Dom gamla hojarna är gamla(surprise), tunga och slöa med svårfunna problem. Men hos många lever nog rosenskimrande minnen kvar. Köp en några år begagnad enduro från känd tillverkare. Dom väger ingenting, har kraft efter behov och kräver nästan inget underhåll förutom det vanliga. Insprutning och mapswitch gör livet fint.

Det här är en väldigt viktig synpunkt!
Som ägare till gamla crosshojar så kan jag bara hålla med. Ofta har inte mina grossister delar på lager till äldre hojar. Ibland kan dom beställa och jag får delarna upp till 2 månader senare så man får sitta på nätet och jaga delar, sedan beställa en del här och en annan del där.
Dessutom har hojarna ofta skador som gör att det inte bara är att byta slitdelarna utan man tvingas till reparationer eller söka begagnade delar.
Typiskt exempel i veckan skulle jag serva gaffeln på en 1992 YZ80. Ett jobb som normalt sett tar ca 2h. Då är det ena innerbenet kraftigt skadat, antagligen pga att någon transporterat hojen oförsiktigt. Så jag fick fick lägga en massa tid på att polera bort skadorna. Ytterbenet visade sig ha fått en så kraftig smäll att det var ovalt där tätningen sitter vilket också krävde lite smide och bearbetning.
Ovanpå det så såg gaffeln förjävlig ut invändigt pga att den nog innehöll mer vatten än olja.
Nu fungerar den gaffeln igen men jag ska hålla ögonen öppna efter en begagnad.
Plast finns inte att få tag på till hojen så nu har den framskärm och nummerplåt från nästa generation YZ80, krävde iofs bara 4 borrhål och några distanser.
Ungefär så är det med alla gamla hojar, man får räkna med extra arbete och att dom blir stående längre perioder i väntan på delar.
Ofta har dessa hojar gått som stugmoppar, körts av ägare som inte besiktat och ännu mindre lagat prylarna innan följdfel uppstått.
Tycker man det är okej och kul så kan man väl för all del köpa äldre hojar men för den som bara vill köra med minimala problem bör man tänka på vad man köper.
Desto fler hojar som sålts av modellen ifråga desto lättare kommer man ha att hitta delar.