Det är en samlarhoj.
... i ordets allra sämsta bemärkelse.
Den gör sig bäst på en hylla, säkrad med spindelväv som i sin tur är armerad med myten om vilken fantastisk ökenracer detta är.
Tips: det är det inte.
Den har inte ens varit i öknen. Inte i Hondas regi, i vart fall.
Jag hade en sådan tidigt/mitten åttiotal. Det är en av mina största tvåhjuliga besvikelser, och jag kunde inte göra mig av med den fort nog.
14 dagar tog det, och det var minst 10 dagar för mycket.
Sällan eller rentav aldrig har en hoj bedragit så många och så mycket med sitt utseende.
Den ser sååå rätt ut, redo att ta sig an världen.
I själva verket mår den bäst hemma. På en hylla, där det krävs att man ringer in truckhjälp för att få ner den.
Så man tänker sig för innan man tar en sväng, typ...
Motorrads bild från lanseringen säger det mesta:
View attachment 460012
Det fanns inget på hojen som funkade på det vis Hondas egen hype och Tricolorlackeringen antydde.
Det var en gris. En långryggad, ovillig, osmidig och o-hygglig gris.
Fjädringsvägen bak var kort, och stötdämparen gick knappt att justera.
Gaffeln fram var lite längre slag på, och "luftassisterad" som tidens mode föreskrev, men det resulterande bara i ett as med högt statiskt motstånd som inte ville fjädra in över små ojämnheter - men likförbannat small i bott när man stod på lite. Lägger man till det bisarra axelavståndet så fick man en planka som nickandes bockade sig fram över ojämnheter, men aldrig "kom till ro" och hittade sig själv.
Det var som om hojen var sammansatt av två olika delar, som aldrig kom överens, eller ens kommunicerade med varandra. Kardandriften hade så klart del i det hela.
Den var helt fri från reaktionsavlastning, mer än vad ProLink-fjädringen försökte hålla emot.
Och, well... ...nä, det blev inte bra.
Men, som väskbärare/touringhoj rakt fram då?
Nej, inte det heller. Tvingades den bära last så säckade den inte bara bak, den vart lätt och stirrig fram och tappade gaffelbensparallelliteten trots en ful brygga över hjulet - som förövrigt omöjliggjorde körning på klabbigt underlag.
Tveksamheten i framändan med last kunde till viss del dämpas med att kapa lite på styret.
Jag tog en tum på varje sida, och hade nog tagit en till om jag inte lyckats bli av med aset.
Det breda styret ihop med vingligheten vid last gjorde att man fick känslan av att ro en livbåt för 40 personer alldeles ensam - årpar man skulle sitta 4 vid, egentligen.
Tanken rymde inte ens 20 liter och, nej nej nej - det är ingen bra hoj.
Hänger man på Kåsalysen ser den ändå mer brutal ut...
View attachment 460015
...men det blir aldrig mer än grissminkning.
Brrr, vilken hoj.
För egen del gjorde XLV 750 R att jag missade hur kul Africa Twin kunde vara.
Det dröjde typ 2 decennier efter introduktionen innan jag provkörde en AT, efter att hela tiden dömt och dömt ut den efter mina erfarenheter från XLVn.
Min egen förlust, så klart - men jag har tagit igen det efteråt.
All show, no go.
Ett samlarobjekt bara för att visa hur illa det går om man blandar stekt salt sill med vaniljsås.
Det är en samlarhoj.
... i ordets allra sämsta bemärkelse.
Den gör sig bäst på en hylla, säkrad med spindelväv som i sin tur är armerad med myten om vilken fantastisk ökenracer detta är.
Tips: det är det inte.
Den har inte ens varit i öknen. Inte i Hondas regi, i vart fall.
Jag hade en sådan tidigt/mitten åttiotal. Det är en av mina största tvåhjuliga besvikelser, och jag kunde inte göra mig av med den fort nog.
14 dagar tog det, och det var minst 10 dagar för mycket.
Sällan eller rentav aldrig har en hoj bedragit så många och så mycket med sitt utseende.
Den ser sååå rätt ut, redo att ta sig an världen.
I själva verket mår den bäst hemma. På en hylla, där det krävs att man ringer in truckhjälp för att få ner den.
Så man tänker sig för innan man tar en sväng, typ...
Det fanns inget på hojen som funkade på det vis Hondas egen hype och Tricolorlackeringen antydde.
Det var en gris. En långryggad, ovillig, osmidig och o-hygglig gris.
Fjädringsvägen bak var kort, och stötdämparen gick knappt att justera.
Gaffeln fram var lite längre slag på, och "luftassisterad" som tidens mode föreskrev, men det resulterande bara i ett as med högt statiskt motstånd som inte ville fjädra in över små ojämnheter - men likförbannat small i bott när man stod på lite. Lägger man till det bisarra axelavståndet så fick man en planka som nickandes bockade sig fram över ojämnheter, men aldrig "kom till ro" och hittade sig själv.
Det var som om hojen var sammansatt av två olika delar, som aldrig kom överens, eller ens kommunicerade med varandra. Kardandriften hade så klart del i det hela.
Den var helt fri från reaktionsavlastning, mer än vad ProLink-fjädringen försökte hålla emot.
Och, well... ...nä, det blev inte bra.
Men, som väskbärare/touringhoj rakt fram då?
Nej, inte det heller. Tvingades den bära last så säckade den inte bara bak, den vart lätt och stirrig fram och tappade gaffelbensparallelliteten trots en ful brygga över hjulet - som förövrigt omöjliggjorde körning på klabbigt underlag.
Tveksamheten i framändan med last kunde till viss del dämpas med att kapa lite på styret.
Jag tog en tum på varje sida, och hade nog tagit en till om jag inte lyckats bli av med aset.
Det breda styret ihop med vingligheten vid last gjorde att man fick känslan av att ro en livbåt för 40 personer alldeles ensam - årpar man skulle sitta 4 vid, egentligen.
Tanken rymde inte ens 20 liter och, nej nej nej - det är ingen bra hoj.
...men det blir aldrig mer än grissminkning.
Brrr, vilken hoj.
För egen del gjorde XLV 750 R att jag missade hur kul Africa Twin kunde vara.
Det dröjde typ 2 decennier efter introduktionen innan jag provkörde en AT, efter att hela tiden dömt och dömt ut den efter mina erfarenheter från XLVn.
Min egen förlust, så klart - men jag har tagit igen det efteråt.
All show, no go.
Ett samlarobjekt bara för att visa hur illa det går om man blandar stekt salt sill med vaniljsås.
Den har gått SO -97 6 tävlingar plus ca 100 mil efter det helt oskruvad i nyskick. org framskärm finnsOskruvad original! yeah sure. 200 mil? kanske om den tävlades 2 säsonger.
Framskärm i fel färg, inregistrerad sent vilket har gjort att den troligtvis stått i garage längre tid eller tävlats i 250 cupen, vet ej när den slutade köras.
Som info, Suzuki tog in 27 st till Sverige för racing vilket inte fungerade pga låg motoreffekt. Alla fick det s.k. exportkittet med undantaget att de aldrig exporterades till Europa eller US.
Suzuki Sverige visste eller ville aldrig hjälpa folk med att utröna varför effekt saknades
Vi fick modellen med tändbox och pipor dock ligger strypningen även i hastighetsmätaren som varvstoppar och stoppar hastighet vid 180 km/h vilket var standard i Japan.
För full effekt krävs 240 km/h mätaren monterad på hojen.
Motorn i sig är en produkt från Suzukis GP era med 70´twin istället för gamla 90´ motorn. Tämligen svår att få ur hög effekt för privatpersoner, dock 17 år sedan jag var i kontakt med personer som skruvade dessa och framsteg kan ha skett.
I dagsläget är det lättare att hitta delar till dessa hojar med tanke på ebay, själv fick jag gå bakvägen via Suzuki Holland för att hitta delar och direktnummer till Suzuki Sverige som hjälpte till så mycket de kunde.
Jämför jag med min är motornummer endast 3 ifrån vilket gör den till en svensk hoj, men information från registreringsbesiktningen liknar inte min då för mycket är utlämnat.
Såg att hojen har sadel monterad bak, smäckrare utan. Utseendemässigt i stort sett liknande det Suzuki tävlade med i GP 1996.
Men 100,000 kr, då hade jag hellre valt en RG500.
Körd av min morbror då!Den har gått SO -97 6 tävlingar plus ca 100 mil efter det helt oskruvad i nyskick. org framskärm finns
Själv skulle jag köpt precis vad som helst om man hade postat en snarlik video istället för pissiga bilder.Eeehhh....
Är det ett regndäck bak?
Men......
Om det vore en bostadsannons så skulle skulle beskrivningen har varit nåt om snickarglädje.
Våffelstugsracer?Nu har vi ju inga cafeer att rejsa mellan här uppe i norr, men i alla fall??
Framdäck ocksåÄr det ett regndäck bak?
Förr i tiden, när jag inte var lika borgerlig som jag är nu, utan hade lååååångt hår, lite nagellack på några tår, och få män hade ring i örat, så när jag hämtade på dagis så ställde sig en treåring framför mig och sa "Får en pappa se ut hur som helst????"
Och inför denna hoj vill jag utbrista "Får en motorcykel se ut hur som helst????"
Estoril blue/silver...inte värt nåt?Tja, säljaren är ju från Varrberg såatte...?
Ärligt talat så skrattade jag rätt ut när jag såg bilden.
Så ful! Så omöjligt onödig. Så mycket jobb som lagts ner, till ingen nytta.
Besök oss på BikeDagarna i Trollhättan!
Årets BikeDagar har precis ... |
|
Besök oss på BikeDagarna i Trollhättan!
Årets BikeDagar har precis ... |
|
Anmälan till Start2Ride 2024 har öppnat
Screenshot Biljettförsäl... |
|
Anmälan öppen till HUSQVARNA TREK 2024
Nu är ägare av Husqvarna No... |
|
Peter kör nya Svartpilen 801
Bara några kilometer från a... |
|
En helt ny Husqvarna!
Bara några kilometer från a... |
|
Anmälan öppen till Ducatis DRE Adventure 2024
För sjunde gången i ordning... |
|
Anmälan till Start2Ride 2024 har öppnat
Screenshot Nu har biljet... |
|
Anmälan öppen till Husqvarna TREK 2024
Husqvarna TREK 2024 –... |
|
Snart dags för ”We Ride As One”
Den 4 maj är det åter dags ... |