Då var jag riktigt sjuk...

Jag fick något konstigt skit, jag började känna mig groggy på jobbet, sa till att jag behövde åka hem (körde givetvis motorcykel, och givetvis hällregnade det) kom hem, trillade i princip av motorcykeln i garaget, raglade in i huset, slängde mig på soffan.

Tuppade av/somnade en stund, vaknade av att jag behövde kräkas, ställde mig upp och föll som en fura, kröp på alla fyra på muggen och kräktes, kröp tillbaka till soffan och ringde sjukvårdsupplysningen.
Dom ville skicka en ambulans men jag fixade själv skjuts till akuten (kunde gå med stöd ut i bilen/in på akuten)

Där dunkade dom ner mig på en brits och mina minnesbilder försvinner allt mer medans jag kopplas upp mot en massa maskiner, sen minns jag en hjärnröntgen (men dom hittade inget på den:D ) att jag argumenterade för att få åka hem men dom ville lägga in mig, taxiresan hem minns jag också (vete f-n om jag inte rymde hem)
Minns inget mer utom suddiga minnen dom närmaste dagarna.

Det tog mig flera veckor att återfå balans nog att gå rakt utan stöd, det tog mig månader att sluta bli åksjuk i bil (och på motorcykel)
Jag blir fortfarande åksjuk om jag blundar/läser när jag åker bil.

Vete f-n vad det var, men ett tag första dagarna var jag nog rätt ynklig.
 
Jag fick något konstigt skit, jag började känna mig groggy på jobbet, sa till att jag behövde åka hem (körde givetvis motorcykel, och givetvis hällregnade det) kom hem, trillade i princip av motorcykeln i garaget, raglade in i huset, slängde mig på soffan.

Tuppade av/somnade en stund, vaknade av att jag behövde kräkas, ställde mig upp och föll som en fura, kröp på alla fyra på muggen och kräktes, kröp tillbaka till soffan och ringde sjukvårdsupplysningen.
Dom ville skicka en ambulans men jag fixade själv skjuts till akuten (kunde gå med stöd ut i bilen/in på akuten)

Där dunkade dom ner mig på en brits och mina minnesbilder försvinner allt mer medans jag kopplas upp mot en massa maskiner, sen minns jag en hjärnröntgen (men dom hittade inget på den:D ) att jag argumenterade för att få åka hem men dom ville lägga in mig, taxiresan hem minns jag också (vete f-n om jag inte rymde hem)
Minns inget mer utom suddiga minnen dom närmaste dagarna.

Det tog mig flera veckor att återfå balans nog att gå rakt utan stöd, det tog mig månader att sluta bli åksjuk i bil (och på motorcykel)
Jag blir fortfarande åksjuk om jag blundar/läser när jag åker bil.

Vete f-n vad det var, men ett tag första dagarna var jag nog rätt ynklig.

Inflammation i balansorganet i örat låter det som
 
Inflammation i balansorganet i örat låter det som

Tja, jag besökte aldrig sjukhuset efter jag hade tagit mig hem, och någon behandling blev det inte heller tal om.

Så länge det inte är det viktiga organet som är inflammerat så är det ingen fara!
 
Män blir inte sjuka. Vi dör.

Jo, så säger frugan också:D Förstår inte varför, varje liten virus skickar en ju till dödsskuggans dal. Förresten läste jag någonstans att det faktiskt är så att män blir sjukare än damer med samma åkomma. Så det ÄR synd om oss:rolleyes:

Edit: Tankevurpa.Klart att Jonte o frugan har rätt. Det framgår ju av andra meningen i mitt svar:mad:
 
Last edited:
Fifan. Jag lämnade blod i tisdags kväll och har varit helt sänkt onsdag, jobbade igår då jag trodde att jag var OK men jag började spy igår kväll igen och andra vägen också. Mer som att pissa fast andra vägen. Nu är det lugnt igen och jag är drygt 2 kg lättare pga vätskeförlusten. Man är inte så jefla kaxig för tillfället :) Har inte smittat nån på jobbet säger dem men jag tror det här är nåt relaterat till järntabletterna även om läkaren är tveksam.
 
Struprörsinfektion efter flera svårartade halsfluss-infektioner. Blev akuten då jag hade ett luftrörshål mindre än ett sugrör, mkt obehagligt. Tror jag fick någon form av adrenalin direkt när jag kom in, efter en stund kunde jag andas ordentligt.
Sen blev det operation, och efter den så är varje förkylning ett steg närmre döden :( Har varit sjuk nu sen i tisdags och i förrgår funderade jag en stund på att skriva mitt testamente, samt funderade på vilken människa jag skulle ta med mig i döden. Hann aldrig så långt innan jag slocknade och vaknade 12h senare, betydligt friskare.
 
"Eller, haha, han som här på sh berättade om hur han hade legat skadad efter en mc-olycka på sjukhuset. En doktor hade kommit fram till honom, sett hans Bike-tidning och frågat om han körde hoj. Han blev jätteglad och trodde att han nu minsann äntligen hade träffat nån som inte skulle dissa motorcyklar. -"Ja, ja visst gör jag det" sa han och tänkte väl i nästa fråga höra vad han hade för hoj. Tillbaka fick han visst bara ett -"det är farligt att köra motorcykel". Haha, snopet sa räven..."

Låter fruktansvärt likt det min doktor sa efter att min blindtarm sagt upp sig.
Allt började med att jag gick och la mig lätt pissnödig (bodde i ett inrett förråd i garaget och det var drygt att gå in). Vaknade morgonen efter pissnödig som få och ont i magen. Efter lättat tryck gav sig det magonda och jag tänkte inte mer på det. Körde dagen efter som vanligt, men på kvällen kom det magonda tillbaka. Nåja, en ipren och sedan sängen. Dagen efter hade jag inte helt fortfarande ont. Efter "huskurstesten" för att se om det kanske kunde vara blindtarmen så bestämmer jag mig för att iaf åka till vårdcentralen för att se om de kunde räta ut en förklaring.
Får efter någon timma träffa en läkare som klämmer, känner och tar prover i bästan ro (snabbt gick det inte...). När proven efter ytterliga någon timma är klara så kan han inte hitta någon annan förklaring än att det möjligen är blindtarmen.
"Du får åka vidare till akuten på Danderyds"
"Åfan, hur då?" (Trodde någonstans att blindtarmen ändå var lite halvseriöst)
"Njae, du får väl ta bussen..."
Det blir bussen dit.
Väl anmäld i receptionen går det snabbt. Inte mer än någon minut så blir jag lotsad till ett rum, får lägga mig ner på bår och blir undersökt än en gång.
"Jo, men det är nog möjligen blindtarmen, du ska iväg på ultraljud. Ligg kvar här så kommer någon snart och kör dig dit."
En och en halv timma senare (jo, jag somnade, men fanns klocka i rummet).
"Ligger du kvar här" säger samma och den nu lite förvånade läkaren som hittar mig.
"Jooo.."
Iväg till ultraljud där det konstateras att det faktiskt är blindtarmen.
"Ja nu väntar vi bara att det ska bli en ledig plats på någon avdelning..." Då är klockan ca 16 på em och kl 8 var första läkarbesöket.
Runt kl 18 hittas plats på en avdelning och då är det bara att vänta på operation. Kl 22.30 rullas jag iväg.
En normal blindtarmsoperation tar ca 20 min. 2-3 timmar senare är jag klar. Farsgubben som kommit in för att hålla mig sällskap är inte lite orolig, ingen nämner något till honom.
Väl på uppvaket kommer opererande läkaren in.
"Det tog lite längre tid än normalt. Jag har inte varit läkare i 30-40 år men ändå rätt länge, och jag kan nog säga utan att överdriva att din blindtarm var bland det värsta jag sett. Det var inte bara själva blindtarmen, längst ut som var inflammerad och svullen. Utan hela flärpen som blindtarmen sitter på. Den var uppsvullen och lika stor som din vanliga tarm. Och till på köpet hade flärpen börjat spricka längst in. Vi var tvungna att ta bort ca 10 cm av tarmen där blindtarmen sitter."
Detta får jag höra i det där sköna tillståndet mellan helt jävla bortdrogad och bara allmänt neddrogad.
Första dagen på sjukhus orkar jag inte göra någonting, bara sover och har ont. Och jag är mer eller mindre hög som ett hus första dagarna.
Då har föräldrarna varit där och gett mig några böcker, lite tidningar (MC-tidningar bla) och sånt.
Dagen efter på ronden ser läkaren mc-tidningarna.
"Jasså, du kör motorcykel?"
"Joo, gör jag väl"
"Har du fyllt i donationskortet?"
Jahapp...

Normalt får man lämna sjukhuset dagen efter. Jag åkte in på en onsdag. På tisdagen fick jag komma hem igen.

Två veckor senare har familjen en sedan länge planerad fem veckors semester till Kina. Jodå, efter att läkaren lyckats övertala morsan kom vi iväg. Bland de första sakerna vi skulle göra var att vandra på den kinesiska muren. En 7 km lång sträcka. 7 km är inte farligt. Om det är plan backe (för dem som inte vet går muren upp, ner, upp, ner, upp, ner osv). Och inte 35-40 graders värme och tryckande sol. Var helt ok att gå uppåt, men nedåt så kändes varje steg i magen. Var inte kaxig på bussen tillbaka till hotellet, men gick bra.

(kan f.ö. nämna att efter ingrepp i tarmen blir inte avföringen i fast form förens efter i normala fall 5 veckor, för mig började det stabilisera sig efter hemkomst från kina (de har spännande toaletter i det landet, rekommenderar dem på landsbyggden och på långfärdstågen))
 
(kan f.ö. nämna att efter ingrepp i tarmen blir inte avföringen i fast form förens efter i normala fall 5 veckor, för mig började det stabilisera sig efter hemkomst från kina (de har spännande toaletter i det landet, rekommenderar dem på landsbyggden och på långfärdstågen))

låter som ett riktigt skitäventyr :rolleyes:
 
FreddaAbborre;3891322 (kan f.ö. nämna att efter ingrepp i tarmen blir inte avföringen i fast form förens efter i normala fall 5 veckor skrev:
För mig var det tvärtom. Tog två veckor, fikonsirap, Purex, Mikrolax, ett ordentligt lavemang o slutligen ricinolja innan jag kom till skott. Men då jävlar:D
 
För mig var det tvärtom. Tog två veckor, fikonsirap, Purex, Mikrolax, ett ordentligt lavemang o slutligen ricinolja innan jag kom till skott. Men då jävlar:D

Mjo, tog ju ett gäng dagar innan man kom igång överhuvudtaget, men sen...
 
Fick kraftiga buksmärtor, tur i oturen satt jag bakpå hojen..däckade vid en parkering och vaknade upp lagom tills ambulansen anlände...väl där (berättades det efteråt) ""skällde" jag ut ambulansmännen (som naturligtvis trodde jag var gravid vilket retade mig till vansinne då jag visste att så inte var fallet:huvet ) för att de inte körde fortare "vi kört ju jättefort 140 tyckte dem ... -hade jag vetat att ni körde så långsamt så hade jag varit kvar på hojen.ajjjjj......öka :skrika....det är ju stor motorväg... sedan fick jag smärtstillande och däckade igen..:näsblod
Akut operation vid ankomst sjukhus...Då jag hade mckläder på mig så trodde de först att jag hade varit med om en mcolycka så det vart en jäkla fart på dem...
 
Inflammation i balansorganet i örat låter det som
Djävligt obehagligt.
Har varit betydligt sjukare.
Men ändå obehagligt.
Man kan inte göra någonting utan att det snurrar i huvudet.
Räcker att flytta blicken för att det skall kännas som om man faller.
 
Djävligt obehagligt.
Har varit betydligt sjukare.
Men ändå obehagligt.
Man kan inte göra någonting utan att det snurrar i huvudet.
Räcker att flytta blicken för att det skall kännas som om man faller.
Det låter som du var färdig med förkröket och påväg till krogen.
 
Nyheter
Tierp Arena värd för EM i Dragracing

Den 7–10 augusti 2025 förva...

120 unga motocrosstalanger från hela världen möts i Uddevalla

Screenshot Den 16–17 aug...

En vecka kvar!

Nu är det exakt en vecka kv...

Farligt vilseledande alkomätare på marknaden

Ett stort oberoende test ut...

Specialbyggd Yamaha XSR900 GP hyllar Rainey

För att fira den trefaldige...

Vi provkör Indian Sport Chief RT

I Allt om MC nummer 8 som k...

Ducati 996 SPS – fabriksny 99:a – såld för rekordsumma

När en hojfirma i Tombolo i...

Äldre än en gentleman

Vi har fotograferat en 100 ...

MV Agusta återgår till 100% eget ägande

MV Agusta Motor S.p.A. till...

MV Agusta åter självständigt

MV Agusta Motor S.p.A. till...

Back
Top