Mötte precis en älgko bakom ett krön ute på en krokig landsväg, och slogs av tanken på hur små marginaler det verkligen är frågan när det gäller att hinna bromsa/väja. Första funderingen som dök upp efter att ha passerat älgen var: hade jag hunnit bromsa om jag inte redan haft mina stelfrusna fingrar på bromsarmen? Andra var: vart tog bilen vägen som låg bakom mig sekunden innan? Stannade till lite längre fram under skenet av en lykststolpe för att vänta in den, men ingen bil kom... Efter någon minut bestämde jag mig för att åka tillbaka och se hur det hade gått, men just då dök den upp i backspegeln. Bilen såg till synes hel ut, så jag drog en lättnadens suck fortsatte hemåt.
Kör själv med i princip konstant bromsberedskap vid nattliga turer på kolmörka krokiga vägar, vilket jag tror har räddat mig många gånger. Hur är er andras syn på bromsberedskap? Jag vet att många tycker det är onödigt att sträcka fram fingrarna över bromshandtaget för minsta småsak. Samtidigt är marginalerna ibland extremt små när det väl måste nitas.
Kör själv med i princip konstant bromsberedskap vid nattliga turer på kolmörka krokiga vägar, vilket jag tror har räddat mig många gånger. Hur är er andras syn på bromsberedskap? Jag vet att många tycker det är onödigt att sträcka fram fingrarna över bromshandtaget för minsta småsak. Samtidigt är marginalerna ibland extremt små när det väl måste nitas.
