DL250! Har aldrig provat en hoj som är så knasigt drevad som den. Motorn vrålar övervarv i 60 blås. Om man byter 47-drevet bak till 39 så blir den körbar.
Omvända världen! Min var en nästan ny -02:a och krånglade inget under den tiden jag hade den. Ogillade möjligen den långa gasen med Dell´Orto-förgasaren när jag körde crossbana. Plågade rätt hårt med åker & is som jag minns det.
Rätt länge sedan men Honda XR600R för mig. Hade läst om Robert Löfgrens äventyr (30 000 mil öken med mera...) och ville ha en! Nös stopp lätt i skogen och ingen effekt på toppvarv, bara mellanregister. Lite dieselkaraktär över den. Husaberg FC550 som jag köpte i stället var tusen gånger roligare...
Jag ventilerar vidare med fokus på 125:or!
Yamaha RD125LC 1983
Bättre än Zündappen på alla objektiva sätt men mindre unik. I alla fall då på 80-talet.
SWM RS125GS 1982
Framför allt hade jag råd att köpa den då fyra år gamla endurohojen. Rena stenåldern med luftkylt och dubbla stötdämpare...
Kul ämne!
Har haft många hojar genom de senaste fyrtio åren men jag nämner väl ett par milstolpar som till exempel första 125:an som jag köpte i nian:
Zündapp KS125 1976
Pluspoäng: Snabb, häftig..
Minuspoäng: Dåligt lyse. Pajade ibland. Växellådshaveri.
Första tunga hojen:
Kawasaki Z1000J...
För länge sedan körde jag mycket hoj på vintern. Numera vill jag bara ha möjligheten när jag känner för det! Såg en Multistrada på E4 idag och det piggar upp 🙂
Så här åkte jag till jobbet förra torsdagen för att fira snön: