Macho Woman
Äppelkäck
Efter att ha sett hur fantastiskt hårda bikers kan vara i BB:s trädgård, begav jag mig ut på vad jag trodde skulle bli en trevlig liten kvällstur.
Nu anar ni att det inte blev så. Ni har rätt! Det började med hysterisk gas. Jag åkte omkring och lät som en stackars övningskörare som inte har vett att släppa ut kopplingen. Meeeeeen, jag kör med en klassiker: DET VAR INTE JAG! Throttlarna är nämligen inte nysmorda och stänger inte helt. Men man hörs ju i alla fall och det är kanske ett plus...
Man hördes oftast i alla fall. Ibland dog nämligen fanskapet. Med gas, utan gas, i kurvor och på raksträckor. Hojhelvete. Efter fikaposering i Vaxholm hann vi till närmsta busshållplats innan den plötsligt inte fungerade alls. Mitt framför massa gossar i pagefrisyr! Oh, skammen! Tom såg fundersam ut och kliade sig i skägget. Johanjulgran & MikkE gjorde andningsövningar tillsammans med mig (Tack för stödet gossar. Ni får gärna bli personliga gurus). jP gav upp och åkte hem. Gubbar på busshållplatsen kom fram och fällde medlidsamma kommentarer och en snubbe på ex-Synsamhoj stannade bredvid, ruskade på huvudet och snackade om gamla mekobjekt. När Tom dragit i alla tåtar och provstartat sisådär 30 gånger kom vi iväg. Glada i hågen. Man är ju inte den som ger upp.
Dum-di-dum, Jenny åker Boge och luktar på blommorna. På acc ut ur transformatorkurvan dog nog ett par bambisar av skräck eftersom jag avgassmällde så att gangsters från Fittja hade varit stela av avund. Efter det spelade det inte så stor roll hur mycket jag accade eftersom varvräknaren lekte jojo p.g.a. ELFEL! Nej, det är ingen dålig ursäkt
. Jag kan köra med jämn gas (lärde mig redan på körskolan, faktiskt). Jag kan också berätta att det är ganska spännande när en hoj dör i varannan kurva, så att man måste göra en två-fyra startförsök innan man lite tjusigt rycker igång igen. Men, nu är jag här och om en vecka tar jag Gixxahn till Falkenberg.
Wish me luck!
Men, jag gläder mig åt det som Gamle Svarten så klokt påpekade: kan man köra Gammelgixxer kan man köra allt.
Nu anar ni att det inte blev så. Ni har rätt! Det började med hysterisk gas. Jag åkte omkring och lät som en stackars övningskörare som inte har vett att släppa ut kopplingen. Meeeeeen, jag kör med en klassiker: DET VAR INTE JAG! Throttlarna är nämligen inte nysmorda och stänger inte helt. Men man hörs ju i alla fall och det är kanske ett plus...
Man hördes oftast i alla fall. Ibland dog nämligen fanskapet. Med gas, utan gas, i kurvor och på raksträckor. Hojhelvete. Efter fikaposering i Vaxholm hann vi till närmsta busshållplats innan den plötsligt inte fungerade alls. Mitt framför massa gossar i pagefrisyr! Oh, skammen! Tom såg fundersam ut och kliade sig i skägget. Johanjulgran & MikkE gjorde andningsövningar tillsammans med mig (Tack för stödet gossar. Ni får gärna bli personliga gurus). jP gav upp och åkte hem. Gubbar på busshållplatsen kom fram och fällde medlidsamma kommentarer och en snubbe på ex-Synsamhoj stannade bredvid, ruskade på huvudet och snackade om gamla mekobjekt. När Tom dragit i alla tåtar och provstartat sisådär 30 gånger kom vi iväg. Glada i hågen. Man är ju inte den som ger upp.

Dum-di-dum, Jenny åker Boge och luktar på blommorna. På acc ut ur transformatorkurvan dog nog ett par bambisar av skräck eftersom jag avgassmällde så att gangsters från Fittja hade varit stela av avund. Efter det spelade det inte så stor roll hur mycket jag accade eftersom varvräknaren lekte jojo p.g.a. ELFEL! Nej, det är ingen dålig ursäkt


Men, jag gläder mig åt det som Gamle Svarten så klokt påpekade: kan man köra Gammelgixxer kan man köra allt.
