Att gå vidare efter varit med om en mc-olycka.

[Veritas]

Som tråden låder,hur gör ni för å gå vidare,själv kan man väl säga att jag har väl tur i oturen som bara skada handen i min olycka.
Blev visserligen av med ett finger på västerhanden å fick sy lite här å var,men d e inget man inte kan leva utan.
Men åker/kommer ni åka hoj igen? Har ni haft någon å surra med efter olyckan?Tankarna snurrar ju ganska friskt efter ha överlevt,tänk om man hade hamnat i rullstoll,eller värsta fall dött!
Själv kommer jag nog aldrig ge upp hojåkandet,å jag har tur som har riktigt bra polare som hjälpt mig i min olycka.
Kanske en onödig tråd, va vet jag,men nu finns den ialf
/jocke

 

[KGK]

varje gång du kör så kan du ju njuta av att du lever

(du får gärna byta avatar )

 

[Veritas]

varje gång du kör så kan du ju njuta av att du lever

(du får gärna byta avatar )

Ska njuta av det så fort ja e bra igen,gillar du inte min avatar,ähhh den e fin tycker jag

 

[KGK]

Ska njuta av det så fort ja e bra igen,gillar du inte min avatar,ähhh den e fin tycker jag

Ah, hur länge tar det innan du kan köra?

 

[Veritas]

Ah, hur länge tar det innan du kan köra?

Nästa sommar borde jag kunna sitta i sadeln igen,hoppas ja ialf

 

[JOPE]

Det kan ta tid.

D ufår ge det tid. Kanske mycket tid.. Jag tycker din Avatar är bra. Visar vad du har upplevt och kanske ger någon annan en tankeställare..

 

[Miss_A]

Jag tycker tråden är bra jocke. Man måste få snacka av sig efter en sådan händelse så att den inte ligger och gnager undermedvetet, men givetvis kan den göra det ändå. Det var tråkigt att se dig där på olyckplatsen, men man fick snabbt en känsla av att du var "okej". Vad gäller hojåkandet så ska man göra det om man brinner för det, men man får köra med huvudet. Jag lärde mig på ridskolan att ramlar man av ska man upp snabbt som fasen igen för att inte låta rädslan hinna sätta sig. Vissa fungerar det på vissa inte.

Glad att du är bra nu!

 

[Dosen]

Jag tycker tråden är bra jocke. Man måste få snacka av sig efter en sådan händelse så att den inte ligger och gnager undermedvetet, men givetvis kan den göra det ändå. Det var tråkigt att se dig där på olyckplatsen, men man fick snabbt en känsla av att du var "okej". Vad gäller hojåkandet så ska man göra det om man brinner för det, men man får köra med huvudet. Jag lärde mig på ridskolan att ramlar man av ska man upp snabbt som fasen igen för att inte låta rädslan hinna sätta sig. Vissa fungerar det på vissa inte.

Glad att du är bra nu!

Håller med Miss_A fullständigt. Snacka av dig med polare och här på SH.
Hjälpte mig mycket. Det kan vara speciellt svårt om man dessutom skadat sig eftersom man måste läka ihop men jag tror att man ska upp på hojen så
fort så möjligt igen. Även om man är osäker och kanske rädd i början. Det släpper så småningom. Men som sagt så reagerar folk olika. Tror dock inte man ska avstå från något som man brinner för, däremot kan man lära sig så mycket så möjligt från det som hände inför framtiden. Hoppas du kommer upp i sadeln igen och skönt att det inte blev värre.
Hang in there!

 

[Aryey]

Drog även omkull i låg fart dock utan personskador men det tog ca 1 år innan det "släppte" mentalt men mc är en drog och jag dras konstant tillbaks även om jag i dagens läge tänker efter före!

Åker själv ofta med skräckblandad förtjusning då min dotter är ca 4mån och morsan knappast skulle orka med om man förolyckades!

Hade det funnits en bana i närheten hade jag antagligen inte kört på gata!

 

[Palmas]

Jag är ingen van krashare men har bromsat omkull mig en gång och krockat med en bil en gång. Omkullbromsningen var mitt eget fel och krocken var bilistens fel.

Vurpan orsakade bara blåmärken och lite ont medans krocken gjorde att jag krossade ena knäskålen och fick opereras med sjukskrivning och kryckor i 10-12 veckor.

Det jag kände för att komma vidare var att man måste ta till sig och gå igenom vad som gick fel och varför man råkade ut för en olycka. Analysera den kan man säga på ett mer "vetenskapligt" sätt om du förstår vad jag menar. Jag orsakade inte krocken med bilen vilket gjorde det lättare att släppa känslan av att man hade gjort något fel.

Sedan måste man släppa att tänka på vad som kunde ha hänt för annars blir man tokig. För mig funkar det bäst att konstatera att det gick relativt bra och att jag överlevde. Det är faktum och vad som kunde ha hänt har jag lagt åt sidan.

Som tidigare har sagt, prata med alla om olyckan och vad som hände så du får den ur dig. Jag berättade säkert samma historia 100 ggr efter min krock och det är en bra behandling. Älta inte vad som kunde ha hänt utan fokusera på att det gick efter omständigheterna ganska bra även om du tappade ett finger och ta med dig erfarenheterna du fick.

 

[Hoztic]

Efter senaste vurpan, med mosade kotor, frakturer i skallen mm, hade jag extremt ont, och en stödkrage i nå slags liggunderlagselände = varmt, trångt å fuktigt, men inte på det bra sättet Då kände jag kanske att bansmiskandet inte var värt riskerna. Men hojsuget fanns iaf. Nu när jag är ganska läkt, jag har bara lite ont och får fortfarande inte köra för läkarna, har jag ett extremt hojsug, och klurar på att köpa en ny banhoj tom

Det viktigaste efter lite häftigare vurpor är att komma igång så fort det bara går, annars finns risken att spärrarna bara blir ännu värre, och kanske oöverkomliga. Och man kör ganska stel efter en vurpa, i synnerhet om man inte vet varför man gick omkull. Man kan även få konstiga rädslor för sånt man krockade med, liknande situationer mm. Det utgör en väldigt stor risk, en spänd mc-förare är en farlig mc-förare!

Så låt kroppen läka, tänk igenom vad som hände, slappna av, fokusera på nuet, ta det lugnt på hojen, och låt njutningen tränga undan rädlsan

 

[Argyle]

Smällde rakt in i en Volvo V70s huv 2006. Mannen gjorde en vänstersväng framför mig. Men jag hade turen att inte komma ihåg något, vet inte ens varför jag var ute och körde! Jag kommer ihåg ett sms jag skickade på morgonen, vaknade sen upp på HSB sjukhus.

Det bästa är bara att börja köra igen, sen har du glömt bort olyckan. Det enda jag lärde mig efter min olycka är att när du är ute med hojjen då är alla ute efter att döda dig!

Passa dig för vänstersvängande fordon, små barns föräldrar i V70s!

regards
Robin

 

[nl]

Jag krockade med ett rådjur för ett par månader sen.
Träd på vänster och höger sida och nedförsbacken.

Det small till och jag flög över djuret, gled på asfalten hela vägen.
Hade tur som inte åkte ner i diket när jag small..då hade jag haft ont länge.
Likaså om jag försökt svänga iväg från djuret..så hade jag åkt in i skogen bland alla träden eller krockat med bilen som jag hade möte med.

Det första jag gjorde när jag köpt ny hoj var att åka till platsen och åka fram och tillbaks där för att tabort nojjor.
Likaså åka på liknande vägar ( dvs inte välja motorväg bara för att undvika eventuell krock med rådjur )

Folk säger att jag hade en jävla tur.
Klarade mig utan allvarliga skador.
Stel som fan i kroppen ett par veckor.

Jag skulle tala osanning om jag sa att jag aldrig varit nojjig efter olyckan.
Ser jag en skylt med varning för rådjur..så undviker jag helst den vägen.
Men efter 400mil körning efter olyckan så har det mesta av att vara nojjig försvunnit.

Jag är inte rädd för döden, men det är jävligt pinsamt om jag skulle krocka med ett till rådjur på en och samma säsong.

 

[Invalido]

varit sjukskriven nästan ett år efter min smäll o har precis börjat o jobba igen.
sjukt skönt att få rutin på livet igen.
Det har tagit ganska hårt på humöret... alla piller har nog hjälpt till med....
kommer inte att bli helt återställd men så pass att man kan leva ett drägligt liv utan att behöva vara bitter.
ska lätt upp på hojen igen när den är klar..
hade jag varit rädd för att hoppa på den igen hade jag nog skrotat den,ska nog inte köra om man är rädd men nu är jag inte det så nu tycker jag det kan bli 2010

 

[WEST]

Det var snabbt jobbat jocke,

Jag kraschade för en månad sedan ordenligt, det var på det berömda att jag sitter här. Själva kraschen tänker jag inte så mycket på , jo det gör jag föresten fast mest på hur fan gick det till, kommer jag att göra så igen, kan jag inte bättre än så (kom inte igenom kurvan helt).

Det som far i huvudet är de enstaka minnen som jag har från händelserna efter kraschen. Första minnet när jag ser ambulans, brandkår och poliser över allt, den bilden gör att jag fattar allvaret i situationen, nästa minne är i ambulansen jag vaknar till och det känns som jag sjunker genom jorden och allt bara löser upp sig i en stor soppa, jag skriker nått galet skrik sen är det svart, är det så det är när man dör,,,,, den känslan vet i fan när, var och hur jag ska få ur skallen .

Nästa stund kryllar det av folk (på akuten) och alla frågor om nummer, namn, känns detta, hur känner du dig, hur många, datum, dag,,,,,,,,, ett mansansikte pratar till mig, en sjuksyster säger nått, en kompis ler.
När dessa saker snurrar i huvudet så kommer det en tår i ögat, så mycke man är man tydligen men det går inte att hålla emot.

Jag ska upp på hoj innan hösten så är det bara och helst på min egen men i värsta fall ska jag få låna en hoj har jag blivit lovad. Men det som går runt i skallen är mest alla faror som jag inte kan råda över, andra fordon, djur som hoppar upp på vägen, det känns som farorna kommer att sitta runt om vägarna och lipa åt mig,,,,, usch det kommer att vara läskigt känner jag.

Men jag gick ner 7 kilo, slutade röka och kommer nu i skinstället.

 

[Spyke]

Efter två månader och en del renoverande av båge och fixande av nya kläder var de idag äntligen dax för första rundan efter staketinspektionen. Jodå, man tänker lite extra men enligt tidigare skibenter får man ändå en lugn och fin känsla när man rullar och allt känns bra
Är mer nervös när man är ute och går med barnen och den minsta precis lärt sig cykla på två hjul och man ser honom tappa kontrollen lite. Samma känsla som under de få sekunder av olyckan när man hann tänka "ingen kontroll, ingen chans att lösa problemet"

 

[Veritas]

Kul å se att d e så pass många som skriver i tråden
Som sagt d e aldrig fel å få surra av sig med likasinnade människor.
D som hände mig va att jag väjde för ett rådjur sen bröt helvettet ut,
nu kommer jag inte ihåg så mycket men d sas att jag fick en highside,flög av , hojen gjorde en volt i luften å träffa handen,ett par 100 kullerbytter senare landa ja i vid sidan om vägen,har tur då jag i lånade mötandes fil ett tag.Hoppas verkligen handen kommer å greja å koppla då d starkaste fingret nu e väck,hojen ska jag börja fixa så fort jag e tillräckligt frisk i handen.
D e när som sånt som d här händer man inser vikten att ha bra skyddsutrustning!!

 

[C.Barrow]

Som sagt, synd att du fick vara med om olyckan och miste ett finger, men kul att se att du inte tänker ge upp hojåkat för det och håller dig positiv

Borde väl inte vara några problem för dig att koppla ändå? Bara en vanesak som du tänker på i början skulle jag tro

Vi får ta en tur nästa säsong när du är uppe i sadeln igen

 

[WEST]

D e när som sånt som d här händer man inser vikten att ha bra skyddsutrustning!!

Ja just det, jag vet att Lidls ryggskydd funkar, och jag är glad att jag hade det på mig,,,,,,,, brukar fuska med det.

 

[codde]

jag själv blev påkörd av en bilist i torsdags
jag och en polare skulle åka och möta en annan polare som bor runt en mil ifrån oss.
vi kom väl drygt 8 km tills vi kom till en rondell.
kör in i rondellen och noterar att det kommer 2 bilar från höger och den första stannar inte vid väjningplikten.
bilfan kör ut framför mej så jag låser bromsarna på cykeln och rammar bilen rakt in i sidan
hade jag haft abs så hade jag nog flugit över bilen men nu fick ett ställ med cykeln så jag tog den i sidan istället för att fronta bilen.
mc,n fick lite blessyrer men inte så farligt,går att köra med den innan den skall in till verkstaden för försäkringsjobb.
bilen blev mer skadad,bucklig framdörr-framskärm-backspegel.
bilisten såg mig inte,solen i ögonen......
en timme senare när alla papper var skrivna så fortsatte vi att åka,men det var inte lika njutbart som det brukar vara.
det gäller att ta nya tag och få bort den mentala biten,mc är livet,utan mc kan jag lika gärna rulla ner i ett dike och självdö.