Respekt för varandra.
Jag har haft mitt kort i ca 3 år och avverkat flertal hojar.(500-1000cc)
Nu har jag nått en gräns där vansinnet tar vid med 184 hk+ i maskinen.
Drömmen har blivit en oro för vad som kan hända och hur djävulsk maskinen verkligen är. Cool faktorn har inte längre samma betydelse och polare som kör sina maskiner med tankar på tider och posörnivå har inte längre samma tjusning.
När man nämner orden: -Du kanske ska ta det lite lungt. Får man snabbt svar som: -Jag har ju inte köpt sporthoj för att fisköra!!
Sakligt försöker man förklara att det inte handlar om att de inte kan köra men att andra orsaker kan påverka deras framfart. (djur, punka, mm)
Jag är ju ingen RR förare och har kraschat med hojar och vet att det GÖR ONT!
På något sätt vill man gärna berätta och få dem att förstå detta men man riskerar alltid att framstå som en kärring. Sådan är ju många gånger mentaliteten när man har de fetaste hojarna och de stekigaste utrustningarna.
"Nu ska vi gasa satan" ekar på rastplatsen.
Kanske har man blivit för gammal och tänker för mycket på sin fru och 3 barn man har där hemma när mätaren pekar på 260km/h.
Varför är det så tabu att tala om för en polare att man faktiskt bryr sig?
Jag vill ju bara köra mer med dem och INTE besöka en sten på en välansad gräsyta. Inte heller vill jag att någon annan skall stå och titta på en bit granit med mitt namn, på samma välansade gräsyta.
Får man bry sig om andra och ändå köra monstermaskiner?
/Dimman