Att gå vidare efter varit med om en mc-olycka.

[Teo]

Haha ja d kan man lugnt säga att vi gjort,mitt finger fick dock åka egen ambulans,hittades en timme efter olyckan,förjävligt,nu kan man inte peka finger åt nån längre,å d va nått jag va bra på

Men du kan köra tricket med pekfingret långt upp i näsan för barnbarnen när du blir gammal! Eller kanske för att impa på en brutta även om jag ställer mig skeptisk till det.

 

[R2]

När det uppstår en sån kraft så att man mister fingrar då finns det inte en enda handske som kan skydda.

Mina fingrar låg dock kvar i handsk fingrarna

Så jag och TS har verkligen hård testat

Haha ja d kan man lugnt säga att vi gjort,mitt finger fick dock åka egen ambulans,hittades en timme efter olyckan,förjävligt,nu kan man inte peka finger åt nån längre,å d va nått jag va bra på

Ja självklart är det så att våldet till sist blir för stort oavsett vilka skydd man har.
Men ni kan kanske skriva vilka handskar ni hade ändå?

 

[Veritas]

Men du kan köra tricket med pekfingret långt upp i näsan för barnbarnen när du blir gammal! Eller kanske för att impa på en brutta även om jag ställer mig skeptisk till det.

Hahaha ja d har alla min polare föreslagit oxå,fick polarns grabb å nästan börja gråta med d trixet

 

[GSXR1100R]

Har man tur och inte skadar sig allt för mycket så ska man nog upp på en hoj så fort kroppen tillåter, så har iaf jag gjort dom två gångerna då revbenen knäcktes.

Skadar man sig mycket och har en lång rehab så är det bra om polarna stöttar, det ska ju kännas bra när man kör.

Mosar inte på som förr i tiden då jag lärt mig hur ont det kan göra.

 

[Hansen.]

Ja självklart är det så att våldet till sist blir för stort oavsett vilka skydd man har.
Men ni kan kanske skriva vilka handskar ni hade ändå?

Jag använde Rukkas "supermoto" handske. Men det kvittar egentligen för om jag så ens hade haft stål handskar så hade jag inte haft fingrarna kvar ändå.

Edit: Richa hette dom.

 

[Badger]

Har man tur och inte skadar sig allt för mycket så ska man nog upp på en hoj så fort kroppen tillåter, så har iaf jag gjort dom två gångerna då revbenen knäcktes.

Skadar man sig mycket och har en lång rehab så är det bra om polarna stöttar, det ska ju kännas bra när man kör.

Mosar inte på som förr i tiden då jag lärt mig hur ont det kan göra.

Klotade för några veckor sedan, hojen totalskrot, och jag med "bara" en skadad högernäve med lite frakturer, otroligt nog hur bra det gick när man tänker efter.

En vecka efter kraschen fick jag låna en annan hoj, bara för att annars vetefan ifall man skulle vilja senare. Taskig på att bromsa pga höger hand visserligen, men jäkla vad självförtroendet hade fått sig en törn, rätt så läskigt omedvetet så litar man inte längre på varken hoj, däck eller underlag....
Dock var det rätta medicinen och letar nu i höstmörkret efter någon ny "kurvtagare"

 

[Brunell]

Har kraschat ett par gånger, dock med moped. Sista gången slutade med ett stort öppet sår från hälen till knäet, knäet har jag fortfarande besvär med. Fick även blodförgiftning. Jag skjutsade vid det tillfället, hon klarade sig dock väldigt bra jämfört med mig. Men jag har fortfarande problem att skjutsa folk. Vågar inte det riktigt. Men det börjar släppa nu efter 14 månader. Det tar tid, men hoppas jag kommer tillbaka på banan.

 

[Money]

Tycker du ska umgås med Tåbbe och lyssna på hans dumma röst.

Att umgås med dina hojpolare och fortsätta ha hojlivet runtomkring dig hjälper dig att få tillbaka ditt självförtroende. Skynda inte utan låt tanken på att köra hoj komma tillbaka sakta men säkert.

Du kan brassa satan med din cabbe så länge.

 

[hojkiller]

Har en kompis som blev överkörd av en bil som struntade i stopplikt. Han stod stilla och fick bilen över sej. Han skadade sej allvarligt och jag fanns som stöd från första dagen. Jag tror det har hjälpt honom att komma tillbaka. Han kör hoj igen men det e mycket i kroppen som påminner honom om olyckan. Han har själv sagt att stödet från kompisar har betytt jättemycket, utan det hade han nog inte satt sej i sadlen igen. Mitt tips är således att prata ut med en bra kompis som orkar lyssna, det hjälper.

jag e kompisen i ovanstående text
tackar mr donner för all hjälp både före o efter olyckan en sann vän
, vem kom upp med hamburgare ti min första riktia måltid jo du. vem kom med tv spel ti sjukan jo du.vem lyssna på mitt trag jo du , vem peppa mej ti ny hoj jo du.och mycket mycket mer tack min vän

 

[avfartsgatan]

Klotade för 4 år sedan, pajade höftleden. Nu har jag att välja på två operationer: steloperera höften i rakt lodrätt läge, ni kan ju föreställa er hur trevligt det verkar (polaren föreslog steloperation i sporthojsvinkel, he he). Alternativ nr två är protes (konstgjord led), funkar bra i några år, tyvärr blir det komplikationer med tiden och jag hamnar i rullstol med smärtstillande vid 40 årsåldern (är 27 nu).

Just nu är min led för stel för sporthojs vinkel, har bara kunnat köra hojar med upprättkörställning som t.ex. superduke... men kör jätte harrigt... vågar knappt svänga om det är kallt (inte vinter så klart, vem kör då?) ute med risk för halka (trots att det inte var halka som orsakade olyckan).

Så vad ni än gör paja inte en led, typ fotled, knäled, höftled.

Trots detta är den absolut bästa tiden i mitt liv när man var ute å körde hoj på sommrarna... inget som har eller kommer slå det

Hojkörning är en chansning antingen har man tur eller så har man det inte, inte mycket du kan göra åt det. Bara att väga för och nackdelar mot varandra, beslutar du dig för att du vill försätta att köra så sluta tänk på konsekvenserna annars blir du bara nojig och stel som någon tidigare skrev. Bara kör! ... som vältalige Stenmark sa.

 

[Carnivore]

Själv kraschade jag min första hoj i april förra året, jag hade hunnit med ca 270mil redan och blivit lite säkrare på min körning och tog i lite mer... kom i en 180graderskurva där bilar hade dragit upp grus så jag tog spår ganska nära mittlinjen så får jag möte av en bil som genar lite och därmed kommer i min fil och därmed rakt i mitt spår... får väja vilket för mig rakt över gruset som andra bilar dragit upp och omkullkörningen var ett faktum.
Jag kanade med hojen rakt in i nästa mötande bils sida, träffade framhjulet på den och studsade till lite.
Fick en spricka (som jag trodde var en stukning) i lillfingret efter att hojstyret landade på det fingret, det var allt.
Hoj, kläder, hjälm osv var bara skrot...

Tog 1,5månad innan allt var klart med FB och jag hittade en ny hoj, bland det första jag gjorde var att köra på just den vägen och titta mycket på hur det ser ut... men fortfarande är jag ganska nojig för grus på vägen.
Men jag har nu kört drygt 600mil med nya hojen och många turer med sköna hojvänner har verkligen fört tillbaka mitt självförtroende... nu blir det SHK steg 1 o 2 i april och förmodligen få till ännu bättre körning och mer självförtroende.

Men visst fan skämdes jag när jag kraschat då jag bedyrat för frun att jag tar det lugnt och att det är ingen fara...

 

[elwe]

Varför skulle man ens fundera på att sluta köra för att man klotar?
Det låter lite som att det kommer som en överraskning att det kan vara smärtsamt ibland att ha en mc som hobby.
Det är inte ens ditt eget fel alltid så man får ta in det på minussidan när man bestämmer sig för om man vill köra hoj eller inte.

Trots allt är det ju så att det händer saker hela tiden med "kollektivet" och bara för att man själv råkar ut för något gör ju inte hojåkningen ett dugg mer eller mindre farligt. Kanske det blir en aha-upplevelse för en del, men det torde då ha bottnat i en aningslöshet om vad man sysslar med.

Själv har jag varit sjukskriven större delen av sommaren pga att en bil tyckte det var helt onödigt att blinka bara för att han skulle svänga vänster på landsvägen ... Det kostade mig 2 operationer bl a och det hade varit intressant att få snacka med bilföraren ifråga som bara åkte sin väg ...

Blev jag förvånad att det hände mig? Nej, egentligen inte eftersom det kan hända vem som helst.
Kommer jag att sluta köra? Nej, definitivt inte ... Varför skulle jag göra det?
Kommer jag att köra som jag alltid gjort? Självklart, men förmodligen med ännu större misstänksamhet mot bilister och andra mottrafikanter.

 

[Two stroke man]

Det låter lite som att det kommer som en överraskning att det kan vara smärtsamt ibland att ha en mc som hobby.

Efter några år som hojåkare kan man väl konstatera att precis så är det för många hojåkare.

Så snart dom kraschar och skadat sig eller om någon nära kört ihjäl sig så slutar många köra. Konstigt att det ska krävas en olycka innan vissa fattar att man kan få betala ett högt pris för nöjet att åka hoj.
Alla som inte kan tänka sig ett liv i rullstol borde nog sluta köra hoj omgående.

Sen är väl bästa sättet att bli av med hjärnspöken att så snabbt som möjligt sätta sig på hojen igen.

 

[Anders]

Klotade för 4 år sedan, pajade höftleden. Nu har jag att välja på två operationer: steloperera höften i rakt lodrätt läge, ni kan ju föreställa er hur trevligt det verkar (polaren föreslog steloperation i sporthojsvinkel, he he). Alternativ nr två är protes (konstgjord led), funkar bra i några år, tyvärr blir det komplikationer med tiden och jag hamnar i rullstol med smärtstillande vid 40 årsåldern (är 27 nu).

Fyfan, det där är inte skoj Var själv i lite av samma situation med min olycka där jag pressade undan två ryggkotor gjorde att jag inte kunde leva ett normalt och smärtfritt liv med nerver i kläm och sned rygg.
Läkaren ansåg (efter 2 år) att en steloperation av de nedre ledade kotorna var nödvändig för att jag skulle bli smärtfri och någorlunda normal.
Idag är jag inte helt återställd men jag är inte heller stelopererad och smärtan lär man sig leva med till en viss gräns, det är bara att hoppas på att det inte blir som du säger att man vid 40 år sitter där med stora smärtor
I ditt fall skulle jag nog trots allt välja steloperation MEN kontakta fler läkare innan du genomgår det, jag har lärt mig att skaffa flera utlåtanden då man ibland förvånas över hur en del fick läkarlicensen...

Jag hoppade på hojen ganska omgående efter olyckan och det enda jag kan säga hindrar min "körning" är att bränna bakhjul då jag är rädd för att slå över igen, men det känns som att det är en bagatell då jag aldrig var bra på det ändå