Bidrag, flytta hemifrån?

[heimdal]

Föregående som bodde hemma hos dig slängde du ju ut

ja men de hör ju inte hit

 

[HanneZ]

Nog kan man väl få bostadsbidrag fast man går i skolan? fast man kanske måste hitta på nån utbildning som inte finns i hemkommunen då..

Bostadsbidrag kan hon väl få men vad fan hjälper de? Det är ju inte ens halva hyran och sen tillkommer ju en del...

 

[Ten-0]

Nog kan man väl få bostadsbidrag fast man går i skolan? fast man kanske måste hitta på nån utbildning som inte finns i hemkommunen då..

Inackoderingsbidrag är det kallat, din kommun som betalar ut det om du går i en annan kommun.

 

[wizlow]

Vet inte riktigt var jag ska vända mej..
MEn jag och min mamma går inte riktigt ihop om man säger så.. Hon klankar ner på mej hela tiden, kallar mej dumma saker mm...
Så nu undrar jag i fall någon här vet var jag ska vända mej, om jag vill komma härifrån?
JAg har ju inte direkt pengar till en lägenhet eftersom jag fortfarande går i skola...
Hur gör man? Vart vänder man sej? Finns det någon möjlighet över huvud taget att komma härifrån?

Snälla, hjälp mej.. JAg orkar verkligen inte bo här längre...

att gå på bidrag är de sista valet.! försöka skaffa ett jobb istället

 

[User123]

Vet inte riktigt var jag ska vända mej..
MEn jag och min mamma går inte riktigt ihop om man säger så.. Hon klankar ner på mej hela tiden, kallar mej dumma saker mm...
Så nu undrar jag i fall någon här vet var jag ska vända mej, om jag vill komma härifrån?
JAg har ju inte direkt pengar till en lägenhet eftersom jag fortfarande går i skola...
Hur gör man? Vart vänder man sej? Finns det någon möjlighet över huvud taget att komma härifrån?

Snälla, hjälp mej.. JAg orkar verkligen inte bo här längre...

Enklaste; Flytta in till nån annan polare mot en mindre avgift som du jobbar ihop på några kvällar i veckan
Du skulle ju få jobb på en mack när du fyllde 18, hur gick det me de?

Dessutom slipper du bidrag som andra, mer behövande skulle kunna få

Ha både bil och hoj, och bo i lägenhet som skattebetalarna bidrar till känns konstigt?

 

[Swish]

Enklaste; Flytta in till nån annan polare mot en mindre avgift som du jobbar ihop på några kvällar i veckan
Du skulle ju få jobb på en mack när du fyllde 18, hur gick det me de?

Dessutom slipper du bidrag som andra, mer behövande skulle kunna få

Ha både bil och hoj, och bo i lägenhet som skattebetalarna bidrar till känns konstigt?

JO, skulle man kunna..
Men jag har ju ingen hoj lilla vän..
De har fått ändrade förhållande på macken, som de uttryckte det.. Så jag får bara jobba där en dag varannan vecka.. Ger inga pengar direkt..

 

[Gustav1]

Bidrag för att du bråkar med mamma?
Skäpp tonårstrotset och kramas istället. Det blir billigast iallafall.

 

[General E]

Antingen kramas eller gör klart för henne att du aldrig vill höra några tykna kommentarer längre. Ev grejer som hon har i bagaget osv som du får skit för är helt enkelt inte intressant. Du sköter ditt och hon sitt.
Kramas är nog bättre, helt normalt att tonåringar tycker att föräldrarna är :kocko .

 

[User123]

JO, skulle man kunna..
Men jag har ju ingen hoj lilla vän..
De har fått ändrade förhållande på macken, som de uttryckte det.. Så jag får bara jobba där en dag varannan vecka.. Ger inga pengar direkt..

Ok surt. nä men du skulle ju köpa en tlr i vår?

 

[Biturbo]

Prata med Soc å kuratorn på skolan serru!

 

[Sad Glad]

Som många andra redan sagt i tråden så kommer det bli väldigt svårt. Långa utredningar, samarbetssamtal o dyl. Kastar morsan ut dig så blir det nog att bo på någon form utav tonårsboende (beroende på vad som finns att tillgå i din kommun) eller familjehem.

Det skall VÄLDIGT mycket till innan socialförvaltningen går in och stödjer dig med bidrag till en egen lägenhet. Om de nu över huvud taget kan hitta en lägenhet till dig (eventuellt får du leta själv).

Kanske att du skulle kunna få "extra tillägg" till studiemedlet om du hittar ett boende på egen hand men jag tror knappast att det räcker till en hyra ens.

Det är nog lättare för dig att bo kvar.

 

[Swish]

Som många andra redan sagt i tråden så kommer det bli väldigt svårt. Långa utredningar, samarbetssamtal o dyl. Kastar morsan ut dig så blir det nog att bo på någon form utav tonårsboende (beroende på vad som finns att tillgå i din kommun) eller familjehem.

Det skall VÄLDIGT mycket till innan socialförvaltningen går in och stödjer dig med bidrag till en egen lägenhet. Om de nu över huvud taget kan hitta en lägenhet till dig (eventuellt får du leta själv).

Kanske att du skulle kunna få "extra tillägg" till studiemedlet om du hittar ett boende på egen hand men jag tror knappast att det räcker till en hyra ens.

Det är nog lättare för dig att bo kvar.

JO, jag har också förstått att det är lättare att bo kvar...
Men roligt är det inte.. Hon säger ju inte bara dumm saker, utan tar till våld också.. Men jag får väl stå... Verkar inte ha något val...

Ljunghusen: Jo, det ska jag också.. Vet bara inte hur, men det ska jag!

 

[Willmar]

Vet inte vilken sitts du igentligen sitter i
Är dock inget kul att bråka med föräldrar.

Har du bra vänner, prata med dem. En bra vän ställer upp i vått och torrt.
Se till att kämpa, se lösningar och inte bara problem.

Har sett flera unga flickor som halvt förstör sina liv, har ingenstans att bo... hamnar i fel gäng m,m.
Sen när de blir lite äldre har de svårt att komma in i matchen igen, och har mycket att ta igen.

Som de flesta skriver, se till att prata med kurator. De är till för att hjälpa.
Bara för att man går till nån för att ha hjälp är man ej dum i huvudet.

Hoppas du löser det så gott du kan

 

[Swish]

Vet inte vilken sitts du igentligen sitter i
Är dock inget kul att bråka med föräldrar.

Har du bra vänner, prata med dem. En bra vän ställer upp i vått och torrt.
Se till att kämpa, se lösningar och inte bara problem.

Har sett flera unga flickor som halvt förstör sina liv, har ingenstans att bo... hamnar i fel gäng m,m.
Sen när de blir lite äldre har de svårt att komma in i matchen igen, och har mycket att ta igen.

Som de flesta skriver, se till att prata med kurator. De är till för att hjälpa.
Bara för att man går till nån för att ha hjälp är man ej dum i huvudet.

Hoppas du löser det så gott du kan

MM jo, jag har både vänner och pojkvän att gå till.. Det dumma är väl att de inte riktigt förstår situationen.. Pojkvänne har dessutom en mamma som är helt tvärtemot min, så han har ingen aning om hur han ska hantera det.. :S För det är ju honom jag helst går till... Men, det löser sej nog!

 

[Maxout]

Detta är alltså inte bara ett vanliga tonårskonflikter?

Sluta skolan å börja jobba så kan du flytta. Bo hos pojkvännens familj sålänge förklara problemet så förstår de säkert eftersom hon är precis tvärtom. Visa blåmärken osv.

Prata med polis och sociala myndigheter.

 

[2fast4Hjo]

Mhm...
Så det innebär, att om mamma gör allvar av sitt hot, så blir jag en sån äcklig uteliggare?

Hur länge har det pågått?. Acceptera aldrig de dumma sakerna hon kallar och gör mot dig (även om jag vet att man kan säga mycket dumt i stridens hetta). Använder hon våld så anmäl!!!!

Finns det ngn liten chans att ni kan bli sams?


Ang birag så vet jag inte mer än de som redan har nämnts här. Jag flyttade när jag var 17 (frivilligt) men klarade mig på s.k barnpension och det är inget man önskar då detta fås då ngn av ens föräldrar går bort. Fick inackorderingsbidrag då jag bodde och studerade i annan ort än den jag var skriven i..har för mig att det var på 1500kr/månaden. Bostadsbidraget var på 300kr i månaden, hade en 2;a på 55 kvadrat och "pensionen" på 3000 och så studiebidraget då.. Kan säga att det knappt gick runt. Hade dessutom tur att få en lägenhet för 1 kr..kan tänka mig att det är mycket svårt att få det nu.

Mitt råd; bo hemma så länge du bara står ut eller hos vänner/släktingar..massa extra omkostnader att bo själv, tfn, el, hemförsäkring m m. m m.m.


Håller tummarna att det löser sig.

 

[heimdal]

MM jo, jag har både vänner och pojkvän att gå till.. Det dumma är väl att de inte riktigt förstår situationen.. Pojkvänne har dessutom en mamma som är helt tvärtemot min, så han har ingen aning om hur han ska hantera det.. :S För det är ju honom jag helst går till... Men, det löser sej nog!

flytta in hos pojken är ju ett alternativ.. om du förklarar situationen så kan man ju hoppas att han å föräldrarna förstår din situation

 

[Willmar]

MM jo, jag har både vänner och pojkvän att gå till.. Det dumma är väl att de inte riktigt förstår situationen.. Pojkvänne har dessutom en mamma som är helt tvärtemot min, så han har ingen aning om hur han ska hantera det.. :S För det är ju honom jag helst går till... Men, det löser sej nog!

Förstår de ite för att de INTE vill förstå eller riktigt bry sig?
Eller handlar det om att du kanske inte lägger fram korten riktigt eller rätt?

Det är alltid svårt att verkligen förstå, om man inte kan prata ordentligt. (obs svårt att kunna prata/ beskriva alla situationer)

Saker som andra inte ser, ser du direkt.... osv.
sen är det alltid svårt att fråga/ be om hjälp. Man känner/ blottar sig ju.
Man vill inte vara till en last eller besvär.... men jag lovar dig.

Det finns underbara männsikor som kan prata, stödja och hjälpa till. Om man bara försöker/ visar intresse efter hjälp m,m.

 

[Rutger]

Marandy:
Jag vet ingenting om din bakgrund, men ska försöka ge några tips.

- Ge absolut tusan i socialen, kuratorer osv så långt det bara går.
Jag har ingen erfarenhet av sådan verksamhet och vill heller inte ha det.
(Socialen går man till om man riskerar att hamna på gatan, som en sista utväg)
De kanske "vill väl", men i deras yrkesroll ligger indirekt ett intresse att ta över ditt liv. När du väl klarar dig på egen hand så mister de också en "klient" och därmed makt. Dessutom tror jag att du riskerar en "socialstämpel" plus att du kommer att vänja dig vid att bli omhändertagen. Ingen bra start på ditt vuxna liv.
(Nu får jag väl halva bidragssverige efter mig, skit samma)

- Utvärdera situationen så gott det bara går. Ekonomin, kontakter, jobb, besparingar eller andra inkomster, framtida studier, osv. Kan du bo kvar hemma, har du möjlighet att flytta till vänner, finns lediga lägenheter, osv.

- Säg åt mor din att tagga ner! Svensken (jag själv inkluderad) är ofta konflikträdd, tar hellre skit än en diskussion. Säg ifrån NU(!) så har du besparat dig själv mycket lidande. Här är det egna och bittra erfarenheter som kommer in, tyvärr.

Nu till det bästa råd jag kan ge: Bestäm din framtid NU!! Ta befälet över ditt eget liv, annars kommer andra att göra det. Det är nu du har chansen att påverka ditt liv till det bättre.
Jag har under åren sett några mindre roliga exempel på vad som händer om man väljer den lätta vägen, tänker att "det ordnar sig". Beslut som tas mellan 18-25 årsåldern kan lätt få konsekvenser resten av livet. Man kan ändra sig efterhand, men det blir mycket svårare allteftersom åren går.

Jag själv då? Jag flyttade hemifrån när jag var 19 år. Jag hade både ett bättre och sämre utgångsläge än du. Dock har jag genom åren märkt att genom lite vilja och disciplin så kan man komma en hygglig bit på väg åtminstone.

/"Rutger"

 

[Emmi]

Men jag har ju ingen hoj lilla vän..

Är det därför det står att du har en CBR?
Sök ett nytt jobb då om du inte får jobba mycket på det du har nu.
Prata med kuratorn så får du all hjälp du behöver, eller ring BRIS eller nåt.
Bo hos killen, polare, släkt eller nåt så länge. Jag vet hur det känns att inte orka med att bo hemma, trots att jag har världens goaste familj så orkade jag inte bo hemma under min depression. Skicka PM om du vill!