uncletom
Gudomlig sporthojare
Jag höll på lite med Gopro9 för ett par år sen, tänkte jag skulle filma vildsvin och lite annat vilt. Köpte några billiga hållare med länkar och fästen på Amazon (eller om det var ebay). Så här fäste jag kameran på min Shoei Jet hjälm:
Första försöken med kameran på sidan av hjälmen, nackdelen här är att hjälmen lutade lite åt höger, samt att det kändes inte riktigt intuitivt att ha den på sidan.

Andra metoden jag provade var med kameran nästan mitt framför ögonen, dock aningens högre upp så att jag själv kan se framför mig. Så vet jag att jag filmar precis var jag tittar, och hjälmen lutar inte åt någon sida. Samt kan jag röststyra kameran, här hör den allt jag säger åt den.

Fördelen med kameran monterad så pass nära synen är att man faktiskt filmar allt man tittar på. Nästan så man måste öva att inte röra huvet så ofta, risken är att klippet blir för stinningt med så frekventa kamerarörelser. Men vissa moment kräver omedelbar panorering så man inte missar ... älgkalven.

Det blir som ett slags FPS spel, egentligen vill man ha lite fördröjning i kamerans rörelser, mjuka och fina liksom. Nackdelen för mig är vindbruset, dessvärre älskar jag min öppna hjälm så jag har ingen mick gömd under nåt visir. Jag måste nog börja med integralhjälm ändå så att jag kan kommentera utan att pratet brottas med vinden.

Efter ett antal klipp på mina hojturer genom södertörn konstaterade jag att dom var ganska tråkiga. Det ger mer att inte filma, bara uppleva och njuta. Klart att jag skulle ju kunna söka upp farligheter och underhållande situationer, och dela dom på youtube som många andra, men Camilla säger att om jag inte är rädd om mig så blir hon arg
Första försöken med kameran på sidan av hjälmen, nackdelen här är att hjälmen lutade lite åt höger, samt att det kändes inte riktigt intuitivt att ha den på sidan.

Andra metoden jag provade var med kameran nästan mitt framför ögonen, dock aningens högre upp så att jag själv kan se framför mig. Så vet jag att jag filmar precis var jag tittar, och hjälmen lutar inte åt någon sida. Samt kan jag röststyra kameran, här hör den allt jag säger åt den.

Fördelen med kameran monterad så pass nära synen är att man faktiskt filmar allt man tittar på. Nästan så man måste öva att inte röra huvet så ofta, risken är att klippet blir för stinningt med så frekventa kamerarörelser. Men vissa moment kräver omedelbar panorering så man inte missar ... älgkalven.

Det blir som ett slags FPS spel, egentligen vill man ha lite fördröjning i kamerans rörelser, mjuka och fina liksom. Nackdelen för mig är vindbruset, dessvärre älskar jag min öppna hjälm så jag har ingen mick gömd under nåt visir. Jag måste nog börja med integralhjälm ändå så att jag kan kommentera utan att pratet brottas med vinden.

Efter ett antal klipp på mina hojturer genom södertörn konstaterade jag att dom var ganska tråkiga. Det ger mer att inte filma, bara uppleva och njuta. Klart att jag skulle ju kunna söka upp farligheter och underhållande situationer, och dela dom på youtube som många andra, men Camilla säger att om jag inte är rädd om mig så blir hon arg
