Dödshjälp

[Markus]

Jag har sett det här två gånger på lite olika sätt.
På 1960-talet en patient med smittsam tuberkulos sedan många år, intagen på Sankt Lars i Lund för han hade ett uppträdande som kunde sprida tuberkulosen vidare. Fick magcancer.
Ingen operation pga tuberkulosen, i för dåligt skick för framgångsrik operation. Efter beslutet (ingen operation) slutade han äta i 3 dagar, efter 3 dagar också dricka, han hade 30 i puls när jag gick hem för dagen, borta från avdelningen nästa morgon.
På 1980-talet en släkting, svårt sjuk i reumatism, inlagd på sjukhus i Sollentuna, kunde när jag besökte henne fortfarande hålla i en bok och läsa. Vi talades vid och jag gick sedan från henne. Hon var ändå nöjd med sitt liv.
Återkommer något år senare, hon ligger som sist i sängen men kan inte längre läsa, kan inte hålla i en bok. Hon ber att jag skall döda henne. Vilket jag är för feg för att göra, det känns hemskt när jag går därifrån.

Som vanligt bra med dina input från ett långt liv, uppskattas.

Ser inte att du borde dödat släktingen med den info du ger här så vet inte om det var så fegt.