Förhållandevis få människor slår igenom såsom uttrycket är ämnat.
En övervägande del (Läs: Linda Rosing, Carolina Gynning, Blondinbella, exakt alla Idol-Dannys, -Markusar, -Olor, Etc etc) blir helt sonika uppsugna av den trötta dammsugare som är populärmedia.
Det blir lättare och lättare att bli kändis utan att behöva stå för något vettigt, göra något vettigt eller över huvud taget vara en vettig människa.
Media, liksom folket idag, är trötta. De orkar inte fördjupa sig, och därav fungerar slaskändisar alldeles utmärkt. Du behöver inte bekanta dig med någons litterära verk, egenregisserade filmer eller annat som kan tänkas höra ihop med en känd människa.
Människan väljer av naturen den enkla, lätta vägen. Och vad är inte lättare än att bara ligga i soffan och låta dig översvämmas av den grundaste av grund information som är dokusåpakändisar & co?
Vad har Linda Rosing gjort för att förtjäna sitt kändisskap?
Ingenting, och det är därför massan är intresserad. De behöver inte sätta sig in.
Tills massmedia drar ned på tempot och satsar mer på kvalitet än på kvantitet kommer jag fortsätta bojkotta TV såväl som radio och dagstidningar.
En vacker dag bestämde jag mig för att gå BlondinBellas blogg för att se vad the fuzz was all about.
Och jag säger det, att det var en jävla tur att jag har erfarenhet av neurolingvistisk programmering och därav besitter en nivå av självbehärskning och sinneskontroll. Annars hade jag förmodligen förblivit skärrad för resten av livet efter att ha läst hennes larviga, infantila vederverk hon kallar blogg.
Vad som egentligen gör att det sticker i hjärnbarken är att hon är så uppmärksammad av såväl media som massa. Inte en singular molekyl i varken hennes varelse eller verk förtjänar den position hon sitter i. Hon har makt över många unga och formbara sinnen. Hade hon inte fått uppmärksamhet hade man kunnat tolka det som att folk inte värdesätter eller köper hennes ideal. Då hade bloggen inte rört någon i ryggen.
Jag hoppas inte jag behöver poängtera detta. Inte för att förtrycka, inte för att beskälla.
För att människor med genuin talang och skaparanda hamnar i skuggan bakom vattnigare motsvarigheter med på sikt skadliga ideal om kommersialism och
"get rich or die trying"-tänk.
För att citera Fight Club: "We've all been raised by television to believe that one day we'd all be millionaires, and movie gods, and rock stars. But we won't. And we're slowly learning that fact.
And we're very, very pissed off."
Bloggar i allmänhet, det får man ta som det är.
Det finns bloggar där det postas den ena brilljanta textpärlan efter den andra.
Helt fantastiskt, faktiskt.
De brukar i allmänhet inte handla om vad människan i fråga "gjorde idag", och det är så bloggar borde förhålla sig. Annars kan det lika gärna heta webdagbok.
