Här är ett par:
http://www.ultimatemotorcycling.com/good-design-award-bmw-s1000rr-and-concept-6
http://thekneeslider.com/archives/2006/02/20/motorcycle-design-awards-2005/
”Buell was a motorcycle mechanic by day and engineering student taking night classes at the University of Pittsburgh. After earning his degree in 1979, Buell turned down offers from other major companies to pursue a career with Harley-Davidson.”
Att Eric Buell själv designade sina motorcyklar, trots ovanstående beskrivning (från AMA Motorcycle Hall of Fame) av hans utbildning och arbetsgivare, fick rimligen...konsekvenser.
Kolla in Victory, amerikansk mc-tillverkare som gör livet surt för HD. De har alltid lyckats förena teknik och design, till skillnad från HD (vars hojar går som skit) eller Buell (vars hojar ser ut som skit). Och det går, och har alltid gått, skitbra för Victory.
”MAYA”...
Maya låter som en bedagad floskel från Berghs eller Företagsuniversitetet
Victory är ju ett magnifikt exempel på när design går före funktion.
Varken nyskapande eller tidlöst.
http://www.victorymotorcycles.se/mc_11.asp?pageID=11
Rena kulissmotorer/-hojar, som Kawasaki Vulcan-motorn mfl. Dummykåpor för att få en OHC-motor att se ut som en stötstångsmotor etc. Sen att det säljer är ju en annan sak. Men att det är funktionell design kan endast en humanist eller säljare tro på.
På en HD är designen mycket mer präglad av funktionen, det är ett uttalat mål att tex ett kamaxelhus inte bara ska var estetiskt tilltalande, det ska också avslöja att det är just ett kamaxelhus osv. Inga mouldings, dummykåpor osv.
Jag tror att det är därför det finns så många Harleykloner som aldrig når fram till ens eftermarknadsfirmornas satsningar, de blir instegsmodeller.
Det Victory (till skillnad från övriga HD-kloner) snappat upp av HD:s framgångsrecept är att likt en pizzeria skapa en maximal meny ur blott en handfull ingredienser. HD kramar ur ett maximalt antal modeller ur ett förvånansvärt fåtal ramar, tankar och motorer. Med denna spiksoppa bländar man mc-"journalister" som inte vet bättre.
Detta kombinerat med att vårda kulten kring varumärket. Det är inte så många som tatuerar in Victory eller Suzuki Intruder på överarmen.
Det som hållt tillbaks Eric Buells sporthojar tror jag är att de saknar den i sporthojsträsket obligatoriska 180-hästars radfyran, alternativt haft en italiensk prislapp.
Rent tekniskt tycker jag att Buells modeller varit briljanta, merutnyttjandet av svingen som oljetank/oljekylare, fälgbromsarna, soppan i deltaboxramen osv.