Är du rädd?

[GSXR1100R]

Jo jag kan vara skraj ibland, men jag ser det inte som någon nackdel. Det skärper mig helt enkelt. Men jag kan också bli förbannad när jag kör vilket som går fortast vet jag inte

Förbannad är bra om man inte är taggad nog, Alakahi välte min Kawwa i depån på en träning en gång, jag blev förbannad och sänkte mig 2 sekunder på en gång.

 

[Pålle]

Efter startkraschen på falkenberg förra året var jag rädd. De samlade ihop oss och sa att föraren som var allvarligast skadad kanske inte skulle klara sig(han återhämtade sig mirakulöst bra!) Han stod bredvid mig i starten, i andra led. Efter det kände jag fan ingen glädje, trots att jag låg 3'a när det rödflaggades och kom iväg som 6'a i andra starten. Efter den kraschen la jag hjälmen på hyllan. Jag tycker inte det är värt att skuldsätta mig för att rejsa. Hade jag haft pengar på banken hade jag inte tvekat. Det är trots allt det roligaste som finns!

/Joakim

 

[R2]

förr hände det ibland, aldrig nu mera på bana
på vägen skrämmer jag mig själv hela tiden.

 

[Miss Ullis]

Jag är aldrig rädd när jag själv kör,
men när jag står sidan om och ska kolla på när nån vän ska köra då är jag livrädd...

 

[Gustav O]

Är inte rädd på banan men det är inte långt ifrån ibland och i vissa situationer får man hjärtat i halsgropen. Mitt mål är att flytta gränsen för när hjärtat åker upp i halsgropen. När man sitter hemma och funderar på vad man gör blir man mr skrämd för de eventuella konsekvenser det kan få.

 

[björn.e]

När jag lånade Gubbens hoj i sommras var jag livrädd dom första milen. Var inte berädd på att möta stora järnklumpar som kom imot mig i 100 knyck.

 

[Don Quixote]

Mår ofattbart pissdåligt timmen innan rejs. Släpper inte när starten går utan först några kurvor in i rejset. Fram tills dess hyperventilerar jag så hjälmen immar igen och man blir syreförgiftad. Sen är allt lugnt.
Vissa partier på vissa banor är lite otäcka. Som när man laddar på överjäkligt ner mot ejes på åsen och det börjar slira bak. Eller snabbhögern på falken. Blundar och tänker happy thoughts!

 

[Nyteknik]

Vissa partier på vissa banor är lite otäcka. Som när man laddar på överjäkligt ner mot ejes på åsen och det börjar slira bak.

Först tänkte jag skriva att jag aldrig känner rädsla när jag kör. Men när du skrev om snabbhögern mellan Esset och Ejes på Åsen så ändrade jag mig. Jag har aldrig känt brist på fäste där. Men ibland närmar man sig gräset i utkanten av kurvan med en jävla fart och inser att en krasch skulle vara både kroppsligt och materiellt förödande. Då blir jag iskall/livrädd för ett kort ögonblick. Men sekunden senare är allt som vanligt igen: full fart utan minsta tanke på konsekvenser eller risker. Vissa partier på Nürburgring där man håller riktigt hög fart genom svepande kurvsektioner kantas av feta stålräcken. Detta samtidigt som man jobbar hårt för att inte tappa kontrollen. När man har kört in i depån efter en sådan upplevelse kan man få "själslig baksmälla".

 

[Swedie]

Rädd... när det sladder under regn. Jag hatar regn!!!

 

[oFFkeFF]

Sällan, men vid något tillfälle har man väl fått hjärtat i halsgropen vid något tillbud. Men oftast blir jag mest förbannad om man gör en miss ute på banan som är farligt nära vurpa.

 

[McFille]

Sällan, men vid något tillfälle har man väl fått hjärtat i halsgropen vid något tillbud. Men oftast blir jag mest förbannad om man gör en miss ute på banan som är farligt nära vurpa.

Har också märkt den tendensen att jag blir mer arg än rädd numera när jag gör missar. Ibland skulle jag må bra av en ordentlig muntvätt...hela hjälmen fylls av fula ord vissa pass...

 

[Olof Eriksson]

Nu tävlar jag inte, men jag kör en hel del bana (försöker att få det till runt 8 timmar per vecka nu under vinterperioden). Enda gångerna jag blir "rädd" är när nån annan missar och man riskerar köra på den.

Tycker du defenetivt ska läsa "A twist of the wrist II" av Keith Code, hela boken handlar om "rädslan" att köra hoj. Kanonbok, bästa bok jag nånsin läst. Har läst "A twist of the wrist" och "The soft sience of roadracing" också, å för mig gav twist 2 mest.

*Edit, jag har iofs gått omkull väääääldigt många gånger, kanske stärker en? Var nog kanske rädd från början också, och efter första vurpan, men efter andra så har det som bara flytit på. Jag brukar alltid köra tre varv efter jag gått omkull innan jag går in i depå, så länge man klarar av att göra det dvs. Om det är rätt eller inte vet jag inte, det sägs att det ska vara så. Som sagt är jag inte rädd för att gå ikull längre iaf

 

[Steny]

varje varv ett par gånger!!

 

[sandstream]

Kul att så många är ärliga och inte drar till med floskler som "Är man rädd ska man inte köra osv"

Det där med att vara nervös precis före start känner jag igen från de fåtal sporter jag tävlat i.
Lustigt hur allt släpper när domaren släpper bollen/pucken, då verkar den primitiva delen av hjärnan ta över

 

[Mad Moose]

Jag har inte känt rädsla när jag kör. Innan tävlingar och träningar kan jag däremot tänka lite på olika risker. Alla sådana funderingar försvinner på ett härligt befriande sätt så fort jag sätter mig på hojen och får köra iväg. Före en del tävlingar har jag verkligen mått pyton men jag vet inte om det har varit rädsla, tror mer det handlar om tävlingsnervositet.
Jo en gång kände jag mig nog lite rädd. Jag var på tisdagsträningen på Sviestad och fick ett duktigt släpp in i esset, allt gick bra och jag fortsatte. När jag nästa gång var på väg in i esset kändes det mycket obehagligt, som om hojen släppte igen fast den inte gjorde det. Några varv senare var det dock helt borta.

Sen är det ju regn men det är något helt annat, för då är jag ju livrädd hela tiden.

 

[McFille]

Nu tävlar jag inte, men jag kör en hel del bana (försöker att få det till runt 8 timmar per vecka nu under vinterperioden). Enda gångerna jag blir "rädd" är när nån annan missar och man riskerar köra på den.

Tycker du defenetivt ska läsa "A twist of the wrist II" av Keith Code, hela boken handlar om "rädslan" att köra hoj. Kanonbok, bästa bok jag nånsin läst. Har läst "A twist of the wrist" och "The soft sience of roadracing" också, å för mig gav twist 2 mest.

*Edit, jag har iofs gått omkull väääääldigt många gånger, kanske stärker en? Var nog kanske rädd från början också, och efter första vurpan, men efter andra så har det som bara flytit på. Jag brukar alltid köra tre varv efter jag gått omkull innan jag går in i depå, så länge man klarar av att göra det dvs. Om det är rätt eller inte vet jag inte, det sägs att det ska vara så. Som sagt är jag inte rädd för att gå ikull längre iaf

Mmm, twist of the wrist serien är bra....har båda två + the soft science of road racing...grymt bra böcker det där!

 

[Olof Eriksson]

Mmm, twist of the wrist serien är bra....har båda två + the soft science of road racing...grymt bra böcker det där!

Jag läste en hel del sånna här kommentarer innan jag jag blev "less" och bestämde mig för att se "what the fuzz is all about". Jag är glad jag gjorde

Alla lär sig något av de här böckerna. Jag skulle dock klarat mig på bara twist 2, å jag tycker att man kan börja där också

Jag var på tisdagsträningen på Sviestad och fick ett duktigt släpp in i esset, allt gick bra och jag fortsatte. När jag nästa gång var på väg in i esset kändes det mycket obehagligt, som om hojen släppte igen fast den inte gjorde det. Några varv senare var det dock helt borta.

Jag har säkert mindre erfarenhet än vad du har, men jag brukar provocera fram det som hände sist i samma sväng, så slipper jag sånt här. Bara det inte är så nära gränsen att man kommer gå omkull om man tar i för mycket. Jag har inte pillat på gränsen av vad man kan köra med sladd med en sporthoj, men det är nog en bra bit kvar när den bara börjat vandra lite i sidleds! Det är lite av samma sak som att gå omkull å köra några varv till i samma tempo.

 

[flykay76]

Ja det är tur att man är funtad på detta vis, även Oscar är byxis innan racet, han kan i regel inte äta någonting alls innan en tävling.

Jag brukar inte heller kunna äta inför tävlingar...
När jag skulle hoppa en FMX ramp (med CRF 450) , 24 meter gap, DÅ VAR JAG RÄDD.... spyan satt i halsen hela vägen tills jag nådde rampen.
(men det gick bra för er som undrar...)

 

[D-Kay]

Jag är aldrig rädd när jag kör, för då känner jag att jag lever.

 

[sandstream]

Jag är aldrig rädd när jag kör, för då känner jag att jag lever.

Precis den typen av floskler jag trodde skulle komma i den här tråden men jag vart positivt överraskad av hur ärliga folk var.