut de flesta onsdagskvällar för gruppkörning och även lite helgdagar... numera lägger jag även mycket tid på SMCkörningar.
Poängen är att jag får tid från familjen att göra något jag mår väldigt gott av... precis som frugan får tid till stallet och lite annat skoj.
Visst, det är jobbigt att vara hemma med två småbarn själv... men det hade varit klart jobbigare om jag även hade haft en grinig fruga att tas med också (och vice versa).

 

[Ulvhamne]

Många rätt i det inlägget och själva poängen är att när man läser om hur folk med ledsna miner lägger ned hojåkandet för att de fått barn, ja då ser jag inget annat än ett tvingande från annat håll och när det sker så är nog själva förhållandet som sådant ganska dömt... sen om det handlar om spela tv-spel, hojåka, bokläsning eller att träffa polare spelar inte så stor roll egentligen... kontentan är att ett förhållande/familjeliv som kväver individen är inget annat än skadligt för alla inblandade.

Själv har jag alltid drömt om att köra hoj men gjorde inte slag i saken förräns när vi väl fick första knodden... var ute och gick med han i barnvagn när han var nån vecka gammal så såg jag en tjej som var ute och övningskörde i villaområdet och då sa jag till frugan "åååh, det där skulle jag vilja..." varpå hon svarade "men varför gör du inte det då?"... sagt och gjort, 1,5mån senare hade jag kortet och hojen följde snart därefter.
Jag har därefter snittat ca 1000mil per säsong och kommer ut de flesta onsdagskvällar för gruppkörning och även lite helgdagar... numera lägger jag även mycket tid på SMCkörningar.
Poängen är att jag får tid från familjen att göra något jag mår väldigt gott av... precis som frugan får tid till stallet och lite annat skoj.
Visst, det är jobbigt att vara hemma med två småbarn själv... men det hade varit klart jobbigare om jag även hade haft en grinig fruga att tas med också (och vice versa).

Det där tror jag är jävligt viktigt i förhållande, att man faktiskt låter varandra ha ett eget liv istället för att närmast panikartat klänga fast vid varandra och kväva varandra...