Min ena katt är inte speciellt våldsam. Men hon är liten och svart, som tagen ur en skräckfilm.
På nätterna sitter och ofta bredvid sängen, i höjd med mitt ansikte och bara stirrar på mig.
Det är fruktansvärt obehagligt.
Jag har försökt att ge igen med att stirra tillbaka på henne, vilket hon uppenbart finner väldigt obehagligt även hon. Men hon fortsätter att terra mig ändå.
Katter gör så, dom vaktar sina familjemedlemar nattetid.
(när dom inte för ett jävla liv och busar)
Det var så lagom kul för min dåvarande flickvän, när vi hade sett skräckfilmen Djurkyrkogården, och vi hade en katt som var kusligt identisk med den i filmen.
Dessutom påstod min hispiga flickvän när hon väckte mig att kattfan luktade jord (det gjorde katten i filmen) men jag slängde IAF ut katten ur sovrummet.
När vi sen vaknade på morgonen så hade kattfan lekt i en blomkruka, det låg mycket riktigt jord brevid våran säng.
Men hon var älskad ändå, det lilla odjuret.



