Dags för ett domslut nu då... Mycket sluggande, gladh. Inga träffar att tala om, dock. Detta grundat på ditt örsta inlägg om deduktion. Effektivt dödat av rerell och därefter egentligen ingenting av relevans från dig för att bemöta rerells svar.
Rerell har helt rätt i sitt påstående om att lägga till ett "inte" till hyptesen. Den nya hyptesen har exakt samma vetenskapliga värde och bärkraft enligt ditt sätt att resonera. Den kan inte motbevisas i högre utsträckning än den ursprungliga hypotesen. Därmed har inte resonemanget någon bärkraft.
Dags för ett domslut nu då... Mycket sluggande, gladh. Inga träffar att tala om, dock. Detta grundat på ditt örsta inlägg om deduktion. Effektivt dödat av rerell och därefter egentligen ingenting av relevans från dig för att bemöta rerells svar.
Rerell har helt rätt i sitt påstående om att lägga till ett "inte" till hyptesen. Den nya hyptesen har exakt samma vetenskapliga värde och bärkraft enligt ditt sätt att resonera. Den kan inte motbevisas i högre utsträckning än den ursprungliga hypotesen. Därmed har inte resonemanget någon bärkraft.
Protest, även om den inte gillas av ankiansk rättvisa.
Jag kan hålla med om att mitt första uttalande har samma finkänslighet som en GHB berusad, anabolstinn boddybuilder i en krogkö. Ickeförty preciserar jag den deduktiva bakgrunden som väl ligger inom ramen för Karl Poppers hypotes-deduktiva resonemang imin förtydling. Kort konstaterat så kan jag verifiera detta genom att ta fram mothypotesen (nollhypotesen) "inlärning sker efter döden". Då ingen utav de tidigare angivna premisserna om inlärningens basalfunktioner kan appliceras på detta påstående (axoner lossnar från dendriter vid dödens inträde och kan inte återkopplas) så falsifierar jag den så kallade nollhypotesen och ursprungshypotesen kvarstår. Så länge som inte någon kan verifiera en nollhypotes till min hypotes så kan jag lugnt luta mig tillbaka och konstatera att ingen inlärning sker efter döden.
Sen är det självklart upp till var och en att tro vad man vill om liv efter döden men det hör inte hit.
Hm... synd att domslutet inte kunde överklagas.
För att hänga med i den här slutklämmen får jag erkänna (tyvärr ) att jag var tvungen att plocka fram gamla läroböcker som jag inte tittat i på drygt 15 år. Falsifikationismen behöver uppenbarligen repeteras då och då. Nu skall jag studera Duhems problem i ett par år, därefter återkommer jag.
Nu börjar det likna något, Gladh. Men det är ändå inte riktigt övertygande. Resonemanget vilar i sin helhet påbegreppet inlärning, vilket du ahr gett en väldigt snäv, kemisk, definition utan att alls beröra frågan vem det är som lär - vilket egentligen bara är ett sätt att komma runt Rerells frågeställning. Vissa frågor ligger helt enkelt bortom vetenskapens händelsehorisont och kan inte hanteras av densamma - frågorna är "vetenskapligt" meningslösa och har/kan inte få ett meningsfullt "vetenskapligt" svar. Att vi väl vet vad som händer när hjärnan dör och ruttnar besvarar inte den egentliga grundfrågan. Din tes må vila på data med hög realibilitet men validiteten är tämligen låg. Vetenskapen räcker till döden och till universums tillblivelse men inte bortom. Den har inget att säga om tillstånden där. Vi vet helt enkelt inte.
) att jag var tvungen att plocka fram gamla läroböcker som jag inte tittat i på drygt 15 år. Falsifikationismen behöver uppenbarligen repeteras då och då. Nu skall jag studera Duhems problem i ett par år, därefter återkommer jag. 
