Tror fortfarande INTE att cellspänningen på ett friskt batteri skiljer mellan olika, tillverkare eller typer av de om avhandlats här.
Alla är bly/syra-batterier i någon form, men samma fysik och kemi som grund.
Eftersom jag hanterar stora batteriparker inom jobbet så har jag en hyggligt färsk kurs som jag kan försöka att återberätta lite delar från, eftersom det finns otroligt mycket pengar i att sköta sina batterier på rätt sätt.
Jag tar inte med Lithiumbatterier, eftersom den tekniken är relativt ny, och inte så vanlig ännu.
Variationer som benämns här beror snarare på att batterierna har olika status, syran kan vara skiktad, eller sulfatering har uppstått.
Batterispänningen ger bara en grov indikation för ett öppet batteri.
Mängden vatten spelar in och man kan ha en hög spänning fast batteriet inte fungerar särskilt bra.
Men när syran har en densitet av 1.28g/cm3 så är polspänningen ca 12.7-12.9 Volt.
Ett så kallat AGM batteri kan ha någon tiondel till i polspänning (ca 0.3V) på grund av sin inre konstruktion, där syrahalten (densiteten) kan vara något högre.
Ett vanligt öppet batteri som har blivit djupurladdat kan ha en skiktad syravikt (stratifiering). Syra med hög syravikt, kanske högre än 1,35, kan ligga i botten medan syra med lägre densitet än 1,20 kan ligga på ytan, fast voltmetern säger att batteriet är fulladdat.
Ett ”lätt sulfaterat” batteri har ett nästan isolerande skikt av blysulfat på sina plattor.
När man försöker ladda ett sådant batteri så stiger, enligt Ohms lag, spänningen snabbt och för en oreglerad laddare så stiger den ända upp till dess max.
Det är då man brukar säga att batteriet inte tar emot laddning, men laddaren tror att det är fulladdat.
Har man lite tur så kan man väcka batteriet genom att ladda dem med en låg ström under flera dygn, men då måste man ha koll på att strömmen verkligen är låg under hela processen.
Ett annat, mera effektivt sätt används av flera intelligenta laddare..
Då laddar men med full ström ända upp till spänningstaket (14.4 – 14.7V) då laddaren går ner till noll.
Omedelbart återstartar laddningen och så håller den på med att pulsa in energi i batteriet, utan att någon gasning uppstår.
Ett annat fenomen är att en laddare som inte kan lägga sig på en konstant spänning kan inte ladda batteriet fullt, utan att komma upp i området då batteriet gasar och tappar vätska, (ca 14.4 – 14.7V).
En del enkla, reglerade laddare, går ner till en lägre spänning när 14,4 V har nåtts, men då kan det väldigt lång tid att få i de sista ca20% av laddning, då pratar vi om veckor.
En intelligentare laddare pular den sista fasen av laddingen, genom att öka spänning och ström i toppar, med ett visst tidsmellanrum.
Och av batterityperna som vi diskuterat så är det egentligen
två grundtyper.
Det ena är de så kallade
fritt ventilerade batterierna, de klassiska, och även med viss utveckling.
Vi har de traditionella våtcellsbatterierna eller påfyllningsbara som de också kallas.
Sedan har det kommit utvecklingar på det, till exempel
Kalciumbatterier som är uppbyggt på i princip samma sätt som andra våtcellsbatterier, förutom att både de positiva och negativa plattorna är av en kalciumlegering.
Batterier som benämns med
SMF (Seald Maintanance Free) är vanliga, klassiska våtcellsbatterier, men helt slutna, och så kallade underhållsfria (lite felaktigt ordval tycker jag).
Sedan har vi så kallade
ventilreglerade batterier, som är slutna, och inte släpper ut några gaser.
Två typer dominerar marknaden där,
GEL och
AGM.
Batterier som benämns
GEL har sin syra i geleform.
GEL batterier är tåliga mot djupurladdningar och används tex i fordon med krävande elektrisk utrustning, och som förbrukningsbatterier i båtar.
Sedan har vi det som kallas för
AGM (Absorbed Glass Mat), ytterligare en utveckling av
bly-syrabatterier.
Istället för vatten eller gel finns i AGM-batterier en glasfiberfyllning som håller elektrolyten på plats, som en disktrasa.
Det är ett bra startbatteri till exempel till en MC, men dyrare än det klassiska fritt ventilerade.
Det kan också behöva någon tiondels Volt högre laddspänning, vilket tidigare nämnts (ca 0.3V), och har även en förmåga att hålla upp polspänningen lite längre innan vilospänning uppnås, vilket gör att man kan behöva vänta längre innan man får rätt vilospänning när man precis laddat batteriet.
Vibrationer, men framförallt temperaturer som avviker från det optimala påverkar batteriets livslängd oerhört mycket.
Just temperaturen är förödande, och gör mycket stor skillnad.
Det är ingenting som vi MC-åkare kan göra så mycket åt, det är mer ett faktum vi får leva med, men nya tekniker ger ju också nya möjligheter, så det blir säkert bättre.
Det var mina kunskaper så långt angående batterier, men vi kan väl hålla igång diskussionen, för det händer mycket, och det finns säkert fler med stora kunskaper och erfarenheter på detta område.
